Tänk på detta innan du dömer...

Idag blev barnen så glada! Jag berättade för dom att farmor ska komma och hälsa på snart. Så kul att se deras reaktion, Wille och Julia satte igång att dansa, Hampus visste inte om han skulle skratta eller gråta :-D (Glädje tårar!! Inget annat)
Julia var snabb att rabbla upp allt hon ska visa "Bason" (farmor på hennes språk). Jag tror nog att Wille kommer sätta ett namn på farmor nu när han träffar henne, spännande att se vad det kan bli!
Det är så otroligt mysigt att se barnen bli så glada över att träffa släkt och vänner.
Jag ser verkligen fram emot besöket med, ska bli väldigt trevligt att ha nån att prata bort lite tid med :-D

Och en otroligt dum sak... jag har börjat röka igen :-( Fan fan fan!!! Men det gick inte, cigaretter har ju en skön lugnande effekt... men jag röker inte varje dag!! I lördags rökte jag två cigg. Igår ingen! Och än så länge ingen idag. Jag vet att ni nog tänker att om jag då röker så lite så behöver jag det inte. Och det är sant, ingen "behöver" cigg. Men måste ändå säga att den lugnande effekten man får är så skön!
Men detta ska jag hur eller hur sluta med. Bara dumt ändå.

Var precis inne och läste en blogg som jag verkligen älskar!! Där har hon tagit upp ett dilemma om smilesar, och jag förstår henne verkligen. Hon vill inte använda sig av smilesar i sina inlägg, men tvivlar nu eftersom dom kan hjälpa till att visa HUR glad (eller ledsen) man blir. Och jag håller med, det är verkligen skönt att kunna dra dit en gubbe för att verkligen understryka en känsla... Jag använder mig inte gärna av smilesar på min blogg heller, men på facebook använder jag det flitigt. Men här på bloggen vill jag hålla dom borta, men visst slinker det dit en lite då och då.
Där hade ni min lilla onsdags fundering!
Ha det gott!

Kom på att jag kanske skulle blogga lite på denna blogg med... men jag vet inte om vad? Det som händer i mitt liv är ju inte det roligaste, och det tar jag ju inte upp på denna blogg...
Men ja... Kan ju berätta om min mycket underliga morgon.
Vaknade med ett ryck, efter att ha drömt en mycket underlig dröm. Mysig men knasig. Drömde att min bästa vän Svandis åkte moped för att träffa mig. Det hade bara tagit henne tre timmar från Island till Vimmerby... bara det är ju skumt! Men hon kom alla fall och jisses så underbart det var. Saknar henne så otroligt mycket. Vi träffas inte ofta, vilket man förstår. Men när vi ses så är det som igår, det är äkta vänskap ♥ Och vi kramades så mycket hela tiden :-D Och jag grät av lycka att hon kommit till mig. Sen när det var dags att åka hem igen så följde mamma och pappa med henne, för pappa var ändå långledig... Jag tog en barnvagn och packade mina saker och skulle ut och resa... till fots :-D Jag höll mig på småvägarna och det var fullt med snö... Efter att ha traskat på några mil så vaknade jag med ett ryck som sagt! Och där var drömmen slut, och katasrof morgonen infann sig:
Fick på nåt sätt för mig att det var tisdag, och när jag vaknade så var klockan 8:27... med andra ord så hade vi försovit oss då Hampus börjat vid 8:15!! Så med panik rusar jag upp och börjar slita fram kläder. Skriker på Jimmy att väcka Hampus, och han gå upp... När han är där uppe och ska väcka Hampus så ropar han ner att "Du vet väl att dom är lediga idag?"
Jag satt som ett frågetecken eftersom jag var helt säker på att det var tisdag idag. Han kommer ner och bara skrattar åt mig... Måste säga att jag blev väldigt tacksam över att det var lördag när jag väl kopplade.
Japp, så det blev ju en kanon start på dagen här hemma :-D
Där ser ni hur virrig jag är...!!

Jaha.... så har sjukdomen hittat sin man att bita tag i hos oss... Hampus vaknade inatt och klagade över huvudvärk. När han sen vaknade i morse så var han febrig. Och den lilla stackarn är ju för söt... Helt plötsligt från ingen stans börjar han gråta. Jag frågade då vad som var fel och han svarade:
-Men jag vill ju inte vara hemma imorgon. Det är ju mycket roligare i skolan.
En stor tröst för en mamma ändå. Det visar ju att han trivs i skolan och vill vara där. Men hemma blir han imorgon hur eller hur!! Jag hoppas bara jag får tag på barnvakt, ska till min läkare och Jimmy måste med... Får ju inte fram allt annars. Sen är det lite han måste prata med henne om också. I värsta fall får jag väl ta med honom... men det vill man ju helst slippa...

Jag blir så glad när jag hör Wille! Hans tal har äntligen börjat släppa, det kommer ord hela tiden! Och när orden inte finns så är min lilla smurf så finurlig att han gör tecken. Tack dagis för detta :-) På dagis lär dom ju nämligen barnen tecken, vilket jag tycker är kanontufft! Känner att det är en stor bonus när ens barn kan kommunicera med döva, så jag hoppas dagis förutsätter med detta. Men tillbaka till Wille, han har börjat prata som sagt. Nu när det är något så gör han allt i sin makt för att sätta ord på vad han vill få fram, underbart! Nu är det ju otydligt och man får gissa sig till mycket, och det är ingen annan än jag och Jimmy som förstår det mesta. Eller ja, min mamma förstår en hel del, men det beror ju på att dom träffas så ofta, även detta tycker jag är kanon! Min mamma blev så glad när Wille kom och sa "Omma" och "Offa"... Det förstår ni väl att det var mormor och morfar han menade då?
Och vad mer? Baff (saft) Önne (sönder) Mamma, pappa, Ulia (Julia), Katt, voffe (hund), Utt, Neh (ner), Up (Upp)... Ja det var det jag kom på nu på rak arm. Men visst är det kanon?! Detta resulterar i mindre skrik och en mycket mer belåten kille. Självklart finns det trotts kvar, men det beror på att det är trotts hos barn, speciellt hos 2åringar, 4åringar och 6åringar... Och tänka sig... det är just i dom åldrarna våra barn är i! Behöver jag säga att det trotsas mycket i vårt lilla hus? Men men, man ska inte klaga, dom växer, är friska och är väluppfostrade när dom är hos andra, precis som det ska va.