Jag är nu komplett! Alla mina barn och min man är hemma igen. Visserligen bröt helvetet lös och jag fick se den "onda" sidan av barnen direkt. Men såklart den delen måste få komma ut, dom har ju skött sig så bra hela tiden, mina godingar ♥
Nu ska jag stänga ner det här eländet och krypa ihop hos älsklingen, som jag saknat honom ♥

Nu har dom varit hemifrån sen 8:30 imorse... Behöver jag säga att jag inte gillar det? Alltså, att vara ifrån barnen en kort tid är en sak. Men nu på sista tiden så har allt handlat om jobb, jobb, jobb. När jag väl är ledig så måste jag sova... Eller så sover barnen. Jag vet att dom bara varit borta över dagen än så läge. Men det känns så jobbigt att dom inte är här... Jag kan inte bara öppna en dörr för att kolla till barnen, bädda ner dom, pussa på dom och bara se på dom... Det har inget med kontroll att göra om nån nu fått den sjuka ide för sig. Det handlar om att jag älskar mina barn.
Nu kommer dom ju tack och lov hem imorgon. Och jag kommer inte kunna vara speciellt aktiv med dom, men det känns underbart att bara luta sig tillbaka och titta på dom. Dom är underbara helt enkelt.

Vet inte om det bara är tur, eller om det kanske är så att jag börjar komma in i andra rutiner... Men nåt är det.
Idag har jag nämligen jobbat 8-16 men känner mig inte alls trött! Lite mör i kroppen, men inte alls som det varit förut. Känns väldigt skönt måste jag säga.
Och bäst av allt är att jobbet tickar på som om jag varit där länge... Och faktiskt så firar jag ju en månad snart... Uuuhh...! Fast för mig är det stort, eller enormt rättare sagt!
Allt känns fortfarande lika bra som det alltid gjort, eller bättre kanske? Jo jag tror det. Nu är jag ju inne i rutinerna och känner mig ganska "hemma". En bra känsla.

Imorgon åker Jimmy till Nässjö med alla barnen. Jag hade mer än gärna hakat på,men eftersom jag ska jobba så blir det inte så. Alla får vi göra uppoffringar här i livet. Och det känns faktiskt helt okej, jag ser fram emot att jobba! Lite ensamt och tomt är det ju... Vad ska jag hitta på med all tid liksom? Ja förutom att jobba menar jag ju då... Fast det värsta är att sova ensam i det här huset... Jag är övertygad om att nåt inte står rätt till nämligen. Och tro nu inte att jag är en sån där som tror på spöken och sånt där, för det gör jag verklige inte. Men det är verkligen nåt fel, för Jimmy upplever det med... Och är det nån som inte tror på sånt, och dessutom är den mest kritiska person jag stött på, så är det han! Tack och lov så har jag fått min lillebror att sova här, han var visserligen inte svår att övertala... Får bara hoppas han håller vad han lovat!

Nu ska Jimmy ut och grilla, jag ska lägga mig ner på soffan. Min rygg tar kål på mig!!

Blev ju lyckat!!

Igår fick jag för mig att byta hårfärg! Sagt och gjort. Jag tog blond... Men faan alltså!!!!
3 jäkligt långa och tråkigt omgångar hävde jag i blonderingsfärgen, och hoppades på det bästa. Efter 3dje gången så gav jag upp... Blond var jag, men med gul nyans... Fan, vill inte se ut som ett piss huvud! Finns det något fulare än blonering som skiftar/lyser gult? Kan inte med det!
Så Jimmy fick gå ner till stan och köpa färg, en mellan blond brun färg. Så jag hävde i den färgen med. Det blev ett resultat som var godkänt alla fall... Men nu till det dumma: Det blev ju samma hårfärg som jag hade innan. Tror inte en jäkel ser att jag bytt hårfärg faktiskt! Otroligt bortkastat. Det ända som är förändrat är min hårbotten. Jag tror jag gick lite för hårt fram med all blondering... Jag känner mig bedövad i hårbotten. Men det var ju inte det resultatet jag ville ha!

Imorgon blir det jobb!! Längtar!!! Jag ska gå bredvid en tjej som är så rolig att jobba med! Så tiden kommer bara rusa fram känner jag på mig :-D

Så var denna jobbhelg över... Men på tisdag är det dags igen. Men hjälp vad kämpigt det var inatt... Tyckte jag var förberedd och hade sovit mycket, men där tog jag fel. Redan 23 var jag så trött att jag inte visste om jag skulle överleva. Ja riktigt så illa var det kanske inte, men inte långt ifrån faktiskt!
Men det gick ju!

För övrigt idag så har tiden krupit fram... Antagligen har det berott på att jag inte vill annat än att det ska bli kväll så jag får sova igen. Sen igår 18:30 så har jag sovit 4timmar... med andra ord så har jag varit vaken på tok för mycket... ca25timmar om man ska slå ut det. Tror jag kommer sova gott inatt.

Nu har jag förresten fått mersmak. Jag vill pierca mig igen... Men jag vet inte var. Jag vill nog ha en tatuering med. Det vet jag var, hur och varför. Men vi får se hur det blir med det, tids nog kanske.

Nu har jag tänk att jag nog ska äta. Har levt på fruktsoppa sen igår natt. Det funkar, men det blir lite läskigt i magen liksom. Så jag ska nog försöka få i mig lite mackor. Egentligen ska man ju inte äta fast föda på en vecka, men det överlever jag ju aldrig!

Lördag... Känns inte så.
Snart ska jag bege mig till jobbet igen, men det kommer nog gå fint.
Idag fick jag dela upp sömnen lite eftersom jag hade en tid att passa vid 14 ungefär. Så det belv bara ett par timmar på förmiddagen och så sov jag ett par timmar på eftermiddagen. Men slänger man ihop det så blev det nog lagom. Vi får väl se inatt om inte annat.
Nu är jag alla fall ledig tills på tisdag efter denna natt. Jag hade föredragit om det inte fanns nåt på schemat, men sån tur har jag ju då inte.

