Jaha, 2012... Hur ska man sumera det? Skit kanske?! Fast det var ju egentligen 2011 allt började.. År 2012 var ju bara fortsättningen på allt.
Detta var nog ett ganska bra år när jag tänker efter, höjdpunkten måste nog varit att jag blev moster för andra gången till underbara lilla Thilda.
En annan sak som var bra var mitt val att läggas in (mitt och mitt val var det väl inte. Det var mer Jimmys val att inte ta hand om mig längre vilket jag nu ser som ett bra val) på Psyk. Hade inte det hänt så hade jag fortfarande gått runt med fel mediciner, en ohittad diagnos och på vimmerbys mottagning. För även det var ett mycket bra val, att byta till Västerviks psykmottagning, även fast resorna är lite träliga.
Så vad mer...? Ja att barnen är friska och mår bra och utvecklas som dom ska är jag även tacksam över.
Sen får man inte glömma det att Jimmy fick jobb detta år!!
2012 var nog egentligen ett bra år, nu när jag ser det såhär svart på vitt, och nu håller vi tummarna för att allt fortsätter såhär bra, och att 2013 blir hälsans år och att Jimmy får mycket jobb!
måndag 31 december 2012
Gott Nytt År!
Önskar alla Er som läser min blogg ett riktigt
Gott Nytt År
Och
God fortsättning till Er alla!
Gott Nytt År
Och
God fortsättning till Er alla!
söndag 30 december 2012
Ja käre tid... jag och jimmy har lyckats dra på oss världens förkylning. Fat hellre det än magsjuka... det värsta vore om vi åkte på det med, och med vår tur så skulle jag inte bli förvånad om vi åker på det med!
Och dessutom är jag så trött idag, jag vet inte om det beror på medicinen, förkylningen eller om det bsrs är jag. Träligt är det hur eller hur. Och dessutom så har jag en allmänt dålig dag... jag vill helt enkelt inte. Och vad det är jag inte vill vet jag inte... då är det illa!
Såret på julias fot är förresten mycket bättre! Tack och lov.
lördag 29 december 2012
Dagens fynd!
Var på stan idag med Jimmy och William, jag är sån som älskar att fynda och idag var inget undantag. Och det är ju så mycket roligare om man får se bilder så jag bjuder er på foton med!
En rosa döskallering. Äntligen röda byxor, och till slut ett halsband med en döskalle. Fin fint!
En rosa döskallering. Äntligen röda byxor, och till slut ett halsband med en döskalle. Fin fint!
fredag 28 december 2012
Nu har barnen fått hostmedicin, så jag hoppas på en lugn natt. Wille har tjatat hela dagen på att få gå och lägga sig igen och små slumrat på soffan till och från hela dagen idag.... Tror inte han är helt okej. Hampus har haft krupphosta hela dagen men inte haft problem med andningen alla fall. Och så jag... Jag håller på att bli förkyld, usch usch usch! Fast hellre förkyld än magsjuka.
Hela hemmet luktar klor på tal om annat... Jimmy håller på med nåt projekt. Bleker jeans som han sen ska sätta dit på sina andra jeans? Eller nåt sånt...
Jag har äntligen fått ordning på hallen på tal om annat, igen. Köpte så himla bra förvarings lådor som man även sitter på. Först var jag tveksam till färgen, vita. Men när jag fick dit dom så blev jag helnöjd!!
Nej, nu är det dags att söva barn. Alltid lika tråkigt projekt.
Hela hemmet luktar klor på tal om annat... Jimmy håller på med nåt projekt. Bleker jeans som han sen ska sätta dit på sina andra jeans? Eller nåt sånt...
Jag har äntligen fått ordning på hallen på tal om annat, igen. Köpte så himla bra förvarings lådor som man även sitter på. Först var jag tveksam till färgen, vita. Men när jag fick dit dom så blev jag helnöjd!!
Nej, nu är det dags att söva barn. Alltid lika tråkigt projekt.
Inte långt till tårar....
Jag vet inte vad det är för fel... eller så är det inte fel, men jag har så lätt att gråta nu för tiden.
Jag blir så lätt överväldigad... Som en sak som är väldigt "tydligt", olika reklamer! Unisef, friends ja ni vet.
När dom kommer och jag tittar så är det svårt att hålla tårarna tillbaka... Jag vet att reklamerna är gjorda för att man ska bli berörd på det sättet och genom det vilja göra en handling. Och ja, jag vill göra en handling när jag ser dom reklamerna, men vet inte hur!
Att skänka pengar varje dag är ju ett sätt men det känns så lite... hur mycket kommer egentligen fram till dom små barnen som behöver ha hjälpen? Visserligen är allt bättre än inget, men jag vill inte stötta dom rika knösar som"äger" namnen på olika hjälp organisationer.
Det dom barnen behöver är kärlek, kramar, känna sig älskade.
Jag skulle vilja göra skillnad för nåt barn alla fall, adoptera! Men jag jag inte adoptera som det ser ut nu, och det gör ju bara skillnad för et barn, Det finns tusentals barn som behöver vår vår hjälp.
Så kommer tårarna igen... jag kan inte göra något... och det känns hemskt!
Jag vill verkligen stötta och hjälpa dom små utsatta barnen. Dom har inte bett om at bli födda, det valet gjorde någon annan.... och den personen kan idag inte ta ansvar sina barn och handlingar. Barnen är helt utlämnade. Det får inte bara såhär!
Jag blir så lätt överväldigad... Som en sak som är väldigt "tydligt", olika reklamer! Unisef, friends ja ni vet.
När dom kommer och jag tittar så är det svårt att hålla tårarna tillbaka... Jag vet att reklamerna är gjorda för att man ska bli berörd på det sättet och genom det vilja göra en handling. Och ja, jag vill göra en handling när jag ser dom reklamerna, men vet inte hur!
Att skänka pengar varje dag är ju ett sätt men det känns så lite... hur mycket kommer egentligen fram till dom små barnen som behöver ha hjälpen? Visserligen är allt bättre än inget, men jag vill inte stötta dom rika knösar som"äger" namnen på olika hjälp organisationer.
Det dom barnen behöver är kärlek, kramar, känna sig älskade.
Jag skulle vilja göra skillnad för nåt barn alla fall, adoptera! Men jag jag inte adoptera som det ser ut nu, och det gör ju bara skillnad för et barn, Det finns tusentals barn som behöver vår vår hjälp.
Så kommer tårarna igen... jag kan inte göra något... och det känns hemskt!
Jag vill verkligen stötta och hjälpa dom små utsatta barnen. Dom har inte bett om at bli födda, det valet gjorde någon annan.... och den personen kan idag inte ta ansvar sina barn och handlingar. Barnen är helt utlämnade. Det får inte bara såhär!
torsdag 27 december 2012
Lite för van vid pekplatta....
Wille hade lite problem förut..... Han är så van vid pekplattor och mobiler så det där med att styra en mus och klicka på det man vill se är lite svårt!
Dom passade!!!
Jag fick hem klänningen och linnet och det passade!
Här kommer bildbevisen: (snälla ignorera mina knubbiga bleka ben, min frisyr och allt annat som inte ser supermodell aktigt ut)
Här kommer bildbevisen: (snälla ignorera mina knubbiga bleka ben, min frisyr och allt annat som inte ser supermodell aktigt ut)
Iiihh!!! Jag tror mitt linne och min klänning kommit! Jag hade fått två paket som skulle hämtas ut... och det bör vara dom... HOPPAS!
Klänningen är jag osäker på om jag kan ha, men jag tänkte såhär: Kan jag inte ha den så kan jag ha den som min motivations grej för att banta ner mig lite. Jag vet inte om det går direkt lättare då, men man kan ju försöka!
Julia driver mig till vansinne förresten. Alla dessa dockor som hon fick i julklapp.... Skrållan dockan är ju helt klart mest populär, den följer med överallt! Nu sover hon visst, jag har fått uppgiften att vakta henne. Passar mig perfekt... då kan jag sitta här och bara ha det bra.
Men tro inte det varit lugnt.... Nono.... jag har fått leta fram barnens kläder som dom hade när dom var små, ni vet dom där 50-56kläderna och små strumpor. Efter det så skulle jag sminka en annan docka hon fick, och när det var gjort skulle den tredje dockan äta och kissa. Det är inte lätt att vara mamma när dottern fått så mycket leksaker.
Och Wille och fått dille på Bamse... det ska vara tidningar, filmer och kläder. Tack och lov så hittade jag allt förutom film idag, så nu är Wille nöjd, och då är jag nöjd.
Och så tanden.... den förbannade tanden! Den jäveln skapades nog för att göra mitt liv till ett helvete!! Märks det att jag har ont? Mmmm... tänkte väl det.
Skulle faktiskt ta tag i det idag, men det var stängt. Oj oj oj så synd...! Ska kanske göra ett nytt försök att få hjälp imorgon. Man kan ju tycka att smärtan borde få mig att bli motiverad att gå dit, men nej, så är det inte. Jag är så sjukt jäkla rädd för tandläkare!
Njae.... Nu är det dags att ta "mitt-på-dagen-medicinen". Lite sent men så kan det gå. Den har ingen tid som den ska tas på, när jag känner att jag behöver den helt enkelt. Det jag tar nu är två panodil mot ryggvärken och så en sobril. Sobrilen tar ner hjärtklappningen (dämpar stressen lite) och det är även dags för middag och för att jag ska kunna äta utan att drabbas av panik och tokgråta så tar jag sobril. Jag vet hur det låter, ta sobril för att kunna äta, sjukt! Men ja, det är just vad jag är, sjuk! Det är inget som jag håller tyst om, det vet ni som följt mig ett tag.
Sobrilen ska tas oavsett hur jag mår, den ska liksom hjälpa mig att hålla ångesten på en jämn nivå.
Jisses vad jag längtar tills den dag då jag kan hantera ångesten utan att medicineras... Det är en bra bit dit, men det kommer ske!
Klänningen är jag osäker på om jag kan ha, men jag tänkte såhär: Kan jag inte ha den så kan jag ha den som min motivations grej för att banta ner mig lite. Jag vet inte om det går direkt lättare då, men man kan ju försöka!
Julia driver mig till vansinne förresten. Alla dessa dockor som hon fick i julklapp.... Skrållan dockan är ju helt klart mest populär, den följer med överallt! Nu sover hon visst, jag har fått uppgiften att vakta henne. Passar mig perfekt... då kan jag sitta här och bara ha det bra.
Men tro inte det varit lugnt.... Nono.... jag har fått leta fram barnens kläder som dom hade när dom var små, ni vet dom där 50-56kläderna och små strumpor. Efter det så skulle jag sminka en annan docka hon fick, och när det var gjort skulle den tredje dockan äta och kissa. Det är inte lätt att vara mamma när dottern fått så mycket leksaker.
Och Wille och fått dille på Bamse... det ska vara tidningar, filmer och kläder. Tack och lov så hittade jag allt förutom film idag, så nu är Wille nöjd, och då är jag nöjd.
Och så tanden.... den förbannade tanden! Den jäveln skapades nog för att göra mitt liv till ett helvete!! Märks det att jag har ont? Mmmm... tänkte väl det.
Skulle faktiskt ta tag i det idag, men det var stängt. Oj oj oj så synd...! Ska kanske göra ett nytt försök att få hjälp imorgon. Man kan ju tycka att smärtan borde få mig att bli motiverad att gå dit, men nej, så är det inte. Jag är så sjukt jäkla rädd för tandläkare!
Njae.... Nu är det dags att ta "mitt-på-dagen-medicinen". Lite sent men så kan det gå. Den har ingen tid som den ska tas på, när jag känner att jag behöver den helt enkelt. Det jag tar nu är två panodil mot ryggvärken och så en sobril. Sobrilen tar ner hjärtklappningen (dämpar stressen lite) och det är även dags för middag och för att jag ska kunna äta utan att drabbas av panik och tokgråta så tar jag sobril. Jag vet hur det låter, ta sobril för att kunna äta, sjukt! Men ja, det är just vad jag är, sjuk! Det är inget som jag håller tyst om, det vet ni som följt mig ett tag.
