Idag har jag shoppat. Jag och Hampus hängde med mina föräldrar till Västervik. Man måste ju passa på.
Men vad jag har fyndat. Hampus behövde både stövlar och gympisar, fick tag på båda och gav bara 99:- paret. Det gillar jag!
Sen var vi på Lager 154, där köpte jag ett par träningsbyxor till mig och ett par till Jimmy, 3 linnen till Jimmy och 2 leggins till mig. Allt jag gav var 350:- Det är billigt!
Köpte även lite smått och gått, men orkar inte radda upp allt. Känner mig ganska nöjd, det är huvudsaken.
Imorgon måste jag ner till stan igen, ska köpa färg till sovrummet. Måste få bort den där tapeten. Den är verkligen vidrig. Så jag är desperat, så därför målar vi, inte tapetserar. Och faktiskt, tro det eller ej, men jag ska följa svärmors råd. Det blir en brun färg och inredningen ska gå i guld och lite rost färgat. Tyckte faktiskt det lät som en bra ide.

Nu ska jag se vidare på Ullared.

Idag när jag gick ute med barnen kom jag att tänka på en sak... Våren är ju faktiskt inte vidare fin, inte precis nu.
Grästet är helt platt, brunt och klafsigt. Träden ser döda ut, och blomlanden är bara leriga... Det är egentligen väldigt grått... som en sen höst. Jag gillar inte den sena hösten. Vill gärna hoppa från det att sista lövet fallit till snön kommer. För jag gillar den där färgglada hösten, då det fortfarande är lite varmt. Och jag gillar vintern, när snön fallit, stannar kvar och det är jultider. Och våren, den gillar jag bäst när det är torrt ute, varmt och det blommar för fullt, och man kan se små gröna knoppar på träden. När det gäller sommaren gillar jag allt. Tidig sommar är som en sen vår, härligt! Och sen sommar är som en tidig höst, även detta underbart! Allt där emellan vill jag inte ha... fast man måste väl genomlida lite helvete för att nå det bra... Kanske det som gör att man uppskattar saker mer. Om allt bara gick som på ett bananskal, då skulle man ju aldrig få uppleva en motgång, och faktiskt, motgångar är bra. Dom stärker oss, även fast dom för tillfället tynger ner av bara faan.

Helt ärligt, det finns en sak som sägs ofta som jag inte vill tycka om, men det är mer sant än jag vill erkänna, fast riktigt så hemsk som det låter är det faktiskt inte:

Life is a bitch. Then you die!

som sagt, det stämmer ganska bra, men jag vill inte tro att det är så svart på vitt och tunnel... Så klart att livet kan vara ett rent helvete, men det är ju inte bara skit, och sen slut. Inte för alla. Vissa har oturen att faktiskt ha ett helvete hela livet, men även dom mest utsatta ser faktiskt det positiva i saker. Dock så ser dom positiva saker i betydligt mindre saker än oss som är lite bortskämda. (Ja jag anser mig vara bortskämd, jag har tak över huvudet, tre friska barn, mat, inkomst och inga super stora motgångar, längre).
Som vi, där krävs det ganska stora saker för att vi ska känna oss "nöjda". Men ta en person som inte ens har ett hem, dom gråter av lycka när dom får en sängplats i en varm lokal om så bara över en natt. Det är sånt vi bara tar för givet, dom fäller tårar av glädje, bara för en natt.

Nu har det äntligen hänt lite, både bra och dåliga saker!!

Först och främst, AJ!!
Igår vaknade Wille vid 23-tiden och ville inte somna om. Bara att ta in han till oss. Precis när vi somnat så hör jag Julia, då ligger hon och gråter, så Jimmy går upp och tröstar henne. När han kommer ner igen och lagt sig så hinner vi inte ligga mer än kanske 5minuter, sen börjar Julia igen. Så jag gav upp, jag gick upp och la mig hos henne, det jobbiga är att hon har en pytte liten växa säng, så jag försökte inte ens lägga mig där. Jag la mig i sacko säcken. Och där fick jag ligga till klockan blev 7 och det var dags att gå upp... Behöver jag säga att det inte är skönt för kroppen att sova 7timmar i en sån?! Nej, tänkte väl det... Så speciellt många timmars sömn har jag inte fått kan jag lova... Man somnar, sover nån kvart, vaknar och så håller det på genom hela natten. *GÄSP*
Tänk vad man gör för sina barn.

