Idag var det en sak som sades till mig och jag höll ta mig faan på att ramla av stolen!! Det jag fick veta var inget nytt, egentligen... Har varit där förr.. men det kom liksom över mig med sån fart.. Typ!
Det är ju så att på ett dagis så delar man in barnen i 3 olika grupper. Små-barn, mellan-barn och dom stora-barnen.
Idag är William i den lilla barn-gruppen och Julia i mellangruppen... Men så berättades det en sak för mig idag... Efter sommarlovet så kommer Julia hamna i den stora- barngruppen. Så hon går ju faktiskt sitt sista år på dagis då. Hur hände detta?! Hon föddes väl nyss??! Och William, ja han hamnar ju i mellangruppen.
Innan jag vet ordet av så är det Williams sista dag på förskolan och den "riktiga" skolan väntar. Hugaligen!!
Detta ser man ju faktiskt fram emot, men det är med en klump i halsen. Man är både överväldigande glad, men med lite skak på underläppen... Tänk att man kan känna sig så otroligt splittrad över nåt helt naturligt.

Jag satt precis och kollade på foton som jag har lagt upp på FB. Och en sak slog mig, jag och Jimmy gör förbannat söta ungar!!!
Och på sätt och vis känner jag att jag vill ha fler barn, inte av den anledning att dom blir söta, det är så mycket mer!
Att bli mamma eller pappa är det största en människa kan ta sig för. Klart det är jobbigt, men att vara förälder är finurligt... Om jag ska vara ärlig så är det såklart mer jobb än nöje... ingen nyhet direkt. Men så är det dom där ljusa stunderna, det behöver inte vara nåt stort, som nu, Hampus kom och gav mig ett halsband som han själv gjort. Hokus pokus så känns det inte så eländigt att han var på ett sju-hälsikes humör när han kom hem.
Eller när dom ryker ihop och blir så osams dom bara kan, för att nästa minut be varandra om förlåtelse och kramas.
Eller som idag, jag och Jimmy kom på gångvägen vid dagis för att hämta Wille och Julia, när Wille såg oss så släpper han allt och springer så fort det bara går med dom där små benen och när han kommer fram till oss så slänger han sig om halsen på mig och ger den mest underbara kram man kan få!
Jag har under en lång tid funderat över vad man ska kunna kalla känslan som infinner sig när jag ser mina barn... Jag blir varm, känner en överväldigande glädje, njuter av att få se dom... och nu vet jag vad det heter... Kärlek! Jag är tokigt kär i mina barn!!!
Låter kanske konstigt, men jag anser inte att det är så lustigt, precis som att man kan älska en man och sina barn på olika sätt så kan man ju även bli kär.
Sitter och har Familjen Annorlunda på i bakgrunden och en sak har slagit mig, dom är helt galna som skaffar så mycket ungar, MEN jag kan även förstå dom.
Nu kommer inte jag skaffa mig fem ungar till... No no! Men en till, om typ 10år... Eller om 5.... eller kanske aldrig. Den som lever får se.

Mitt senaste inlägg här på bloggen handlade ju lite om ifall våren är påväg... och ja, jag vågar nästan tro att fallet är så. Snön töar i ryslig fart, graderna visar plus... och idag upptäckte jag dessutom knoppas i blomlandet längst kortsidan!!
Det är ju helt underbart, nu har man hela våren och sommaren att se fram emot. Kan man känna annat än lycka!

Man skulle ju kunna tro att det är vår ute... men jag tror inte riktigt på det. Det kommer nog vända och bli kallt och jäkligt igen... eller inte. Vi får väl se!
Jag tar gärna våren nu, längtar som en tok efter snöfria gator, blommor och värme. Så man kan ju alltid hoppas...
Nåt som irriterar mig med detta väder är det blöta. Hur man än klär barnen så blir dom blöta. Det finns ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder... sägs det!
Men mina barn har bra kläder, galonisar, stövlar. Men ändå blir dom blöta. Det är väl bara att inse fakta, det är som det är.

En del av mig tycker att det här med att barnen växer upp och blir äldre är jobbigt. Men så finns det en annan del av mig som älskar det!!!
Att barnen blir äldre för en hel del fördelar med sig... Som Hampus. Han tar fram kläder, klär på sig, kommer och går lite som han vill (han är alltså ute på vår gård, inte nåt annat). Säger man till honom att hänga upp sina kläder på elementet så gör han det. Han är även uppe längre än sina syskon nu om kvällarna och det är så mysigt! Som ikväll, jag och Hampus håller i detta nu på och laddar inför kvällen. Godis och melodifestivalen!! Denna gosse älskar verkligen melodifestivalen! Kvällarna innebär kvalitetstid för mig och Hampus. Om dagarna finner han sig i att inte få min uppmärksamhet på samma sätt som sina syskon, han kliver liksom ner och "ger dom mig", för han vet att vi har kvällen ihop. Så himla vuxet av honom! Han är väldigt klok.
Men tro mig, en del av mig saknar verkligen att ha en liten bebis... för här finns inga bebisar längre. Wille fyller 3år om 2månader och det vore rent av elakt att säga bebis till honom. Min minsting kommer han alltid vara... Det faller sig ju ganska naturligt i och med att han är min minsta.
Och jag måste säga att jag har haft tur. Alla mina barn har en speciell plats. Ingen blir favoriserad. Som Hampus, han är speciell för han är vårt första barn.
Julia är speciell för hon är vår ända dotter.
William är speciell för han är minst och kanske vårt sista barn.
Så ni ser, alla våra älskade barn har sin speciella plats i vår familj.

