Jag är nu komplett! Alla mina barn och min man är hemma igen. Visserligen bröt helvetet lös och jag fick se den "onda" sidan av barnen direkt. Men såklart den delen måste få komma ut, dom har ju skött sig så bra hela tiden, mina godingar ♥
Nu ska jag stänga ner det här eländet och krypa ihop hos älsklingen, som jag saknat honom ♥

Nu har dom varit hemifrån sen 8:30 imorse... Behöver jag säga att jag inte gillar det? Alltså, att vara ifrån barnen en kort tid är en sak. Men nu på sista tiden så har allt handlat om jobb, jobb, jobb. När jag väl är ledig så måste jag sova... Eller så sover barnen. Jag vet att dom bara varit borta över dagen än så läge. Men det känns så jobbigt att dom inte är här... Jag kan inte bara öppna en dörr för att kolla till barnen, bädda ner dom, pussa på dom och bara se på dom... Det har inget med kontroll att göra om nån nu fått den sjuka ide för sig. Det handlar om att jag älskar mina barn.
Nu kommer dom ju tack och lov hem imorgon. Och jag kommer inte kunna vara speciellt aktiv med dom, men det känns underbart att bara luta sig tillbaka och titta på dom. Dom är underbara helt enkelt.

Vet inte om det bara är tur, eller om det kanske är så att jag börjar komma in i andra rutiner... Men nåt är det.
Idag har jag nämligen jobbat 8-16 men känner mig inte alls trött! Lite mör i kroppen, men inte alls som det varit förut. Känns väldigt skönt måste jag säga.
Och bäst av allt är att jobbet tickar på som om jag varit där länge... Och faktiskt så firar jag ju en månad snart... Uuuhh...! Fast för mig är det stort, eller enormt rättare sagt!
Allt känns fortfarande lika bra som det alltid gjort, eller bättre kanske? Jo jag tror det. Nu är jag ju inne i rutinerna och känner mig ganska "hemma". En bra känsla.

Imorgon åker Jimmy till Nässjö med alla barnen. Jag hade mer än gärna hakat på,men eftersom jag ska jobba så blir det inte så. Alla får vi göra uppoffringar här i livet. Och det känns faktiskt helt okej, jag ser fram emot att jobba! Lite ensamt och tomt är det ju... Vad ska jag hitta på med all tid liksom? Ja förutom att jobba menar jag ju då... Fast det värsta är att sova ensam i det här huset... Jag är övertygad om att nåt inte står rätt till nämligen. Och tro nu inte att jag är en sån där som tror på spöken och sånt där, för det gör jag verklige inte. Men det är verkligen nåt fel, för Jimmy upplever det med... Och är det nån som inte tror på sånt, och dessutom är den mest kritiska person jag stött på, så är det han! Tack och lov så har jag fått min lillebror att sova här, han var visserligen inte svår att övertala... Får bara hoppas han håller vad han lovat!

Nu ska Jimmy ut och grilla, jag ska lägga mig ner på soffan. Min rygg tar kål på mig!!

Blev ju lyckat!!

Igår fick jag för mig att byta hårfärg! Sagt och gjort. Jag tog blond... Men faan alltså!!!!
3 jäkligt långa och tråkigt omgångar hävde jag i blonderingsfärgen, och hoppades på det bästa. Efter 3dje gången så gav jag upp... Blond var jag, men med gul nyans... Fan, vill inte se ut som ett piss huvud! Finns det något fulare än blonering som skiftar/lyser gult? Kan inte med det!
Så Jimmy fick gå ner till stan och köpa färg, en mellan blond brun färg. Så jag hävde i den färgen med. Det blev ett resultat som var godkänt alla fall... Men nu till det dumma: Det blev ju samma hårfärg som jag hade innan. Tror inte en jäkel ser att jag bytt hårfärg faktiskt! Otroligt bortkastat. Det ända som är förändrat är min hårbotten. Jag tror jag gick lite för hårt fram med all blondering... Jag känner mig bedövad i hårbotten. Men det var ju inte det resultatet jag ville ha!