Sobrilen ska tas oavsett hur jag mår, den ska liksom hjälpa mig att hålla ångesten på en jämn nivå.
Jisses vad jag längtar tills den dag då jag kan hantera ångesten utan att medicineras... Det är en bra bit dit, men det kommer ske!
Jag har ont i min hals... Why!!!! Jag varken vill, orkar, eller har tid med att ligga sjuk... jag hoppas det stannar med hals ont och inte blir mer.
Julia är nere på sjukan nu, hon har ett sår på foten. Det började med en liten prick, pricken blev till ett sår och såret blev till ett stort sår. Läkaren tror det är en svinkopp. Nu hoppas jag bara det stannar med en koppa och inte blir fler. Vi ska lokalbehandla den med bakteriedödande. Fick även hostmedicin utskrivet då Julia, Wille och jag har sån hosta. Kanske därför jag har ont i halsen?
Usch...mår inte så bra just nu. Har inte tagit morgondosen ännu, måste ta den i samband med medicin annars mår jag bara mer illa än jag normalt sett gör.
Julia är nere på sjukan nu, hon har ett sår på foten. Det började med en liten prick, pricken blev till ett sår och såret blev till ett stort sår. Läkaren tror det är en svinkopp. Nu hoppas jag bara det stannar med en koppa och inte blir fler. Vi ska lokalbehandla den med bakteriedödande. Fick även hostmedicin utskrivet då Julia, Wille och jag har sån hosta. Kanske därför jag har ont i halsen?
Usch...mår inte så bra just nu. Har inte tagit morgondosen ännu, måste ta den i samband med medicin annars mår jag bara mer illa än jag normalt sett gör.
onsdag 26 december 2012
Jag tror mitt mående berodde på medicinen... mår idag mycket bättre! Men att man blir så dålig av utebliven medicin kunde jag inte tänka mig, men nu är jag en erfarenhet rikare.
Har förresten börjar med silica, vet inte om jag skrivit om det? Det ska vara bra för hud, hår och naglar... får se om det funkar. Än så länge har det inte funkat för håret men jag ger inte upp, jag väntar och ser.
Annars så mår jag som vanligt, likgiltig. Det här med lithioniten funkar nog inte så bra... eller så funkar den men jag trodde den skulle funka mer. Men samtidigt så måste jag inse att medicinerna löser inte allt. Men vad är problemet? Det behöver jag ta reda på för hur ska jag annars kunna lösa det?
Nej, fy... är så trött idag.... sov så illa inatt som vanligt. Men jag tror detta kommer bli en bra dag ändå. Den ska spenderas med familjen och då mår jag bra!
Har förresten börjar med silica, vet inte om jag skrivit om det? Det ska vara bra för hud, hår och naglar... får se om det funkar. Än så länge har det inte funkat för håret men jag ger inte upp, jag väntar och ser.
Annars så mår jag som vanligt, likgiltig. Det här med lithioniten funkar nog inte så bra... eller så funkar den men jag trodde den skulle funka mer. Men samtidigt så måste jag inse att medicinerna löser inte allt. Men vad är problemet? Det behöver jag ta reda på för hur ska jag annars kunna lösa det?
Nej, fy... är så trött idag.... sov så illa inatt som vanligt. Men jag tror detta kommer bli en bra dag ändå. Den ska spenderas med familjen och då mår jag bra!
tisdag 25 december 2012
Så var denna jul gjord.... nästan. Imorgon ska vi till mamma och pappa och fira jul. Dom skulle ju kommit hit på julafton, men mamma låg i magsjuka så det var bara pappa som kom hit, ja och lillebror och hans tjej och min moster och hennes man. Men det var trevligt!
Barnen fick massor med julklappar så dom var nöjda.
Igår glömde jag att ta min medicin, så idag mår jag lite halvkonstigt. Om det är medicinen eller inte vet jag inte... jag antar det.
Jag bet förresten sönder en tand igår, den sprack och halva sitter nu lös. Så det blir tandis nu dom närmaste dagarna.... faan!
Barnen fick massor med julklappar så dom var nöjda.
Igår glömde jag att ta min medicin, så idag mår jag lite halvkonstigt. Om det är medicinen eller inte vet jag inte... jag antar det.
Jag bet förresten sönder en tand igår, den sprack och halva sitter nu lös. Så det blir tandis nu dom närmaste dagarna.... faan!
måndag 24 december 2012
söndag 23 december 2012
Jag mår inte så bra ikväll... trött, stressad, orolig.... off helt enkelt.
Allt är fixat inför julmiddagen igår, nästan. Det som ska göras är att koka ägg och göra jansson. Steka korv och värma köttbullar.
Jag tar inte åt mig äran alls för detta, det är helt Jimmys förtjänst!
Det är tur jag har honom.
Sen är det det där med julklappar.... jag kan inte ge barnen alla imorgon, sammanlagt är det närmare 100 paket. Men vilka ska jag ge dom? Kläder och pyssel kanske? Ja vi får se.
Allt är fixat inför julmiddagen igår, nästan. Det som ska göras är att koka ägg och göra jansson. Steka korv och värma köttbullar.
Jag tar inte åt mig äran alls för detta, det är helt Jimmys förtjänst!
Det är tur jag har honom.
Sen är det det där med julklappar.... jag kan inte ge barnen alla imorgon, sammanlagt är det närmare 100 paket. Men vilka ska jag ge dom? Kläder och pyssel kanske? Ja vi får se.
Sitter med min nya leksak, en surfplatta! Ja ni har rätt, jag har redan en platta..... men jag fick en större och lite bättre platta, och jag älskar den:-)
Egentligen skulle jag ha fått den på julafton, men kunde inte hålla mig!!!
Nej nu ska snart jag och julia ner till stan och köpa in det sista till julbordet. Jisses.... imorgon är det julafton! Vad hände med denna höst??!
Egentligen skulle jag ha fått den på julafton, men kunde inte hålla mig!!!
Nej nu ska snart jag och julia ner till stan och köpa in det sista till julbordet. Jisses.... imorgon är det julafton! Vad hände med denna höst??!
Igår var vi i västervik och shoppade. Jag köpte ett par otroligt varma och sköna stövlar till mig, en superfin top och ett par neon rosa byxor till mig! Självklart köpte jag ett par neonrosa byxor till Julia med. Vi delar verkligen intresset ROSA!
Nu finns det säkert dom som tycker att det är omoget med rosa byxor, och dessutom köpa det till dottern så vi är lika dant klädda. Och ja, lite omoget är det kanske men det är ju dens problem!
Idag ska jag räkna julklappar. Om jag inte minns fel så ligger det på 25paket per barn.... mycket!!! På tok för mycket.... men mina barn förtjänar det,
Dom har lidit igenom så mycket, leva med en sjuk mamma, och dom har klarat det perfekt, så dom ska belönas!
Mina älskade underbara gobitat <3 p="p">
Nej, nu är det dags för frukost, hoppas verkligen kaffet kan ge effekt mot huvudvärken,
Nu finns det säkert dom som tycker att det är omoget med rosa byxor, och dessutom köpa det till dottern så vi är lika dant klädda. Och ja, lite omoget är det kanske men det är ju dens problem!
Idag ska jag räkna julklappar. Om jag inte minns fel så ligger det på 25paket per barn.... mycket!!! På tok för mycket.... men mina barn förtjänar det,
Dom har lidit igenom så mycket, leva med en sjuk mamma, och dom har klarat det perfekt, så dom ska belönas!
Mina älskade underbara gobitat <3 p="p">
Nej, nu är det dags för frukost, hoppas verkligen kaffet kan ge effekt mot huvudvärken,
fredag 21 december 2012
Jag mår illa.... anledningen till det är att jag ensam ska sova i huset!!! Usch, usch, usch!
Jag gillar det inte!
Men det kommer nog gå bra det här, bara jag somnar så går allt bra..
Annars då? Inget speciellt.... barnen är hos sina kontaktfamiljer, Jimmy jobbar. Har idag fixat det sista med julklapparna. Lite finns det ju kvar men det ska nog gå fort att få i ordning på... imorgon blir det västervik med mina föräldrar.
Annars? Nej, jag mår inte alls bra ikväll. gråter och mår illa. Nerverna skulle jag tro.... ska snart gå och lägga mig, kanske vaknar jag till en bättre dag imorgon? Hoppas.
Jag gillar det inte!
Men det kommer nog gå bra det här, bara jag somnar så går allt bra..
Annars då? Inget speciellt.... barnen är hos sina kontaktfamiljer, Jimmy jobbar. Har idag fixat det sista med julklapparna. Lite finns det ju kvar men det ska nog gå fort att få i ordning på... imorgon blir det västervik med mina föräldrar.
Annars? Nej, jag mår inte alls bra ikväll. gråter och mår illa. Nerverna skulle jag tro.... ska snart gå och lägga mig, kanske vaknar jag till en bättre dag imorgon? Hoppas.
Oj oj vilken natt!
Allt började med att jag inte kunde söva Julia, det gick inte! Så efter mycket om och men så tog jag med henne ner och lät henne sova i min säng. Där låg även Hampus och skulle sova... ihop med 100 gosedjur!!! Okej, inte 100 men 10 var det säkert.
Efter en stund somnade jag och sov som jag brukar... nu på morgonen berättar Hampus irriterat att när jag somnat så hade Julia vaknat och väckt Hampus. Den där ungen!!! Som tur är så "sövde" Hampus om henne innan hon väckte mig och somnade sen själv om.
Och då känner jag mig lite sådär väldigt stolt, Hampus tog hand om Julia för att jag skulle få sova!
Han är så stor och omtänksam, min älskade unge... vad hände?!
Tack och lov är han ledig idag, så som tack så ska han få följa med till stan och fika och få nåt litet.
Och på tal om litet... det här med julklappar börjar spåra ut! Wille har nu 25 paket... fatta, 25! Det är för mycket, på tok för mycket. Så vi ska dela upp det på några dag i taget. Dom kan inte få så mycket på samma dag, dom kommer inte uppskatta allt till slut, det kommer bara handla om att få och få... jag menar, sammanlagt blir det 75paket! 75!!!! Nej, det blir uppdelat på minst 3dagar. Så får det bli.
Sen har ju Julia kommit på att hon vill köpa nåt till sin kompis Maja (en söt liten tjej som hon blivit så bra vän med hos sin kontaktfamilj) så det måste jag fixa med. Och nåt till barnen hos pojkarnas kontaktfamilj med. Mammorna och papporna är klara, så det känns skönt.
Jag har på tal om annat börjat med silica igår. jag vet inte hur den funkar än men den är helt klart värt att prova! Det lär ju knappast bli värre! Tänk om håret växer ur och jsg får tillbaka mitt tjocka fina hår
Efter en stund somnade jag och sov som jag brukar... nu på morgonen berättar Hampus irriterat att när jag somnat så hade Julia vaknat och väckt Hampus. Den där ungen!!! Som tur är så "sövde" Hampus om henne innan hon väckte mig och somnade sen själv om.
Och då känner jag mig lite sådär väldigt stolt, Hampus tog hand om Julia för att jag skulle få sova!
Han är så stor och omtänksam, min älskade unge... vad hände?!
Tack och lov är han ledig idag, så som tack så ska han få följa med till stan och fika och få nåt litet.
Och på tal om litet... det här med julklappar börjar spåra ut! Wille har nu 25 paket... fatta, 25! Det är för mycket, på tok för mycket. Så vi ska dela upp det på några dag i taget. Dom kan inte få så mycket på samma dag, dom kommer inte uppskatta allt till slut, det kommer bara handla om att få och få... jag menar, sammanlagt blir det 75paket! 75!!!! Nej, det blir uppdelat på minst 3dagar. Så får det bli.