Sen till det mer roliga som hänt idag. Jimmy fick ett samtal nu på morgonen, i samtalet fick han en liten rolig fråga... Vill du jobba hos oss?
Eh? Neeeejjjj.... Han har ju bara ringt, skrivit och varit där för att dom verkligen ska se honom... vore ju galet om han sagt nej! Och såklart sa han ja!!!
Jihoooooooooo!!!!!! Och det andra som är bra med detta jobb, det är här i stan, löööövly!! Det tredje som är bra med detta jobb är att han går 3skift! Precis det han ville ha!
Och så finns det en 4de sak som är bra, men det vågar vi inte lita på... Först blir det provanställning i 3månader, sen i 3månader till, efter det så är det en fast tjänst.... Vore helt jäkla fantastiskt, men som sagt, den har vi hört förr. Vi är bara glada att han har nåt nu en tid framöver. Allt är så jävla mycket bättre än inget.

Sen förstår ni så kollade jag skatteverket idag... (Jag kanske skulle köpa mig en lott på tal om annat, när jag ser allt detta så känns det som att jag har ett ganska bra flyt!) Jag får tillbaka på skatten. Dä ni! Och det var inte bara nån hundring, det sg faktiskt väldigt ljust ut! Så inte nog med att Jimmy har en lön vid midsommar, jag får tillbaka på skatten med... tror detta blir en bra sommar.

Så är det förstår ni. Nu ska jag göra nåt åt min huvudvärk, ajajajaj!!!!

Ikväll när det var dags att gå upp med dom stora barnen och söva dom så skojade jag med Hampus och sa, att ikväll får du söva Julia. Du vet ju hur det går till.
Tänkte att nu kommer det protesteras, och gnällas... men inte ett dugg.
Hampus tittar på mig och sen på Julia, och så går dom upp för trappen. På halva vägen så vänder sig Hampus och säger:
-Jag söver Julia, och mamma, när jag gör det så får du se vad du vill på tv:n. Och jag kan ligga en stund hos Julia och killa henne om hon vill.
Snäll pojke jag har ;-)
Efter nån minut smyger jag upp för trappen och ska kolla vad dom gör (såklart att inte Hampus ska söva Julia, kul att testa vad som händer bara). Då sitter han i sängen med Julia och läser en saga för henne.
Inte nog med detta... Idag kom Julia och sa att hon ville se Emil på tv;n. Så fick det bli. När hon sitter där kommer Wille springandes och hoppar upp i soffan och sätter sig i hennes knä, hon lägger armarna om honom och där sitter dom och gosar. Så otroligt underbart att se.

Alltså, nog för att det är jobbigt att ha barn, men när man ser kärleken mellan barnen, då glömmer man allt.
Många kan nog tycka vi var galna som skaffade barn så tätt, och ja, det gör jag med somliga dar... men ikväll efter att ha sett det jag sett idag, då förstår jag varför vi gjorde som vi gjorde.
Ett jäkla bra val ska ni veta.

Nu var det ett tag sen jag skrev. Men jag tänker inte försvara det... Skriver när jag har tid, och den tiden har inte funnits helt enkelt. Andra saker som fått komma först.

Till att börja med så kan jag ju uppdatera om Julia. Hon har nu träffat sin talpedagog ett par gånger och igår om domen... Vi trodde ju att hon bara skulle behöva öva med henne, men så var det inte. Vi måste nu kontakta BVC så dom kan fixa en remiss till en logoped. Men det är bara att hålla sig positiv. Tack och lov gillar ju Julia att stå i centrum, och det gör hon verkligen när hon får sin egentid med sin pedagog, hon har ju alltid med sig så roliga spel :-D
Det som oroar mig mest just nu är faktiskt resorna... Logopeden är i västervik, och Julia kan inte med det där att åka... Mitt lilla hjärta lider otroligt mycket av åksjuka. Så det blir att kolla upp vad man kan göra för att hjälpa henne. Men det kommer bli bra det här. Skönt att ta tag i nu innan hon blir äldre. Ju snabbare vi hjälper henna desto snabbare blir det bättre.

Sen finns det inte så mycket mer att uppdatera om. Har storstädat huset, och altan. Har även fixat med våra urnor till trappen, så nu är det så vårfint här hemma :-D Älskar det! Ska bara fixa dom där jäkla gardinerna till köket... Symaskinen vill ju inte samarbeta med mig... Tröööök!

Klädde om en fåtölj här hemma. Hade ett lakan och satte mig och sydde för hand... Snacka om att det kändes som att bli slängd 100år tillbaka i tiden... Jag satt här så fint på golvet med min nål och tråd, och så alla ungar som sprang runt och gjorde allt för att jag skulle bli galen. Och ja, det blev jag... om man frågar Jimmy. När den var klar och jag skulle sätta ihop den så skrek jag på Jimmy. Men fick ingen hjälp där, allt han sa var:
-Med den attityden så kan du glömma min hjälp!
Kände mig som en lite skitunge som målat på väggen med en krita... Men nu i efterhand så var det faktiskt ganska så kul :-D

Jag och Jimmy har gjort nåt förresten... Det är helt galet och det är så man blir mörkrädd :-D Vuxna människor... eller...!