Imorgon blir det jobb!! Längtar!!! Jag ska gå bredvid en tjej som är så rolig att jobba med! Så tiden kommer bara rusa fram känner jag på mig :-D

Så var denna jobbhelg över... Men på tisdag är det dags igen. Men hjälp vad kämpigt det var inatt... Tyckte jag var förberedd och hade sovit mycket, men där tog jag fel. Redan 23 var jag så trött att jag inte visste om jag skulle överleva. Ja riktigt så illa var det kanske inte, men inte långt ifrån faktiskt!
Men det gick ju!

För övrigt idag så har tiden krupit fram... Antagligen har det berott på att jag inte vill annat än att det ska bli kväll så jag får sova igen. Sen igår 18:30 så har jag sovit 4timmar... med andra ord så har jag varit vaken på tok för mycket... ca25timmar om man ska slå ut det. Tror jag kommer sova gott inatt.

Nu har jag förresten fått mersmak. Jag vill pierca mig igen... Men jag vet inte var. Jag vill nog ha en tatuering med. Det vet jag var, hur och varför. Men vi får se hur det blir med det, tids nog kanske.

Nu har jag tänk att jag nog ska äta. Har levt på fruktsoppa sen igår natt. Det funkar, men det blir lite läskigt i magen liksom. Så jag ska nog försöka få i mig lite mackor. Egentligen ska man ju inte äta fast föda på en vecka, men det överlever jag ju aldrig!

Lördag... Känns inte så.
Snart ska jag bege mig till jobbet igen, men det kommer nog gå fint.
Idag fick jag dela upp sömnen lite eftersom jag hade en tid att passa vid 14 ungefär. Så det belv bara ett par timmar på förmiddagen och så sov jag ett par timmar på eftermiddagen. Men slänger man ihop det så blev det nog lagom. Vi får väl se inatt om inte annat.
Nu är jag alla fall ledig tills på tisdag efter denna natt. Jag hade föredragit om det inte fanns nåt på schemat, men sån tur har jag ju då inte.

Idag förresten gjorde jag något jag aldrig trodde jag skulle våga... Men nu sitter jag här och det ÄR gjort! Jag piercade tungan!!! Fast nu har jag ju fått mersmak... Och ju mer jag tänker på det så vill jag nog ha en liten tatuering... Så ja, vi får väl se vad framtiden kan erbjuda. En piercing till vill jag ju också ha... Och jag vet var!!

Tiden går fort när man ha roligt... Och det har jag verkligen haft!
I måndags åkte ju mina barn till min syster, då passade jag och Jimmy på att göra sånt man inte längre har tid med. Och vips så var det onsdag och barnen var hemma igen. Det bra med detta var att vi insåg hur viktigt det är att man ser till att få vara barnlediga med jämna mellanrum, så man kan ägna sig åt varandra. För vår del sker det allt för sällan... Men vad ska man göra om man inte har barnvakter som står på rad och vill ta barnen.

På onsdagen var det dags för mig att ha en trevlig ute kväll. Det var ett bra tag sen, så även det var på tiden. Det började med fest hos min syster och avslutades med fest på Harrys! Så roligt vi hade det!!! På fredag är det dags igen!

Just nu sitter jag och väntar på att klockan ska gå. Jag ska nämligen börja jobba om en timme... Nu eftersom jag varit ledig ett tag så känns det skönt att komma tillbaka och komma in i rutinerna igen. Fast visst, lite motigt är det, det ska jag erkänna. Fast jag är tacksam att jag har ett jobb, dom växer inte på träd. Men det som oroar mig mest är att jag aldrig i hela mitt liv jobbat natt förut. Så det blir intressant att se hur det funkar för mig. Men den kommer nog gå bra!

Är sjukt nervös över morgondagen förresten... Men jag ska!!! Om jag inte fegar ur i sista stund alltså ;-)

Rofyllda stunder.