Sen har ju Julia kommit på att hon vill köpa nåt till sin kompis Maja (en söt liten tjej som hon blivit så bra vän med hos sin kontaktfamilj) så det måste jag fixa med. Och nåt till barnen hos pojkarnas kontaktfamilj med. Mammorna och papporna är klara, så det känns skönt.
Jag har på tal om annat börjat med silica igår. jag vet inte hur den funkar än men den är helt klart värt att prova! Det lär ju knappast bli värre! Tänk om håret växer ur och jsg får tillbaka mitt tjocka fina hår
torsdag 20 december 2012
Idag hade jag samtal, och vilken skillnad det var om man jämför med samtalen jag var på i Vimmerby. Än en gång gläds jag över beslutet att gå över till Västerviks mottagning! Här är det inte bara jag som pratar, jag får gensvar, bolla tankar, får tips, råd, HJÄLP! Zandra är så lätt att prata med, visa känslor och man känner att man kan känna efter och faktiskt visa hur man mår!!!
Som jag misstänkte bröt jag ihop bär vi pratade, och helt ärligt så var det skönt... Som att lufta på ventilen lite!
Nu ska jag återgå till att skriva ner allt Julia vill se på surf plattan... Längtar efter den dag hon kan skriva själv som Hampus!
Hampus förresten har nu idag påbörjat sitt jullov, så inte förens nästa år är det dags för skola igen, tror verkligen han behöver denna paus... Det är inte lätt att gå i skolan.
Som jag misstänkte bröt jag ihop bär vi pratade, och helt ärligt så var det skönt... Som att lufta på ventilen lite!
Nu ska jag återgå till att skriva ner allt Julia vill se på surf plattan... Längtar efter den dag hon kan skriva själv som Hampus!
Hampus förresten har nu idag påbörjat sitt jullov, så inte förens nästa år är det dags för skola igen, tror verkligen han behöver denna paus... Det är inte lätt att gå i skolan.
onsdag 19 december 2012
Tänk vad lyxigt folk har det som får sina barn att somna själva.... Den enda som somnar själv är Wille, man stänger på en film, sen är det bara att vänta.
Julia där emot där får man ligga hos henne och vänta, och vänta, och vänta och vänta.... ett par timmar är inget konstigt.
Och Hampus. Han leker och lever om,sen kommer han ner och ska umgås när jag vill gå och lägga mig... så då är det bara att lägga sig med honom och vänta och vänta och vänta.....
Min kvällar kunde vara bättre om man säger så!
Ingen läkare ringde idag heller. Ska dit på samtal imorgon så då ska jag prata med henne och se om hon kan prata med läkaren om vad som händer. Känns lite oseriöst faktiskt.
Nej, nu orkar jag inte skriva mer.
God Natt!
Julia där emot där får man ligga hos henne och vänta, och vänta, och vänta och vänta.... ett par timmar är inget konstigt.
Och Hampus. Han leker och lever om,sen kommer han ner och ska umgås när jag vill gå och lägga mig... så då är det bara att lägga sig med honom och vänta och vänta och vänta.....
Min kvällar kunde vara bättre om man säger så!
Ingen läkare ringde idag heller. Ska dit på samtal imorgon så då ska jag prata med henne och se om hon kan prata med läkaren om vad som händer. Känns lite oseriöst faktiskt.
Nej, nu orkar jag inte skriva mer.
God Natt!
Både igår och idag har jag haft privilegiet att gosa med en speciell tjej... Thilda! Gud vad jag älskar den tösen, och självklart hennes fina storebror. Är det nåt jag är lycklig över så är det att jag fått tre friska underbara barn och mina två syskonbarn. Barn förgyller verkligen tillvaron. Titta bara på denna bild, kan man bli annat än glad när man ser detta ansikte!?
Sitter med barnen och kollar på julkalendern. Eller dom kollar och jag lyssnar.
Jag vet inte vad jag tycker om den, lite läskig faktiskt! Fast barnen verkar inte dela min åsikt, dom älskar den!
Läkaren ringde inte går förresten. Skrev jag om det igår? Som vanligt minns jag inte, och jag orkar helt ärligt inte kolla.
Jag hoppas hon ringer idag, och tänk om hon kommer med den helt underbara nyheten att mina litium värden ser bra ut! Fast jag vet inte hur det där funkar... om jag inte känner av någon bättring, spelar då mina värden någon roll? Eller går dom på hur man känner sig?
Nej.... jag vet inte..... det är invecklat det där.
Och så ont i ryggen idag! Tagit morgonmedicinen men än så länge har den inte gett effekt. Jag kanknappt röra på mitt vänstra be utan att det hugger i ryggen och värker ner i hela benet. Jag hatar detta och att det inte finns nåt direkt att göra mer än lindra. Dom har även fört in detta i mitt läkarintyg såg jag. Lika så bra, det är ju inte som att det gör mitt liv lättare.
Imorgon är det dags för samtal hos Zandra som hon heter. Jag gillar verkligen henne, det är så lätt att prata med henne, vilket är himla tur, snacka om att det vore jobbigt annars. Det är mycket jag behöver få ur mig just nu och få älta med nån som faktiskt vill lyssna.
Jimmy kommer inte följa med mig dit imorgon. Eva som är min kontaktperson på bryggan (ett rehabiliterings projekt) där jag gick innan jag blev sjukskriven igen följer med mig dit. Det är så vi ska få chansen att prata lite. Jag är ju fortfarande med i bryggan men deltar inte i några aktiviteter eftersom jag inte orkar just nu. Och nu får vi se hur det blir, om jag ska vara kvar eller inte. Jag vill ju, men samtidigt så orkar jag ju inte med att göra nåt.
Well well... nu är det dags att göra barnen klara inför skola och dagis.
Jag vet inte vad jag tycker om den, lite läskig faktiskt! Fast barnen verkar inte dela min åsikt, dom älskar den!
Läkaren ringde inte går förresten. Skrev jag om det igår? Som vanligt minns jag inte, och jag orkar helt ärligt inte kolla.
Jag hoppas hon ringer idag, och tänk om hon kommer med den helt underbara nyheten att mina litium värden ser bra ut! Fast jag vet inte hur det där funkar... om jag inte känner av någon bättring, spelar då mina värden någon roll? Eller går dom på hur man känner sig?
Nej.... jag vet inte..... det är invecklat det där.
Och så ont i ryggen idag! Tagit morgonmedicinen men än så länge har den inte gett effekt. Jag kanknappt röra på mitt vänstra be utan att det hugger i ryggen och värker ner i hela benet. Jag hatar detta och att det inte finns nåt direkt att göra mer än lindra. Dom har även fört in detta i mitt läkarintyg såg jag. Lika så bra, det är ju inte som att det gör mitt liv lättare.
Imorgon är det dags för samtal hos Zandra som hon heter. Jag gillar verkligen henne, det är så lätt att prata med henne, vilket är himla tur, snacka om att det vore jobbigt annars. Det är mycket jag behöver få ur mig just nu och få älta med nån som faktiskt vill lyssna.
Jimmy kommer inte följa med mig dit imorgon. Eva som är min kontaktperson på bryggan (ett rehabiliterings projekt) där jag gick innan jag blev sjukskriven igen följer med mig dit. Det är så vi ska få chansen att prata lite. Jag är ju fortfarande med i bryggan men deltar inte i några aktiviteter eftersom jag inte orkar just nu. Och nu får vi se hur det blir, om jag ska vara kvar eller inte. Jag vill ju, men samtidigt så orkar jag ju inte med att göra nåt.
Well well... nu är det dags att göra barnen klara inför skola och dagis.
tisdag 18 december 2012
Hemma efter en helt underbar eftermiddag!
Nu har vi varit på pysseldag hos Hampus fritids.
Alltså, så helt otroligt underbara personer det är som jobbar där! Pedagogiska, snälla, trevliga och helt underbara.
Det var svårt att gå där ifrån när man blir så mysigt bemötta av alla. Barnen lekte, pysslade och hade det så kul. Jag och Jimmy pysslade en hel del med ska det erkännas, man blir ju som ett barn på nytt när man ser hur mycket kul det finns att göra.
Det roligaste av allt var att se Hampus med alla sina vänner, han är en populär kille! Och så Julia, hon fann sin plats direkt, och det var nästan så att en tår bildades.... om ett år så är vi där med henne! Jag kan inte fatta att mitt andra barn börjar skolan om 8månader, och då har jag bara ett barn på dagis! Vad hände??!!
Det är det som gör mig mest besviken på mig själv... jag missar så mycket med barnen. Jag är med, men inte där hela tiden.... hänger ni med? Minnet, koncentrationen och jag är inte som en frisk mamma... och det är svårt att acceptera.
Men jag tror inte barnen far så illa av allt längre, för jag är ju faktiskt där, på platsen, och jag agerar. Jag sitter inte längre och bara glor rakt fram och är okontaktbar, inte hela tiden alla fall. Självklart händer det att jag faller ifrån och gömmer mig i mig själv. Men som sagt, inte HELA tiden.
Jag och Jimmy diskuterade en jobbig sak idag... en otroligt tung sak. Vad det gäller tar jag upp senare, just nu vet vi inte vad som kommer hända. Varför jag nämner detta då? Jo det är för att ni som står mig nära ska kunna kontakta mig om ni vill veta vad det gäller. Om det blir så som vi "inte" vill så kommer Jimmy behöva mycket hjälp och stöd, det är allt jag kan säga nu.
Alltså, så helt otroligt underbara personer det är som jobbar där! Pedagogiska, snälla, trevliga och helt underbara.
Det var svårt att gå där ifrån när man blir så mysigt bemötta av alla. Barnen lekte, pysslade och hade det så kul. Jag och Jimmy pysslade en hel del med ska det erkännas, man blir ju som ett barn på nytt när man ser hur mycket kul det finns att göra.
Det roligaste av allt var att se Hampus med alla sina vänner, han är en populär kille! Och så Julia, hon fann sin plats direkt, och det var nästan så att en tår bildades.... om ett år så är vi där med henne! Jag kan inte fatta att mitt andra barn börjar skolan om 8månader, och då har jag bara ett barn på dagis! Vad hände??!!
Det är det som gör mig mest besviken på mig själv... jag missar så mycket med barnen. Jag är med, men inte där hela tiden.... hänger ni med? Minnet, koncentrationen och jag är inte som en frisk mamma... och det är svårt att acceptera.
Men jag tror inte barnen far så illa av allt längre, för jag är ju faktiskt där, på platsen, och jag agerar. Jag sitter inte längre och bara glor rakt fram och är okontaktbar, inte hela tiden alla fall. Självklart händer det att jag faller ifrån och gömmer mig i mig själv. Men som sagt, inte HELA tiden.
Jag och Jimmy diskuterade en jobbig sak idag... en otroligt tung sak. Vad det gäller tar jag upp senare, just nu vet vi inte vad som kommer hända. Varför jag nämner detta då? Jo det är för att ni som står mig nära ska kunna kontakta mig om ni vill veta vad det gäller. Om det blir så som vi "inte" vill så kommer Jimmy behöva mycket hjälp och stöd, det är allt jag kan säga nu.
Inatt sov barnen *Ta i trä*! Underbart.... om det ändå kunde betyda att jag fick sova.
Jag förstår inte varför just detta med sömnen ska vara så bråkigt för mig? Eller ja, det är ju mycket som bråkar med mig, men sömnen är ju så avgörande för hur man mår.
Sen funderade jag lite över på hur mina mediciner påverkar mig. Speciellt dom till natten. Det är Seraquel och och litionit (läs på fass om ni undrar över dom, jag orkar inte sitta och berätta vad dom gör för mig just nu) som jag tar då. Det är inga mediciner man ska känna av, men efter ca 1timme blir jag "slapp" i kroppen och går in i saker, rör mig ofrivilligt (slänger ut en arm el. liknande), får minnesluckor (inte som dom jag får på dagarna, nu blir det verkligen svar) och känner mig full. Det är kanske bara en period som kommer gå över, jag hoppas det!