Jag tänker, alltså finns jag.

Barnprogram är inte så dumt, ibland så är det riktigt filosofiskt!

Tänk att man kan komma på en händelse som skedde för många år sedan men när man funderar över den händelsen så håller man på att skratta ihjäl sig!!
Det jag om på hände Julen-08 tror jag. Det var julafton och alla var samlade hemma hos mina föräldrar, även min mormor som då fanns med oss.
Lilla mormor skulle gå ut i köket och hämta mat, hon kommer och går bakom fåtöljen och på nåt sätt så snubblar hon och ramlar baklänges in i granen och bland alla julklappar. Det låter kanske inte så roligt men tro mig, det var det!
Såna minnen är helt underbara att ha nu när hon inte finna med oss. Nu skadade inte mormor sig något och även hon skrattade gott åt händelsen när hon väl tagit sig upp från alla paket.

Tänk att en sån sak som stavfel kan vara charmigt! Nu är jag ganska grinig när det gäller att stava rätt, sätta punkt osv.
MEN! När det sitter en 7åring och bläddrar i sin kalender och ska skriva i sin mamma och pappas födelsedagar, och då stavar fel, DET är charm!
Nu är det min systerson Thim jag syftar på. Han är så duktig, kan skriva sin mamma och pappas namn, men glömde dock bort C i bådas namn... Det blev Vikan och Nike. Så gulligt!!
Hade detta hänt en 15åring så hade jag mest irriterat mig, om det inte finns en vettig förklaring.
Igår var jag och tog en fika hos syteryster och Thim. Så skönt att komma dit ensam utan barn och då hinna ta sig tid och engagera sig i enbart Thim. Nu är det ju roligt att komma dit med alla barn med, men man hinner ju inte på samma sätt... Så vi fikade, den kända solskens kakan (hette den så??!!) bjöds det på, och de var lika god som ryktet sa. Semlor, mumms! Och nybakad kladdkaka. Behöver jag säga att man blev proppmätt och fick dåligt samvete? Nää.... Hann även med att spela Diamantspelet, eller jakten? Ja, det gick ut på att hitta en diamant alla fall... jag vann inte. Segern tog mig syster hem... Hrm!

Annars då? Jag är förkyld!! Det bara kom och sa pang i måndags. Det var nog ganska väntat... Alla barn är förkylda och då är det inte lätt att komma undan. Men nåt som irriterar mig är att Hampus har en så otroligt hemsk hosta, men förkylningen har gett med sig. Brukar inte hostan försvinna i samband med att förkylningen ebbar ut? Eller nej, inte hos honom uppenbarligen. Jaja... Han "mår ju inte dåligt" av den, mest jag som stör mig.

Sen irriterar jag mig på mig själv!! Blivit så otroligt dålig på att fotografera... inte okej! Men jag har inte haft motivation för det helt enkelt. Tillfällen bjuds det ju på var och varannan dag när man har tre barn. Men jag har liksom struntat i det. Måste bättra mig, den som kommer ångra att foton inte tagits är jag! Skärpning!!!!

Glad alla ♥♥♥ dag alla.
Hoppas ni alla får en helt underbar dag.
Kram på er!

Idag träffade jag min syster och det är lika roligt varje gång!! Att få "stå bredvid" och följa hur magen växer och hur bebisen sparkar och allt vad det innebär är så mysigt!! Hon har nu fått en så otroligt fin liten kula ♥ Längtar så efter att man kan känna bebisen sparka :-D
Men tro mig, avundsjuk är jag. Men det är inte läge för oss att skaffa fler barn... jag är livrädd om jag ska vara ärlig för att bli gravid. Men ändå... så mysigt att ha en liten kul och känna bebisen sparka. Men jag har haft turen att få uppleva det tre gånger. En fjärde gång kommer det bli, men inte på minst åtta år! Och vem vet, om åtta år är vi kanske så bekväma med att ha "stora" barn så då kanske vi skiter i det. Den som lever får se.