Finns det något mer rofyllt än ett barn som sover?
Nu syftar jag inte på att det blir tyst och lugnt, det blir det ju visserligen men tänk inte så nu.

Ett barn som sover ser så fint ut. Det är svårt att beskriva... Det liksom infaller sig ett sånt otroligt lugn över dom.
Ikväll hann Julia somna innan jag gick ut ur rummet, en trött liten tjej. När jag såg henne ligga där i sin lilla säng och sova, ville jag inget annat än krypa ner i sängen och stanna där ett bra tag. Bara få vara där hos henne och mysa. Nu gjorde jag inte det eftersom jag antagligen hade väckt henne då, och man ska ju inte väcka den björn som sover, det vet vi alla.
Men det är samma sak när Wille vaknar på natten och han somnar om innan man lämnat rummet, så mysigt! Jag har otroligt svårt att lämna rummet när dom tillfällena infinner sig.
Det kommer infinna sig ett sånt tillfälle till ikväll, och det är när jag ska släcka lampan inne hos Hampus och Julia, då ligger mina mysbollar där inne och sover, och då är det svårt att låta bli dom.
Om jag ska vara ärlig så brukar jag passa på att pussa lite extra på dom när jag släcker lampan, man får ta sina chanser.
Jag har visserligen en väldig tur med alla mina barn. Alla älskar att sitta i knät, pussas, krama och gosa. Tack och lov för det ♥

Är det förbjudet att kräva att folk ska respektera ens åsikter, önskningar och viljor?
I min värld så är det en självklarhet. Jag delar kanske inte alla åsikter, men jag lyssnar. Och jag tar till mig vad folk säger, även om det inte är vad jag vill, kan, eller känner för. Respekt är en väldigt viktig sak i mitt liv.
Om folk inte kan visa den lilla saken så vill jag inte ha med dom att göra... Dom förvandlas väldigt fort till energivampyr, och såna ska man passa sig för. En sån kan gömma sig i den du minst anar, tyvärr.
Jag menar, hur svårt kan det vara?
Det kostar inget att visa respekt, det känns inte, det gör inte ont, det är inget man mår dåligt av att ge. Så varför är det så svårt för vissa?
Jag menar inte alltid att jag är så otroligt bra på att visa respekt, men jag försöker. Och om jag nu skulle missa att göra det så försöker jag kompensera det på något sätt.
Ta det i rutin, så sker det tillslut automatiskt för er. Prova så får ni se.
Och ni som redan är respektfulla mot alla (nästan, det finns undantag för vem man inte visar respekt, och det har jag respekt för), ni ska ha en stor eloge! Bra jobbat, försätt så.

Så långa dagar det helt plötsligt blivit. Ja vi håller ju samma tider och allt sånt, men tiden går så sakta!
Jag vet inte alls vad som är fel, är så trött... Känns som att jag inte kan sova tillräckligt mycket ens om jag så ligger och sover dygnet runt.
Och huvudvärk... Denna jäkla huvudvärk! För att inte tala om ryggen. Känns som att en extrem foglossning har tagit över... Men det känns inte logiskt.
Men det går väl över, förr eller senare... Hoppas jag.
Tack och lov ska jag inte jobba på en vecka (som jag just nu vet alltså, men det ändrar sig lika fort som jag bokat något), så jag ska väl hinna vila upp mig en hel del hopas jag.
Det värsta (eller kanske bästa) är att jag ska jobba natt nästa fredag. Jag som aldrig i hela mitt liv jobbat natt förr! Måtte jag kunna hålla mig vaken bara. Men det ska nog gå bra det där!

Imorgon måste jag verkligen göra nåt för att stimulera barnen rejält! Typ springa några mil med dom... Fast jag är tveksam till om ens det hjälper. Men sen är det ju inte så jäkla lätt när man är trött, jobbar och sköter ett hem... Jag är ju bara människa.