Hela tiden så har läkarna saga att detta är dom två bästa mediciner man kan kombinera, så dom borde ju funka ihop.
Nej, nu ska jag få iväg min stora älskling till skolan! Hampus alltså!
Jag förstår inte varför just detta med sömnen ska vara så bråkigt för mig? Eller ja, det är ju mycket som bråkar med mig, men sömnen är ju så avgörande för hur man mår.
Sen funderade jag lite över på hur mina mediciner påverkar mig. Speciellt dom till natten. Det är Seraquel och och litionit (läs på fass om ni undrar över dom, jag orkar inte sitta och berätta vad dom gör för mig just nu) som jag tar då. Det är inga mediciner man ska känna av, men efter ca 1timme blir jag "slapp" i kroppen och går in i saker, rör mig ofrivilligt (slänger ut en arm el. liknande), får minnesluckor (inte som dom jag får på dagarna, nu blir det verkligen svar) och känner mig full. Det är kanske bara en period som kommer gå över, jag hoppas det!
Hela tiden så har läkarna saga att detta är dom två bästa mediciner man kan kombinera, så dom borde ju funka ihop.
Nej, nu ska jag få iväg min stora älskling till skolan! Hampus alltså!
måndag 17 december 2012
Känner mig fullständigt utlämnad!!!!
Vaknade inatt vid två tiden, som vanligt. Kollade min mobil och vad står det? Ingen service.
What!!?? Min telefon brukar dumma sig så jag gick ju inte upp i linningen direkt. Men det blev inte bättre.... den funkar fortfarande inte!
Enligt tre så ska det vara åtgärdat vid 10:45.... eh... okej.... stämmer ju bra, NOT!
Jag har lämnat mina prover nu så min läkare kan ringa när som, och jag måste prata med henne för det är nåt som inte stämmer. Man ska inte må såhär....
Eller tänk om det händer barnen nåt, hur ska personalen nå mig då?
Nej, det blir att skaffa en mobil till, back upp när den andra ger med sig! Så får det bli...
Jag vill bli nåd... jag känner mig fullständigt bortglömd när telefonen bråkar,
What!!?? Min telefon brukar dumma sig så jag gick ju inte upp i linningen direkt. Men det blev inte bättre.... den funkar fortfarande inte!
Enligt tre så ska det vara åtgärdat vid 10:45.... eh... okej.... stämmer ju bra, NOT!
Jag har lämnat mina prover nu så min läkare kan ringa när som, och jag måste prata med henne för det är nåt som inte stämmer. Man ska inte må såhär....
Eller tänk om det händer barnen nåt, hur ska personalen nå mig då?
Nej, det blir att skaffa en mobil till, back upp när den andra ger med sig! Så får det bli...
Jag vill bli nåd... jag känner mig fullständigt bortglömd när telefonen bråkar,
Och vad faan gör jag vaken nu?
Jo det ska jag tala om för er, sängen är full av ungar... Wille och Julia kan tydligen inte sova i sina sängar inatt. Så sen 3 har jag varit vaken till och från. Hur jag ska orka med denna dag vet jag inte.
Men det är inte bara deras fel,jag kan helt enkelt inte sova längre.
Så under den där tiden för några veckor sedan när jag sov så bra, det var visst bara en period... jag som var så säker på att sömnen vänt till det bättre.
Och nu 'är det ju ingen ide att lägga sig, klockan ringer om en halvtimme ändå.
Jo det ska jag tala om för er, sängen är full av ungar... Wille och Julia kan tydligen inte sova i sina sängar inatt. Så sen 3 har jag varit vaken till och från. Hur jag ska orka med denna dag vet jag inte.
Men det är inte bara deras fel,jag kan helt enkelt inte sova längre.
Så under den där tiden för några veckor sedan när jag sov så bra, det var visst bara en period... jag som var så säker på att sömnen vänt till det bättre.
Och nu 'är det ju ingen ide att lägga sig, klockan ringer om en halvtimme ändå.
söndag 16 december 2012
Ibland kan jag nästan bli överväldigad!
Låg uppe hos Hampus och skulle söva honom. Vi har haft en myskväll han och jag.
När jag låg där uppe så kände jag en känsla som var så stor, jag är mamma! JAG är MAMMA!
Ju mer jag funderade över det ju större kändes det... att jag är mamma vet jag, jag menar, jag har liksom fött alla så hur skulle det kunna missas. Men jag menar, det är stort, att vara förälder alltså. Man är helt ansvarig för, i vårt fall, tre små människor. Det är vårt jobb att forma dessa små varelser till fina, vuxna människor.
Det kommer inte bli lätt, detta är det största, svåraste och mest underbara jobb jag åtagit mig.
En annan sak som slog mig....på tal om annat, tog precis min nattmedicin och detta känns inte seriöst alls... det är så mycket medicin som jag tar under ett dygn. Det är ju inte konstigt att kroppen känns trött och medtagen, huvudvärk och illamående. Imorgon ringer förhoppningsvis min läkare och då får vi som sagt se. Jag är orolig över att dom höjer dosen... känner ju ingen skillnad... men jag måste kanske slappna av lite och ge det lite mer tid.
När jag låg där uppe så kände jag en känsla som var så stor, jag är mamma! JAG är MAMMA!
Ju mer jag funderade över det ju större kändes det... att jag är mamma vet jag, jag menar, jag har liksom fött alla så hur skulle det kunna missas. Men jag menar, det är stort, att vara förälder alltså. Man är helt ansvarig för, i vårt fall, tre små människor. Det är vårt jobb att forma dessa små varelser till fina, vuxna människor.
Det kommer inte bli lätt, detta är det största, svåraste och mest underbara jobb jag åtagit mig.
En annan sak som slog mig....på tal om annat, tog precis min nattmedicin och detta känns inte seriöst alls... det är så mycket medicin som jag tar under ett dygn. Det är ju inte konstigt att kroppen känns trött och medtagen, huvudvärk och illamående. Imorgon ringer förhoppningsvis min läkare och då får vi som sagt se. Jag är orolig över att dom höjer dosen... känner ju ingen skillnad... men jag måste kanske slappna av lite och ge det lite mer tid.
Nu har jag väntat klart.
Två av tre barn sover, och det största av allt: Jag vann klänningen!
Den blev lite dyrare än vad jag tänkt mig... hoppades på att den skulle stanna vid 60:- ungefär men det drog iväg till 80:-...
Men jag ska väl inte gnälla, det är ju galet billigt för en helt ny klänning ändå!
Självklart måste jag ju visa er en bild på den:
Vann en klänning till förra veckan, eller klänning och klänning... klänning/linne skulle jag kalla den.
Här är en bild på den:
Denna klänning gav jag ca 30:- för. Helt ny.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, JAG ÄLSKAR ATT FYNDA!
Den blev lite dyrare än vad jag tänkt mig... hoppades på att den skulle stanna vid 60:- ungefär men det drog iväg till 80:-...
Men jag ska väl inte gnälla, det är ju galet billigt för en helt ny klänning ändå!
Självklart måste jag ju visa er en bild på den:
Vann en klänning till förra veckan, eller klänning och klänning... klänning/linne skulle jag kalla den.
Här är en bild på den:
Denna klänning gav jag ca 30:- för. Helt ny.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, JAG ÄLSKAR ATT FYNDA!
Sitter här och väntar.... Dels på att barnen ska somna så man får koppla av. Alltså, missuppfatta mig rätt... som svärmor brukar säga ;-) Hihi! Jag kan slappna av när barnen är vakna, men det är skönt att veta att dom sover gott i sina sängar och att man kan släppa den biten lite.
Imorgon blir det tidigt dagis för dom små, Jimmy jobbar förmiddag och jag ska till vårdcentralen och lämna prover igen. Bidde ju inte av i fredags då jag ätit medicinen under för kort tid. Jag hoppas verkligen jag tar mig dit... har så svårt att ta mig ut om ingen är med mig. Och jag måste verkligen lämna dom här proverna, annars vet vi ju inte om dosen med lithioniten är rätt. Dessutom så ringer antagligen min läkare imorgon då för att diskutera hur jag mår. Men det värsta är att jag känner ingen skillnad. Jag känner verkligen ingenting! Jag har byggt upp sån förväntan över detta med medicinen, men visserligen så tar det en vecka för medicinen att nå full effekt. Så än så länge finns det hopp.
Det andra jag väntar på är tradera. Det finns en klänning där som jag funderar på att buda på... måste se att priset är rätt bara. Och jag är osäker på färgen... rosa eller grått.... det är frågan. Men vi får se hur det blir. Går det upp för högt så får jag skippa den. Jag "behöver" den egentligen inte, men det är bara det att den är så fin!!! Skulle vara så kul att ha en så fin klänning till nyår. Men som sagt... den som lever får se.
Imorgon blir det tidigt dagis för dom små, Jimmy jobbar förmiddag och jag ska till vårdcentralen och lämna prover igen. Bidde ju inte av i fredags då jag ätit medicinen under för kort tid. Jag hoppas verkligen jag tar mig dit... har så svårt att ta mig ut om ingen är med mig. Och jag måste verkligen lämna dom här proverna, annars vet vi ju inte om dosen med lithioniten är rätt. Dessutom så ringer antagligen min läkare imorgon då för att diskutera hur jag mår. Men det värsta är att jag känner ingen skillnad. Jag känner verkligen ingenting! Jag har byggt upp sån förväntan över detta med medicinen, men visserligen så tar det en vecka för medicinen att nå full effekt. Så än så länge finns det hopp.
Det andra jag väntar på är tradera. Det finns en klänning där som jag funderar på att buda på... måste se att priset är rätt bara. Och jag är osäker på färgen... rosa eller grått.... det är frågan. Men vi får se hur det blir. Går det upp för högt så får jag skippa den. Jag "behöver" den egentligen inte, men det är bara det att den är så fin!!! Skulle vara så kul att ha en så fin klänning till nyår. Men som sagt... den som lever får se.
Jag är kär!
Igår spelade jimmy upp en låt för mig, stiftelsen -ur balans.
Jag älskar stiftelsen och takida!!! (Ja jag vet att det är samma sångare, det är väl dels därför jag älskar båda)
Nej, nu är det dags för att fixa frukost. Ångest! Har tagit sobril så snart känns det lättare. Att man ska behöva må såhär... undrar vad jag gjorde för illa i mitt förra liv för att förtjäna detta.
Nä, nu ska jag inte deppa ner mig mer, inte roligt för barnen att se!
Fint väder förresten!!! Eller.... njae.
Jag älskar stiftelsen och takida!!! (Ja jag vet att det är samma sångare, det är väl dels därför jag älskar båda)
Nej, nu är det dags för att fixa frukost. Ångest! Har tagit sobril så snart känns det lättare. Att man ska behöva må såhär... undrar vad jag gjorde för illa i mitt förra liv för att förtjäna detta.
Nä, nu ska jag inte deppa ner mig mer, inte roligt för barnen att se!
Fint väder förresten!!! Eller.... njae.
lördag 15 december 2012
Jag hatar den här tiden!
Det är den tiden i månaden vi tjejer hatar mest... ni vet... tand röd är på besök.
Om man bortser från hur ofräsch man känner sig oavsett antalet duschar man tar, smärtan, humöret... allt vad det nu kan innebära... så finns det en sak som stör mig mer.... suget efter NÅT, HELA TIDEN!
Jag vill äta, hela tiden! Men jag klarar det inte... jag lider mig igenom suget efter både det ena efter det andra och det är hemskt!
Äter jag det jag vill så mår jag dåligt för det. Äter jag det inte så är jag sugen och går runt och irriterar mig på det.
Skit!!! Det är precis vad det är och jag tror många skulle skriva under på detta.
Om man bortser från hur ofräsch man känner sig oavsett antalet duschar man tar, smärtan, humöret... allt vad det nu kan innebära... så finns det en sak som stör mig mer.... suget efter NÅT, HELA TIDEN!