Sömn... Överreklamerat! Enligt mina två minsta barn alla fall. Jag anser ju att sömn är nåt mycket viktigt, men inte dom. NO No!!
Jag vet inte varför men nätterna är ingen rolig tid i detta hus. Är det inte Wille som traskar runt och väcker dom andra så är det Julia. 5:20 var det dags för familjen Eriksson att gå upp... PÅ EN LÖRDAG! Men så är det att ha barn, bara att gilla läget och kliva upp.
Så jag måste säga en sak... Det finns nåt som heter:
-Små barn små bekymmer. Stora barn stora bekymmer.
Det kan stämma, men en sak är säker, när barnen blir stora, då kan man ta sovmorgon. Att barnen är morgonpigga vore ju inget problem om man som förälder kunde ligga kvar i sängen och sova nån timme till. Men det går inte nu, för gör man det så hittas det på alla möjliga dumheter. Matolja över köks golvet. Stopp i avloppet pga en massa papper. Ett nerdränkt golv efter att ha lekt med vatten. Ja listan kan göras lång. Så jag längtar efter att mina barn blir stora... men det finns dock kvar en sorgekänsla, blandad med stolthet och lite oro men en hel drös med glädje.

Sen måste jag ju bara ta upp en sak till. Pepparkakor doppade i vispad grädde. Hur lät det?
Jag reagerade med en stor Usch känsla. Den som kommit på detta är Hampus. Han sitter nu i soffan bredvid mig, äter detta och laddar inför Melodifestivalen. Ja, smaker är som baken, delad.

Man skulle kunna tro att det är jobbigt att vara sjuk och ha barn. Ja det är det! MEN, jag tror att det finns en mening för allt, även det faktum att jag fick barn innan jag insjuknade.
Om jag inte hade haft dom så skulle jag inte ens kliva upp ur sängen somliga dar. Nu har jag dom och då måste jag hålla näsan över ytan. Jimmy tar mycket väl hand om barnen, men dom behöver ju även ha sin mamma, så det är bara att orka.
Idag är det en sån där jobbig dag, jag vet inte varför... Det bara blir såhär vissa dagar.

Ibland kan man inte annat än skratta...
Jag följer en serie på 3an som handlar om rika hemmafruar i beverly hills eller nåt sånt.
Avsnittet idag fick mig att ligga dubbel av skratt!! En av dom hemmafruarna ska göra "succé" genom att försöka få jobb på en radio kanal. Vad hon ska göra där? Jo ge råd om HUR man uppfostrar barn. Vet ni hur hon blivit sån expert? Jo hon har ju "uppfostrat" TRE barn...
Så summan av detta.... När mina barn är vuxna så kommer jag alltså kunna bli rådgivare när det gäller barnuppfostran och äktenskap? Skillnaden är väl att jag fått kämpa betydligt mer än henne, jag menar, jag är ju knappast rik så jag kan ju inte hyra en nanny och gå på spa var och varannan dag. Att fixa naglarna? Varför?! När man har småbarn blir dom ju ändå avslagna eller brutna på det ena eller andra sättet, för den delen känns det bara ofräscht när man ska byta blöjor... Mitt äktenskap har fått sina motgångar och än så länge har vi stått emot mycket ihop.
Så jag har min framtid fixad! Eller så är det inte riktigt så vekligheten funkar.

Imorgon smäller det! Då är det äntligen dags... Melodifestivalen!!!!!
Hampus är uppe senare om kvällarna nu, fallit sig naturligt, en 6åring vill ju inte gå och sova vid 19 som sina syskon. Så han brukar sitta med och och mysa om kvällarna.
Men varje kväll diskuteras det mycket om vad vi sa se... Jag vill ju se mitt, och han vill ju se sitt!
Men imorgon är vi ense, det blir gott att äta, syskonen i säng och vi ska se Hampus absoluta favorit program... Melodifestivalen!
Jag älskar att han 'r så förtjust i detta evenemang, på det sätter han jag ju nån att se på det med. Jimmy ser det ju med, men med betydligt mindre entusiasm...

Snart är det helg och jag längtar! Helgen innebär vila, umgås och bäst av allt är nog frukosten... Så mysigt med sällskap då jag äter själv under veckorna, tråkigt! Men på helgen så kör vi med lite extra lyxig frukost, nybakade frallor och tända ljus. Både vi vuxna och barnen uppskattar verkligen denna tid.

Idag ska inte Hampus vara på fritids efter skolan, kände att han behövde få komma hem lite tidigare idag. Julia har ju en hemma dag varje tisdags eftermiddag och då är det ju inte mer än rätt att Hampus ska få ha det med ibland. Måste även hitta en dag när William kan få ha det med. Det är svårt ibland att räcka till när man har tre barn, men på nåt sätt så löser man det.
Det är lite som det där med för lite armar... Som mamma skulle man behöva fler armar för att räcka till, men på nåt sätt så utvecklar man osynliga armar. Skumt det där men så är det.
Nu blir det frukost och The voice.