Jag vill äta, hela tiden! Men jag klarar det inte... jag lider mig igenom suget efter både det ena efter det andra och det är hemskt!
Äter jag det jag vill så mår jag dåligt för det. Äter jag det inte så är jag sugen och går runt och irriterar mig på det.
Skit!!! Det är precis vad det är och jag tror många skulle skriva under på detta.
Imorgon blir det att utbyta tjänster.....
Mamma behöver hjälp med att byta gardiner och eftersom hon inte kan klättra och ha sig så får jag träda in och göra det åt henne. Så eftersom jag hör det så får hon se efter mons barn då Jimmy jobbar.
Perfekt ju! Dessutom på det sättet får jag sällskap och nån att dricka kaffe ihop med, för kaffe kräver jag!
Nej, nu blir det pannkakor!
Mamma behöver hjälp med att byta gardiner och eftersom hon inte kan klättra och ha sig så får jag träda in och göra det åt henne. Så eftersom jag hör det så får hon se efter mons barn då Jimmy jobbar.
Perfekt ju! Dessutom på det sättet får jag sällskap och nån att dricka kaffe ihop med, för kaffe kräver jag!
Nej, nu blir det pannkakor!
Nu ska här snackas skit!
Jaha...då var det lördag. Kan inte säga att det händer nåt direkt superkul här idag. Min mamma och pappa var här på lite fika, så där fick vi tiden att gå lite alla fall.
Det är även nåt som inte stämmer med Wille. Enbart på dagis så har han diarré, äter dålig, är ledsen,trött, sorgsen, leker dåligt.... listan kan göras lång.
Men enbart på dagis? Hur ska jag tolka detta?
Jag menar inte att jag inte tror på personalen, för det gör jag. Wille mår säkert så, så det är inte så att jag tror dom ljuger.
Men det jag undrar är varför mår han så enbart där? För i samma minut Jimmy hämtat honom, han kommer ut från dagis så vänder allt. Han blir glad, äter, leker, busar...
Vad är det för fel på min älskade pojke?!
På tal om annat så är det dålig stämning på dagis... igen! Kan man bli annat än trött?
Mina föräldrar var som sagt här idag och dom märkte av den dåliga stämningen med på luciafirandet.... Så detta är inte bara nåt jag och Jimmy hittat på!
När dom kom så var det inte ett välkommen dom möttes av, dom fick en liten "utskällning" för att dom var för tidiga. Samma som oss när vi kom... vi fick minsann stå i hallen som ett gäng fån. Nu kom vi inte jätte tidigt, 10minuter ungefär. Men det räckte tydligen.
När vi sen väl fick gå in så var det sura miner som mötte oss. Förutom av två andra i personalen, dom kom fram och hälsade och var så trevliga, som dom brukar vara. Jag kommer sakna dom om dom inte följer med Wille till det nya dagiset i sommar. Dom är så mysiga och omtänksamma.
Dom två bryr sig verkligen!
Jag minns när jag var med och hämtade barnen första gången efter att jag kommit hem från sjukhuset, dom blev så glada av att se mig att dom grät, och vilka kramar jag fick. Äkta omtänksamhet, det kan jag lova er!
Nej, nu är det nog bäst att inte skriva för mycket. Det finns ju vissa som sitter och lusläser min blogg och vrider och vänder på det man skriver....
Funderade på att låsa bloggen ett tag... men som jimmy sa, i sverige har vi nåt som kallas yttrandefrihet, detta behyder att man har rätt att säga och skriva vad man tycker.
Jag vet ju att dom som stör sig mest pratar om mig och min blogg på arbetstid. Hur jag vet det? Jo för jag fick ett samtal från en av dom PÅ ARBETSTID. Nu hade dom kanske rast just då vilket jag verkligen hoppas. För sitter dom och läser min blogg på arbetstid, ja då jävlar!
(jag har har aldrig nämnt vad dagiset heter, och heller inte vad personalen heter. Så jag har inte brutit mot någon lag eller skrift.)
Det är även nåt som inte stämmer med Wille. Enbart på dagis så har han diarré, äter dålig, är ledsen,trött, sorgsen, leker dåligt.... listan kan göras lång.
Men enbart på dagis? Hur ska jag tolka detta?
Jag menar inte att jag inte tror på personalen, för det gör jag. Wille mår säkert så, så det är inte så att jag tror dom ljuger.
Men det jag undrar är varför mår han så enbart där? För i samma minut Jimmy hämtat honom, han kommer ut från dagis så vänder allt. Han blir glad, äter, leker, busar...
Vad är det för fel på min älskade pojke?!
På tal om annat så är det dålig stämning på dagis... igen! Kan man bli annat än trött?
Mina föräldrar var som sagt här idag och dom märkte av den dåliga stämningen med på luciafirandet.... Så detta är inte bara nåt jag och Jimmy hittat på!
När dom kom så var det inte ett välkommen dom möttes av, dom fick en liten "utskällning" för att dom var för tidiga. Samma som oss när vi kom... vi fick minsann stå i hallen som ett gäng fån. Nu kom vi inte jätte tidigt, 10minuter ungefär. Men det räckte tydligen.
När vi sen väl fick gå in så var det sura miner som mötte oss. Förutom av två andra i personalen, dom kom fram och hälsade och var så trevliga, som dom brukar vara. Jag kommer sakna dom om dom inte följer med Wille till det nya dagiset i sommar. Dom är så mysiga och omtänksamma.
Dom två bryr sig verkligen!
Jag minns när jag var med och hämtade barnen första gången efter att jag kommit hem från sjukhuset, dom blev så glada av att se mig att dom grät, och vilka kramar jag fick. Äkta omtänksamhet, det kan jag lova er!
Nej, nu är det nog bäst att inte skriva för mycket. Det finns ju vissa som sitter och lusläser min blogg och vrider och vänder på det man skriver....
Funderade på att låsa bloggen ett tag... men som jimmy sa, i sverige har vi nåt som kallas yttrandefrihet, detta behyder att man har rätt att säga och skriva vad man tycker.
Jag vet ju att dom som stör sig mest pratar om mig och min blogg på arbetstid. Hur jag vet det? Jo för jag fick ett samtal från en av dom PÅ ARBETSTID. Nu hade dom kanske rast just då vilket jag verkligen hoppas. För sitter dom och läser min blogg på arbetstid, ja då jävlar!
(jag har har aldrig nämnt vad dagiset heter, och heller inte vad personalen heter. Så jag har inte brutit mot någon lag eller skrift.)
fredag 14 december 2012
Fy vad kallt det är! Har varit iväg och handlat med Jimmy och jag trodde jag skulle dö!!
Och jag har klätt mig väl, både underställ tre tröjor och mössa och vantar.... och skor såklart.
Barnen har fått dille på att klä ut sig, så Julia gick som tomte gumma till dagis och Wille pepparkaks gubbe.... Tack och lov så har inte barnens dagis kommit med några dumheter om att det skulle vara rasistiskt. Hur faan kan manens tänka så? Pepparkaksgubbe?! Vad kommer här näst, vägskyltarna?
Nej, jag orkar inte ens älta i det.
Idag är dag två med nya medicinen. Egentligen skulle jag lämna prover idag, men det har gått för kort tid så dom ska lämnas på måndag istället. Jag vill inte!! Men jag måste. Hoppas verkligen att det visar bra siffror och inte behöver höjas nåt.
Men hur jag då mår? Helt ärligt så märker jag ingen skillnad.... likgiltig, less... nere helt enkelt. Det jag känner av är en extrem trötthet, jag är så trött och jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så överväldigande trött. Det är hemskt! Jag gör allt i min makt för att hålla mig vaken om dagar och kvällar men ibland går det inte. Och jisses vad jag snarkar... jag är ingen sån som snarkar annars, bara dom gånger jag är helt slutkörd. Så jag vet inte vad dom här tabletterna gör med mig egentligen?!
Dessutom är jag förvirrad, har svårt att minnas vilken dag och datum det är. Och bara allmänt snurrig, känner mig nästan lite påverkad. Jag antar att detta beror på den nya medicinen, men jag undrar om det kan vara så att nån av mina mediciner som krockar, eller så är det en bieffekt. Men är det en bieffekt så ger det väl med sig snart hoppas jag.
Nej, nu ska jag ta hand om en sjuk Wille. Hans mage mår inte bra. Jag vet inte vad som är felet, han är inte 100% Wille och det börjar oroa mig lite faktiskt. Alltså, han leker, pratar, växer. Men hans mage säger ifrån och han äter inget när han är på dagis. Det är som att hans kropp protesterar över att vara på dagis, för hemma mår han bra. Nej, jag fattar ingenting... Jag tror han behöver en paus faktiskt. Och jag vet att det låter hemskt, men han måste försöka orka med till och med nästa fredag, sen tar vi lov. Men är han sjuk så är det inte mycket att göra åt, då börjar hans lov tidigare helt enkelt.
Och jag har klätt mig väl, både underställ tre tröjor och mössa och vantar.... och skor såklart.
Barnen har fått dille på att klä ut sig, så Julia gick som tomte gumma till dagis och Wille pepparkaks gubbe.... Tack och lov så har inte barnens dagis kommit med några dumheter om att det skulle vara rasistiskt. Hur faan kan manens tänka så? Pepparkaksgubbe?! Vad kommer här näst, vägskyltarna?
Nej, jag orkar inte ens älta i det.
Idag är dag två med nya medicinen. Egentligen skulle jag lämna prover idag, men det har gått för kort tid så dom ska lämnas på måndag istället. Jag vill inte!! Men jag måste. Hoppas verkligen att det visar bra siffror och inte behöver höjas nåt.
Men hur jag då mår? Helt ärligt så märker jag ingen skillnad.... likgiltig, less... nere helt enkelt. Det jag känner av är en extrem trötthet, jag är så trött och jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så överväldigande trött. Det är hemskt! Jag gör allt i min makt för att hålla mig vaken om dagar och kvällar men ibland går det inte. Och jisses vad jag snarkar... jag är ingen sån som snarkar annars, bara dom gånger jag är helt slutkörd. Så jag vet inte vad dom här tabletterna gör med mig egentligen?!
Dessutom är jag förvirrad, har svårt att minnas vilken dag och datum det är. Och bara allmänt snurrig, känner mig nästan lite påverkad. Jag antar att detta beror på den nya medicinen, men jag undrar om det kan vara så att nån av mina mediciner som krockar, eller så är det en bieffekt. Men är det en bieffekt så ger det väl med sig snart hoppas jag.
Nej, nu ska jag ta hand om en sjuk Wille. Hans mage mår inte bra. Jag vet inte vad som är felet, han är inte 100% Wille och det börjar oroa mig lite faktiskt. Alltså, han leker, pratar, växer. Men hans mage säger ifrån och han äter inget när han är på dagis. Det är som att hans kropp protesterar över att vara på dagis, för hemma mår han bra. Nej, jag fattar ingenting... Jag tror han behöver en paus faktiskt. Och jag vet att det låter hemskt, men han måste försöka orka med till och med nästa fredag, sen tar vi lov. Men är han sjuk så är det inte mycket att göra åt, då börjar hans lov tidigare helt enkelt.
Bilder från luciafirandet på dagis.
Om ni nu undrar var alla andra kort tagit vägen så är dom borta. Poff liksom!
Nej, det är så att jag valde att ta bort dom och bara ha kort på mina helt underbart vackra barn.
Dom andra barnen var minst lika underbart vackra, men nu är det som det är.
torsdag 13 december 2012
Idag gjorde jag nåt som jag inte gjort på många år...
Jag har under en lång tid haft riktigt kort hår. Nu under en tid har jag låtit håret växa ut, dels av bekvämlighet och dels eftersom jag tappar så mycket hår. Skulle se för jäkligt ut om det hade varit kort nu!
Men så idag hände det... Jag har uppsatt hår! Inte det snyggaste men ändå, man får ju glädjas för det lilla liksom!
Men så idag hände det... Jag har uppsatt hår! Inte det snyggaste men ändå, man får ju glädjas för det lilla liksom!
Bilder från dagens lucia tåg.
Julia i väntan på Luciafirandet!
En lite halvsur Wille.... skyller på tidig morgon!
Och här har vi hela tåget! Är det inte maffigt värre!!
Hampus och den andra pojken påväg in för att ge över halsbanden till luciorna och stjärngossen. Stolt mamma <3 p="p">
Ännu en bild på pojkarna som är påväg in i klungan.
Nu är deras jobb klart och dom är påväg ut igen.
Här har vi dom, så fina! Och jag är så stolt över min sons insatts idag. Detta kommer jag leva länge på <3 br="br">
onsdag 12 december 2012
Då är det dags...
Ikväll tar jag mina första tabletter av den nya medicinen. Jag har stora förväntningar för denna medicin. Har läst och hört om så många som mått som jag gör och vilken förändring dom fått i livet, det har liksom blivit värt nåt igen.
Jag menar inte att jag tycker livet kan kvitta, men jag har haft det tufft, svårt att hitta saker att känna glädje över. Det närmaste glädje jag kommer är likgiltighet.... och den är inte så rolig.
Tänk er att en dag vakna och du vet inte längre vem du egentligen är och vad gör du här?! Den känslan vill jag kommer över.
Jag vill bli Sandra igen (eller Alexandra är väl rättare sagt).... jag längtar verkligen henne. Och om denna medicin funkar så kanske jag kan få tillbaka delar av henne, och allt är bättre än inget.
Jag menar inte att jag tycker livet kan kvitta, men jag har haft det tufft, svårt att hitta saker att känna glädje över. Det närmaste glädje jag kommer är likgiltighet.... och den är inte så rolig.
Tänk er att en dag vakna och du vet inte längre vem du egentligen är och vad gör du här?! Den känslan vill jag kommer över.
Jag vill bli Sandra igen (eller Alexandra är väl rättare sagt).... jag längtar verkligen henne. Och om denna medicin funkar så kanske jag kan få tillbaka delar av henne, och allt är bättre än inget.
Stolt!
Idag fick jag ett meddelande på mobilen, det var Hampus fröken.
Han ska vara en av två som bär fram kudden till Lucian imorgon med halsbandet som hon får. Detta är stort kan jag lova er!!
Och jag är så stolt över Hampus, och självklart kommer jag finnas på plats och fotografera hela alltet!
Han ska vara en av två som bär fram kudden till Lucian imorgon med halsbandet som hon får. Detta är stort kan jag lova er!!
Och jag är så stolt över Hampus, och självklart kommer jag finnas på plats och fotografera hela alltet!
Idag har jag Wille hemma med mig... ojoj! Jag är så trött att jag knappt klarar av att gå, for verkligen jobba för att hålla mig vaken.
Jag vet inte varför det blev såhär? Hade svårt att somna, och sov oroligt, men det brukar jag ju, så varför blir jag så trött idag?
En sak jag kommit på är att jag har blivit (om möjligt) mer förvirrad och glömsk.... mycket störande! Men jag antar och hoppas att det blir bättre ju bättre jag mår.
Nu orkar jag verkligen inte skriva mer.
Jag vet inte varför det blev såhär? Hade svårt att somna, och sov oroligt, men det brukar jag ju, så varför blir jag så trött idag?
En sak jag kommit på är att jag har blivit (om möjligt) mer förvirrad och glömsk.... mycket störande! Men jag antar och hoppas att det blir bättre ju bättre jag mår.
Nu orkar jag verkligen inte skriva mer.
tisdag 11 december 2012
Jaha, då är Wille hemma.Han är visst lite dålig i magen... och inte så pigg??
Jag vet inte, men vi fick nog fel unge med oss hem... Den ungen jag har här hemma springer i trapporna för fullt, in i sitt rum och leka för att sen fort som tusan fram med massa lastbilar och leker.
Jag tror inte på att han var dålig, antingen ville han hem helt enkelt och fejkade allt. eller så ville personalen bli av med en unge till. Eftersom läget är som det är så gissar jag tyvärr på sistnämnda. Tyvärr.
Ska på möte där på onsdag.... men jag har skrivit en mindre novell för nu är jag trött på det här! Dom säger inte hej då till barnen knappt, på oss skäller dom att vi klär barnen dåligt (långkalsonger, strumpor, byxor, t-shirt, tunn långarmad tröja och så en tjockare tröja över det. Sen krage, mössa vantar (fodrade) och vinterstövlar). Om det hade varit för mycket så är det ju bara att ta av dom! Men nej, här ska det klagas på oss som inte redan har det fullt på schemat och inte orkar med så mycket mer. Det är väl det som är deras mål, bränn ut oss helt! För det vinner vi ju alla på... Faan så trött jag blir.
Jag försöker tänka positivt, bara ett halvår kvar med Julia och sen börjar hon F1an, helt underbart. Och nu vid årsskiftet ungefär så flyttar barnens dagis, hoppas verkligen dom blandar upp grupperna så mina barn få ny personal, nån som faktiskt gillar sitt jobb och barn. Hoppas hoppas hoppas!!
Mycket är nog att jag bara går hemma... för det är väl så dom ser det, jag går ju BARA hemma. Sen att jag jobbar varje minut på att bli Sandra igen är ju en annan femma... Det handlar ju bara om inställning.... Ooohhh nej just det, det var ju inte så... jag har ett rent helvete framför mig. För även fast det är saker som i längden kommer göra mig bra, så betyder det inte att jag får det lätt nu, nej, tvärtom, det är jäkligt mycket nu.
Jag vet inte, men vi fick nog fel unge med oss hem... Den ungen jag har här hemma springer i trapporna för fullt, in i sitt rum och leka för att sen fort som tusan fram med massa lastbilar och leker.
Jag tror inte på att han var dålig, antingen ville han hem helt enkelt och fejkade allt. eller så ville personalen bli av med en unge till. Eftersom läget är som det är så gissar jag tyvärr på sistnämnda. Tyvärr.
Ska på möte där på onsdag.... men jag har skrivit en mindre novell för nu är jag trött på det här! Dom säger inte hej då till barnen knappt, på oss skäller dom att vi klär barnen dåligt (långkalsonger, strumpor, byxor, t-shirt, tunn långarmad tröja och så en tjockare tröja över det. Sen krage, mössa vantar (fodrade) och vinterstövlar). Om det hade varit för mycket så är det ju bara att ta av dom! Men nej, här ska det klagas på oss som inte redan har det fullt på schemat och inte orkar med så mycket mer. Det är väl det som är deras mål, bränn ut oss helt! För det vinner vi ju alla på... Faan så trött jag blir.
Jag försöker tänka positivt, bara ett halvår kvar med Julia och sen börjar hon F1an, helt underbart. Och nu vid årsskiftet ungefär så flyttar barnens dagis, hoppas verkligen dom blandar upp grupperna så mina barn få ny personal, nån som faktiskt gillar sitt jobb och barn. Hoppas hoppas hoppas!!
Mycket är nog att jag bara går hemma... för det är väl så dom ser det, jag går ju BARA hemma. Sen att jag jobbar varje minut på att bli Sandra igen är ju en annan femma... Det handlar ju bara om inställning.... Ooohhh nej just det, det var ju inte så... jag har ett rent helvete framför mig. För även fast det är saker som i längden kommer göra mig bra, så betyder det inte att jag får det lätt nu, nej, tvärtom, det är jäkligt mycket nu.
Så igår blev det klart, Litium sätts in!
Men, så kom det där men.... självklart så fanns den inte hemma och jag får alltså vänta med att börja tills på onsdag. Skit!
Så än så länge har jag inte börjat... så det är bara att vänta och vänta lite till. Men jag är van, det är mycket jag väntar på.
Hade möte med försäkringskassan idag på morgonen. Det gick som jag trodde, bra. Allt kommer löpa på som vanligt och sjukskrivningen fortgår. Inte mycket mer att berätta där heller. Eller ja, det finns väl lite men det tar jag som vanligt inte här.
Nehepp, nu vet i hundan vad jag ska ta mig till att göra. Hängt tvätt, plockat och fixat här hemma, men dammsuga går inte... Jimmy sover eftersom han jobbar natt och ska jobba nu inatt igen. Så det får vänta.
Satte förresten upp julgranen igår. Något tidigt kanske men jag garderar mig, vet ju inte alls hur jag kommer må när medicinen sätts in. Men om katterna kunde ge tusan i den så skulle jag bli glad!!!
Men, så kom det där men.... självklart så fanns den inte hemma och jag får alltså vänta med att börja tills på onsdag. Skit!
Så än så länge har jag inte börjat... så det är bara att vänta och vänta lite till. Men jag är van, det är mycket jag väntar på.
Hade möte med försäkringskassan idag på morgonen. Det gick som jag trodde, bra. Allt kommer löpa på som vanligt och sjukskrivningen fortgår. Inte mycket mer att berätta där heller. Eller ja, det finns väl lite men det tar jag som vanligt inte här.
Nehepp, nu vet i hundan vad jag ska ta mig till att göra. Hängt tvätt, plockat och fixat här hemma, men dammsuga går inte... Jimmy sover eftersom han jobbar natt och ska jobba nu inatt igen. Så det får vänta.
Satte förresten upp julgranen igår. Något tidigt kanske men jag garderar mig, vet ju inte alls hur jag kommer må när medicinen sätts in. Men om katterna kunde ge tusan i den så skulle jag bli glad!!!
måndag 10 december 2012
Hemma igen efter möte i Västervik.
Det gick bra, dom bytte min insomningstablett och jag får nu börja med litium. Dom kollade även upp mina prover och det såg okej ut.
Så jag är nöjd!!
På fredag ska jag åter igen lämna prover, och jag börjar nu inse hur mycket Provtagningar det kommer bli... Fy! Jag hatar att lämna prover, och dessutom går det bara att få ut blod i min ena arm så detta lär göra ont. Men jag får bita ihop och stå ut, det blir bäst såhär i längden.
Det gick bra, dom bytte min insomningstablett och jag får nu börja med litium. Dom kollade även upp mina prover och det såg okej ut.
Så jag är nöjd!!
På fredag ska jag åter igen lämna prover, och jag börjar nu inse hur mycket Provtagningar det kommer bli... Fy! Jag hatar att lämna prover, och dessutom går det bara att få ut blod i min ena arm så detta lär göra ont. Men jag får bita ihop och stå ut, det blir bäst såhär i längden.
söndag 9 december 2012
Så imorgon är det dags... då faller domen.... Jag ska träffa läkaren i västervik, igen!
Jag hoppas verkligen att hon inte vill att jag berättar om hela livet igen. Ny läkare, igen, så jag blir inte förvånad. Men en sak som jag inte förstår är att alla nya läkare frågar ut mig, skriver ner vad jag berättar och sen då? För dom inte in det i min journal och om dom nu gör det, varför läser inte nya läkare på? Man har liksom en timme på sig, och att gå igenom allt som varit tar tid, tid som jag hellre lägger på att diskutera saker som IDAG inte funkar och måste lösas.
Som imorgon, får jag börja med litium? Och vad händer sen?
Vad visade mina provsvar? Ser allt bra ut eller måste jag äta nåt i medicinväg för att komplettera det och hur påverkar det då mig?
Har den nya höjningen av medicinen hjälpt eller anser dom fortfarande att jag har på tok för hög puls och kommer stressa ihjäl mig om detta fortsätter? (Detta kan jag ju själv känna efter, och nej, stundvis så är min puls för hög, det behöver jag inte läkare för att berätta. Men måste jag då höja medicinen mer och ska jag då behöva vänta ännu längre på litiumet?)
Dessutom funkar inte sömnen längre. Jag har ätit stilnoct på tok för länge, och den hjälper mig inte längre... men får väl se vad dom säger, finns liksom inte så mycket starkare saker att ta till och att höja dosen är inte så lämpligt, äter redan en ganska hög dos.
Well, well... vi får väl se hur det går.
Jag hoppas verkligen att hon inte vill att jag berättar om hela livet igen. Ny läkare, igen, så jag blir inte förvånad. Men en sak som jag inte förstår är att alla nya läkare frågar ut mig, skriver ner vad jag berättar och sen då? För dom inte in det i min journal och om dom nu gör det, varför läser inte nya läkare på? Man har liksom en timme på sig, och att gå igenom allt som varit tar tid, tid som jag hellre lägger på att diskutera saker som IDAG inte funkar och måste lösas.
Som imorgon, får jag börja med litium? Och vad händer sen?
Vad visade mina provsvar? Ser allt bra ut eller måste jag äta nåt i medicinväg för att komplettera det och hur påverkar det då mig?
Har den nya höjningen av medicinen hjälpt eller anser dom fortfarande att jag har på tok för hög puls och kommer stressa ihjäl mig om detta fortsätter? (Detta kan jag ju själv känna efter, och nej, stundvis så är min puls för hög, det behöver jag inte läkare för att berätta. Men måste jag då höja medicinen mer och ska jag då behöva vänta ännu längre på litiumet?)
Dessutom funkar inte sömnen längre. Jag har ätit stilnoct på tok för länge, och den hjälper mig inte längre... men får väl se vad dom säger, finns liksom inte så mycket starkare saker att ta till och att höja dosen är inte så lämpligt, äter redan en ganska hög dos.
Well, well... vi får väl se hur det går.
lördag 8 december 2012
Har inte så mycket att blogga om idag... egentligen har det varit fullt upp, men ändå.
Dagen började med sovmorgon, ändå till 7:30! Det ni!! För vår familj är det stort, normalt sett vaknar barnen vid 6 tiden, så jag är nöjd... sen att vi bara hade Julia hemma är ju en annan femma ;-)
Sen gick vi ner till stan, och jag fyndade i vanlig ordning. Vi var på loppis! Det blev visserligen bara kläder till Julia och inrednings saker till mig. Julia var visserligen inte i behov av kläder, men när man kommer över fina saker till bra priser så måste man ju nästan passa på.
Sen hem och vänta... vänta och vänta och vänta! Jag tyckte inte det var så mycket väntan, men för Julia var det långt... Hon väntade ju på Petra! Och nu skulle man kunna tro att detta kanske stör mig, att hon längtar "bort" från oss, men nej! Det stör mig inte alls faktiskt. När barnen är hemma så är dom helt nöjda och lite där till, och när dom är hos sina kontaktfamiljer så har dom det bra och hinner inte sakna oss. Att dom inte sitter och gråter efter oss känns faktiskt bra, för det är ju inte bara för min och Jimmys skull dom är där, det är ju även för deras skull, dom behöver få lite ombyte.
Vad jag och Jimmy ska hitta på vet jag inte riktigt, äta middag i lugn och ro för att sedan ta en promenad. Sen bara ta dagen och kvällen som det kommer. Imorgon blir det sovmorgon, lång sådan! Känner att det behövs, på måndag är det tidig morgon igen som gäller och samtal med läkare väntar... är lite nervös för den biten faktiskt om jag ska vara ärlig. Jag antar att jag får svar på mina prover som lämnades in, och vi får även veta om jag är tillräckligt upplyft för att börja med nya medicinen. Jag hoppas verkligen det, att ställa in den tar så lång tid så jag vill börja jobba med det nu. För varje dag som går så är det en längre innan medicinen är rätt och jag kommer må bättre. Ni hänger med på vad jag menar va?
Njae... nu ska jag slita mig från datorn... snart. Har lite att kolla upp och fixa med först.
Dagen började med sovmorgon, ändå till 7:30! Det ni!! För vår familj är det stort, normalt sett vaknar barnen vid 6 tiden, så jag är nöjd... sen att vi bara hade Julia hemma är ju en annan femma ;-)
Sen gick vi ner till stan, och jag fyndade i vanlig ordning. Vi var på loppis! Det blev visserligen bara kläder till Julia och inrednings saker till mig. Julia var visserligen inte i behov av kläder, men när man kommer över fina saker till bra priser så måste man ju nästan passa på.
Sen hem och vänta... vänta och vänta och vänta! Jag tyckte inte det var så mycket väntan, men för Julia var det långt... Hon väntade ju på Petra! Och nu skulle man kunna tro att detta kanske stör mig, att hon längtar "bort" från oss, men nej! Det stör mig inte alls faktiskt. När barnen är hemma så är dom helt nöjda och lite där till, och när dom är hos sina kontaktfamiljer så har dom det bra och hinner inte sakna oss. Att dom inte sitter och gråter efter oss känns faktiskt bra, för det är ju inte bara för min och Jimmys skull dom är där, det är ju även för deras skull, dom behöver få lite ombyte.
Vad jag och Jimmy ska hitta på vet jag inte riktigt, äta middag i lugn och ro för att sedan ta en promenad. Sen bara ta dagen och kvällen som det kommer. Imorgon blir det sovmorgon, lång sådan! Känner att det behövs, på måndag är det tidig morgon igen som gäller och samtal med läkare väntar... är lite nervös för den biten faktiskt om jag ska vara ärlig. Jag antar att jag får svar på mina prover som lämnades in, och vi får även veta om jag är tillräckligt upplyft för att börja med nya medicinen. Jag hoppas verkligen det, att ställa in den tar så lång tid så jag vill börja jobba med det nu. För varje dag som går så är det en längre innan medicinen är rätt och jag kommer må bättre. Ni hänger med på vad jag menar va?
Njae... nu ska jag slita mig från datorn... snart. Har lite att kolla upp och fixa med först.
fredag 7 december 2012
torsdag 6 december 2012
Ibland är det som att nåt händer och ödet knackar på dörren!
Jag var så orolig för morgondagen.... jag skulle ensam ta barnen på morgonen, klä på dom, få i dom frukost, ta dom till dagis, hinna med bussen till Västervik och så gå på samtal.
Anledningen till detta är att Jimmy ska jobba förmiddag...
Men så kom det ett meddelande, Jimmy behöver inte börja förens vid åtta!! Vilken lättad... ödet som sagt!
Jag var så orolig för morgondagen.... jag skulle ensam ta barnen på morgonen, klä på dom, få i dom frukost, ta dom till dagis, hinna med bussen till Västervik och så gå på samtal.
Anledningen till detta är att Jimmy ska jobba förmiddag...
Men så kom det ett meddelande, Jimmy behöver inte börja förens vid åtta!! Vilken lättad... ödet som sagt!
Åh så dumt!! Men bra ändå...!
Idag tog jag diskussionen med barnen, vem ska va vad på luciafirandet?!
Wille visste inte, tomte... eller pepparkaka? Han visste inte... som tur är så har jag garderat mig, det finns båda två alternativen hemma till honom.
Sen Julia... först tärna... sen tomte... sen tärna... okej, provade klänningen vi har hemma, nopp! Den slutade vid knäna, så det sket sig. Och då ändrade hon sig, tomte! Men jag hade ju inget hemma åt henne ändå.
Så jag fick den briljanta ide att köpa, begagnat... det sket sig. Om man ändå kunde få komma billigt undan någon gång!
Kom då på att man måste ju inte ha tomtekläder på sig, man kan ju faktiskt ha en fin röd klänning! Och cubus har denna vecka 30% på ett helt köp (varsågod cubus för denna gratis reklam....), hittade en fin klänning och strumpbyxor till Julia och köpte den. Dyr vart den med, fast det var rabatt... Kommer till Konsum (och varsågod konsum för denna reklam!) och vad hittar jag där?! Jo en tomteklänning till ynka priset 79:-!!!
Och samtidigt som jag ser det så kommer jag på att jag hört om den på en loppis sida... tänk om man kunde få tillbaka minnet alla fall... för är det nåt som stör mig nu när jag blivit dålig så är det minnet... det är uselt!
Men alla fall, vi köpte den med. Vi kom på den briljanta ide att Julia får klänningen i julklapp istället. Perfekt!
Nu är det bara till Wille vi behöver köpa några nya kläder så han också har nåt nytt och fint att ta på sig på julafton.
Så egentligen slutade ju allt detta gott... skönt med en sån vändning någon gång!
Wille visste inte, tomte... eller pepparkaka? Han visste inte... som tur är så har jag garderat mig, det finns båda två alternativen hemma till honom.
Sen Julia... först tärna... sen tomte... sen tärna... okej, provade klänningen vi har hemma, nopp! Den slutade vid knäna, så det sket sig. Och då ändrade hon sig, tomte! Men jag hade ju inget hemma åt henne ändå.
Så jag fick den briljanta ide att köpa, begagnat... det sket sig. Om man ändå kunde få komma billigt undan någon gång!
Kom då på att man måste ju inte ha tomtekläder på sig, man kan ju faktiskt ha en fin röd klänning! Och cubus har denna vecka 30% på ett helt köp (varsågod cubus för denna gratis reklam....), hittade en fin klänning och strumpbyxor till Julia och köpte den. Dyr vart den med, fast det var rabatt... Kommer till Konsum (och varsågod konsum för denna reklam!) och vad hittar jag där?! Jo en tomteklänning till ynka priset 79:-!!!
Och samtidigt som jag ser det så kommer jag på att jag hört om den på en loppis sida... tänk om man kunde få tillbaka minnet alla fall... för är det nåt som stör mig nu när jag blivit dålig så är det minnet... det är uselt!
Men alla fall, vi köpte den med. Vi kom på den briljanta ide att Julia får klänningen i julklapp istället. Perfekt!
Nu är det bara till Wille vi behöver köpa några nya kläder så han också har nåt nytt och fint att ta på sig på julafton.
Så egentligen slutade ju allt detta gott... skönt med en sån vändning någon gång!
Har jag ens sovit inatt??
Är så trött... drömt massa konstigt, vaknat hela tiden... usch vad jag hatar såna nätter!
Jag fattar inte varför det är såhär nu? Jag trodde det var en oturs natt för ett tag sen, men nej... det har fortsatt.... jag ska träffa läkare den 10de och då måste dom hjälpa mig. Detta håller inte.
Allt hänger ju liksom ihop... får jag inte sova så blir det automatiskt jobbigare allt... det funkar ju inte.
Nej nu blir det frukost. Japp... trevligt...
Jag fattar inte varför det är såhär nu? Jag trodde det var en oturs natt för ett tag sen, men nej... det har fortsatt.... jag ska träffa läkare den 10de och då måste dom hjälpa mig. Detta håller inte.
Allt hänger ju liksom ihop... får jag inte sova så blir det automatiskt jobbigare allt... det funkar ju inte.
Nej nu blir det frukost. Japp... trevligt...
onsdag 5 december 2012
På fredag ska jag ensam åka in till Västervik och gå på samtal... Att gå på samtalet är inga direkta problem.... det är det där att ta mig till bussen, och vad tusan ska jag göra innan och efter samtalet??
Jag hatar att åka ensam, hatar det! Jimmy jobbar förmiddag och jag har inget val, jag måste åka ensam, för jag måste gå på samtalet... det är dags nu, dags att komma igång med samtal och allt som ska ske.
Men det löser sig, det blir bra det här! Eller....
Jag hatar att åka ensam, hatar det! Jimmy jobbar förmiddag och jag har inget val, jag måste åka ensam, för jag måste gå på samtalet... det är dags nu, dags att komma igång med samtal och allt som ska ske.
Men det löser sig, det blir bra det här! Eller....
LSS och en ganska bra dag!
Idag var jag på ett möte, igen! Men det var ett givande möte...
Det är så att vi har genom familjeteamet (det är dom som ger oss stöd i vår föräldraroll och som jag och Jimmy tillsammans går på samtal hos) fått veta att jag kan ha rätt till LSS (lagen om stöd och service, eller lagen om särskilt stöd kan det även heta), och idag var det dags för möte med dom som bestämmer om detta.
Väl där mötte jag två jätte trevliga personer och så hade vi med vår kontakt från familjeteamet, jag berättade om allt, och tillsammans förklarade jag och Jimmy om allt som jag behöver hjälp med för att avlasta Jimmy.
Jag tänker inte här berätta om varför jag behöver LSS, vill ni veta något så får ni skriva till mig privat eller höra av er. Det känns på tok för privat för att öppet berätta om det här.
Men idag blev det klart, jag kommer få stöd i hemmet och med lite olika saker. Det kallas även boende stöd.
Vad det innebär är att jag får hjälp med olika saker, och dom är även till för att motivera och stötta mig i olika saker. Men som sagt, vad berättar jag inte här och varför jag nu fått detta. Jag är helt säker på att ni förstår och respekterar detta.
När detta blir klart vet jag inte riktigt än, men innan jul alla fall tror dom. Det känns otroligt skönt! Mest för att jag nu inte kommer "belasta" Jimmy på samma sätt som jag gjort. Inte för att Jimmy inte vill, detta ligger hos mig och gnager. Jag vill inte ses som en belastning hos min man... jag menar, han har så mycket med jobb, utbildning, barnen, möten... ja listan kan göras lång! Så nu är jag ett "problem" mindre. Det han förut stöttat mig med kommer han få avlastning i och det kommer finnas en annan person i mitt liv som istället ger mig det stöd i vissa saker som Jimmy förut stöttat mig i. Självklart kommer Jimmy ha störst roll i mitt liv och vara den som mest finns där, men det kommer bli lite mindre jobbigt för honom nu under en tid i mitt, eller vårt liv.
Att ha boende stöd kommer inte vara för evigt, detta är bara under en tid i mitt liv. Jag kommer aldrig bli frisk igen, jag kommer alltid ha min (mina) sjukdom (sjukdomar) men jag kommer inte alltid må som jag gör idag. Det kommer bli bättre.
Hur lång tid det kommer ta har jag inte den blekaste aning om, men med hårt jobb, mycket samtal och läkarnas hjälp så blir det bättre!
Det är så att vi har genom familjeteamet (det är dom som ger oss stöd i vår föräldraroll och som jag och Jimmy tillsammans går på samtal hos) fått veta att jag kan ha rätt till LSS (lagen om stöd och service, eller lagen om särskilt stöd kan det även heta), och idag var det dags för möte med dom som bestämmer om detta.
Väl där mötte jag två jätte trevliga personer och så hade vi med vår kontakt från familjeteamet, jag berättade om allt, och tillsammans förklarade jag och Jimmy om allt som jag behöver hjälp med för att avlasta Jimmy.
Jag tänker inte här berätta om varför jag behöver LSS, vill ni veta något så får ni skriva till mig privat eller höra av er. Det känns på tok för privat för att öppet berätta om det här.
Men idag blev det klart, jag kommer få stöd i hemmet och med lite olika saker. Det kallas även boende stöd.
Vad det innebär är att jag får hjälp med olika saker, och dom är även till för att motivera och stötta mig i olika saker. Men som sagt, vad berättar jag inte här och varför jag nu fått detta. Jag är helt säker på att ni förstår och respekterar detta.
När detta blir klart vet jag inte riktigt än, men innan jul alla fall tror dom. Det känns otroligt skönt! Mest för att jag nu inte kommer "belasta" Jimmy på samma sätt som jag gjort. Inte för att Jimmy inte vill, detta ligger hos mig och gnager. Jag vill inte ses som en belastning hos min man... jag menar, han har så mycket med jobb, utbildning, barnen, möten... ja listan kan göras lång! Så nu är jag ett "problem" mindre. Det han förut stöttat mig med kommer han få avlastning i och det kommer finnas en annan person i mitt liv som istället ger mig det stöd i vissa saker som Jimmy förut stöttat mig i. Självklart kommer Jimmy ha störst roll i mitt liv och vara den som mest finns där, men det kommer bli lite mindre jobbigt för honom nu under en tid i mitt, eller vårt liv.
Att ha boende stöd kommer inte vara för evigt, detta är bara under en tid i mitt liv. Jag kommer aldrig bli frisk igen, jag kommer alltid ha min (mina) sjukdom (sjukdomar) men jag kommer inte alltid må som jag gör idag. Det kommer bli bättre.
Hur lång tid det kommer ta har jag inte den blekaste aning om, men med hårt jobb, mycket samtal och läkarnas hjälp så blir det bättre!
tisdag 4 december 2012
Ja okej, om man nu ska se positivt på snön så måste jag säga att barnen har det roligt alla fall.
Jag älskar verkligen att ha en trädgård och att barnen är så stora att dom kan leks ute på egen hand. Och tro mig, dom har så otroligt roligt!! Man hör ända in hur don leker och tjoar!!
Själv sitter jag upp krupen i soffan och har bytt om till min mysiga onepice och tänt massa ljus, blir varmt och skönt för barnen att komma in till när dom lekt klart.
Tänkte bjuda er på en bild av mina små snögubbar, men det blev bara svarta gestalter, så jag skiter i det!
Jag älskar verkligen att ha en trädgård och att barnen är så stora att dom kan leks ute på egen hand. Och tro mig, dom har så otroligt roligt!! Man hör ända in hur don leker och tjoar!!
Själv sitter jag upp krupen i soffan och har bytt om till min mysiga onepice och tänt massa ljus, blir varmt och skönt för barnen att komma in till när dom lekt klart.
Tänkte bjuda er på en bild av mina små snögubbar, men det blev bara svarta gestalter, så jag skiter i det!
I år skiter jag i det!
Jag skickar alltid julkort till typ alla! Varje år samma sak, lägger ner pengar, tid och energi på detta... men får man nåt tillbaka? TYP (läs nu typ= ungefär ingen) inget... nästan.
Så i år ger jag faan i det, jag skickar inte ett kort! Eller jo, kanske till barnen förresten, dom blir så glada när det ligger post i lådan till dom!
Hur det känns? Sköööönt!
Så i år ger jag faan i det, jag skickar inte ett kort! Eller jo, kanske till barnen förresten, dom blir så glada när det ligger post i lådan till dom!
Hur det känns? Sköööönt!
Man ska inte säga för mycket...
Igår var jag, Jimmy, min mamma, thilda, och min syster och handlade.
Från ingenstans börjar dom prata om att det är så konstigt, överallt har det kommit så mycket snö, men inte här. Det verkar ha snöat runt Vimmerby hela tiden och vi har liksom skonats.
Japp... Dom skulle inte sagt nåt för nu har vi snö, massor!
Jag störs inte av det så mycket, om man bortser från att jag kan nu inte använda dom skor jag vill. Lyxproblem, jag vet!
Från ingenstans börjar dom prata om att det är så konstigt, överallt har det kommit så mycket snö, men inte här. Det verkar ha snöat runt Vimmerby hela tiden och vi har liksom skonats.
Japp... Dom skulle inte sagt nåt för nu har vi snö, massor!
Jag störs inte av det så mycket, om man bortser från att jag kan nu inte använda dom skor jag vill. Lyxproblem, jag vet!
måndag 3 december 2012
Ja kära tid... sitter med Hampus i soffan och det är helt otroligt vad barnen kan egentligen. Nu sitter han med ett dataspel och jag fattar unggefär inget! Han gjorde ett tappert försök att lära mig hur man gör, men det blev pannkaka av allt... jag känner att jag gjorde mer skada än nytta faktiskt, så pojken tog över och "städa upp" min oreda.
Nej, nu ska jag städa lite. Golven är i behov av en omgång igen!
Nej, nu ska jag städa lite. Golven är i behov av en omgång igen!
Vaken och långt ifrån utvilad! Sov så otroligt dåligt inatt och jag kan inte förstå varför! Om man äter alla mediciner som jag gör och är så trött på dagen som jag var (sov för övrigt inget på dagen så det kan inte vara felet), hur kan man då inte sova på natten?!
Jag hoppas verkligen att detta bara var en tillfällighet, orkar inte ändra på medicinerna mer nu.
Tror för övrigt att jag svarar lite sämre på höjningen som gjordes senast, mår så otroligt illa hela tiden, och det stör mig nåt fruktansvärt!
Well, well... idag är schemat fullt, kanske bäst så... man hinner ju liksom inte känna efter hur det känns då.
Jag hoppas verkligen att detta bara var en tillfällighet, orkar inte ändra på medicinerna mer nu.
Tror för övrigt att jag svarar lite sämre på höjningen som gjordes senast, mår så otroligt illa hela tiden, och det stör mig nåt fruktansvärt!
Well, well... idag är schemat fullt, kanske bäst så... man hinner ju liksom inte känna efter hur det känns då.
söndag 2 december 2012
Tänk om man visste vad som var fel med en själv. Trycka in en kod och vips så står det vad som jäklas!
Hade en jättebra dag igår, fram tills på kvällen.
Jag tog ensam hand om barnen eftersom Jimmy jobbade, efter det kom det fika gäster. Väldigt trevligt.
Vi tog med oss grabbarna på kvällen och åt pizza ute och efter det spårade det ur.... Jag kände hela dagen att nåt skulle hända... det kändes som att nåt låg i mig och bara laddade för att bryta ut!
Mådde så illa på kvällen, så otroligt illa.
Och när jag kom hem bröt det ut... jag grät och grät och grät... och jag vet inte varför! Förstår ni hur otäckt det är? Tårarna rinner och du gråter så kraftigt att du knappt får luft! Det är hemskt och det går inte få stopp på det... så under resten av kvällen låg jag i Jimmys knä och sov och grät. Det var min lördag det... Fy faan säger jag bara, fy faan, fy faan, fy faan!! Jag vill inte ha det såhär längre, jag vill bara få vara Sandra. Den friska, glada sociala Sandra!
Nej, nu är alla barn hemma och det är dags för att öppna julkalenderarna!
Trevlig första advent till er alla <3 br="br">
Hade en jättebra dag igår, fram tills på kvällen.
Jag tog ensam hand om barnen eftersom Jimmy jobbade, efter det kom det fika gäster. Väldigt trevligt.
Vi tog med oss grabbarna på kvällen och åt pizza ute och efter det spårade det ur.... Jag kände hela dagen att nåt skulle hända... det kändes som att nåt låg i mig och bara laddade för att bryta ut!
Mådde så illa på kvällen, så otroligt illa.
Och när jag kom hem bröt det ut... jag grät och grät och grät... och jag vet inte varför! Förstår ni hur otäckt det är? Tårarna rinner och du gråter så kraftigt att du knappt får luft! Det är hemskt och det går inte få stopp på det... så under resten av kvällen låg jag i Jimmys knä och sov och grät. Det var min lördag det... Fy faan säger jag bara, fy faan, fy faan, fy faan!! Jag vill inte ha det såhär längre, jag vill bara få vara Sandra. Den friska, glada sociala Sandra!
Nej, nu är alla barn hemma och det är dags för att öppna julkalenderarna!
Trevlig första advent till er alla <3 br="br">
lördag 1 december 2012
Jag vet att jag tjatar, men gud så trött jag är!! Detta kan inte vara rätt... antingen är det min medicin annars är det väl om mina blodvärden är så dåliga så det är därför.... jaja, den som lever får se!
Idag ska Julia åka till sin kontaktfamilj. Det gör inte så stor skillnad för oss, men för Julia betyder det mycket, vilket jag kan förstå.
Nej, nu funderar jag på att dra ett varv med dammsugaren, och sen slå mig ner i soffan och sova med ett öga öppet. Blir liksom så när man är ensam med barnen.
Idag ska Julia åka till sin kontaktfamilj. Det gör inte så stor skillnad för oss, men för Julia betyder det mycket, vilket jag kan förstå.
Nej, nu funderar jag på att dra ett varv med dammsugaren, och sen slå mig ner i soffan och sova med ett öga öppet. Blir liksom så när man är ensam med barnen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)