Idag förresten gjorde jag något jag aldrig trodde jag skulle våga... Men nu sitter jag här och det ÄR gjort! Jag piercade tungan!!! Fast nu har jag ju fått mersmak... Och ju mer jag tänker på det så vill jag nog ha en liten tatuering... Så ja, vi får väl se vad framtiden kan erbjuda. En piercing till vill jag ju också ha... Och jag vet var!!

Tiden går fort när man ha roligt... Och det har jag verkligen haft!
I måndags åkte ju mina barn till min syster, då passade jag och Jimmy på att göra sånt man inte längre har tid med. Och vips så var det onsdag och barnen var hemma igen. Det bra med detta var att vi insåg hur viktigt det är att man ser till att få vara barnlediga med jämna mellanrum, så man kan ägna sig åt varandra. För vår del sker det allt för sällan... Men vad ska man göra om man inte har barnvakter som står på rad och vill ta barnen.

På onsdagen var det dags för mig att ha en trevlig ute kväll. Det var ett bra tag sen, så även det var på tiden. Det började med fest hos min syster och avslutades med fest på Harrys! Så roligt vi hade det!!! På fredag är det dags igen!

Just nu sitter jag och väntar på att klockan ska gå. Jag ska nämligen börja jobba om en timme... Nu eftersom jag varit ledig ett tag så känns det skönt att komma tillbaka och komma in i rutinerna igen. Fast visst, lite motigt är det, det ska jag erkänna. Fast jag är tacksam att jag har ett jobb, dom växer inte på träd. Men det som oroar mig mest är att jag aldrig i hela mitt liv jobbat natt förut. Så det blir intressant att se hur det funkar för mig. Men den kommer nog gå bra!

Är sjukt nervös över morgondagen förresten... Men jag ska!!! Om jag inte fegar ur i sista stund alltså ;-)

Rofyllda stunder.

Finns det något mer rofyllt än ett barn som sover?
Nu syftar jag inte på att det blir tyst och lugnt, det blir det ju visserligen men tänk inte så nu.

Ett barn som sover ser så fint ut. Det är svårt att beskriva... Det liksom infaller sig ett sånt otroligt lugn över dom.
Ikväll hann Julia somna innan jag gick ut ur rummet, en trött liten tjej. När jag såg henne ligga där i sin lilla säng och sova, ville jag inget annat än krypa ner i sängen och stanna där ett bra tag. Bara få vara där hos henne och mysa. Nu gjorde jag inte det eftersom jag antagligen hade väckt henne då, och man ska ju inte väcka den björn som sover, det vet vi alla.
Men det är samma sak när Wille vaknar på natten och han somnar om innan man lämnat rummet, så mysigt! Jag har otroligt svårt att lämna rummet när dom tillfällena infinner sig.
Det kommer infinna sig ett sånt tillfälle till ikväll, och det är när jag ska släcka lampan inne hos Hampus och Julia, då ligger mina mysbollar där inne och sover, och då är det svårt att låta bli dom.
Om jag ska vara ärlig så brukar jag passa på att pussa lite extra på dom när jag släcker lampan, man får ta sina chanser.
Jag har visserligen en väldig tur med alla mina barn. Alla älskar att sitta i knät, pussas, krama och gosa. Tack och lov för det ♥

Är det förbjudet att kräva att folk ska respektera ens åsikter, önskningar och viljor?
I min värld så är det en självklarhet. Jag delar kanske inte alla åsikter, men jag lyssnar. Och jag tar till mig vad folk säger, även om det inte är vad jag vill, kan, eller känner för. Respekt är en väldigt viktig sak i mitt liv.
Om folk inte kan visa den lilla saken så vill jag inte ha med dom att göra... Dom förvandlas väldigt fort till energivampyr, och såna ska man passa sig för. En sån kan gömma sig i den du minst anar, tyvärr.
Jag menar, hur svårt kan det vara?
Det kostar inget att visa respekt, det känns inte, det gör inte ont, det är inget man mår dåligt av att ge. Så varför är det så svårt för vissa?
Jag menar inte alltid att jag är så otroligt bra på att visa respekt, men jag försöker. Och om jag nu skulle missa att göra det så försöker jag kompensera det på något sätt.
Ta det i rutin, så sker det tillslut automatiskt för er. Prova så får ni se.
Och ni som redan är respektfulla mot alla (nästan, det finns undantag för vem man inte visar respekt, och det har jag respekt för), ni ska ha en stor eloge! Bra jobbat, försätt så.

Så långa dagar det helt plötsligt blivit. Ja vi håller ju samma tider och allt sånt, men tiden går så sakta!
Jag vet inte alls vad som är fel, är så trött... Känns som att jag inte kan sova tillräckligt mycket ens om jag så ligger och sover dygnet runt.
Och huvudvärk... Denna jäkla huvudvärk! För att inte tala om ryggen. Känns som att en extrem foglossning har tagit över... Men det känns inte logiskt.
Men det går väl över, förr eller senare... Hoppas jag.
Tack och lov ska jag inte jobba på en vecka (som jag just nu vet alltså, men det ändrar sig lika fort som jag bokat något), så jag ska väl hinna vila upp mig en hel del hopas jag.
Det värsta (eller kanske bästa) är att jag ska jobba natt nästa fredag. Jag som aldrig i hela mitt liv jobbat natt förr! Måtte jag kunna hålla mig vaken bara. Men det ska nog gå bra det där!

Imorgon måste jag verkligen göra nåt för att stimulera barnen rejält! Typ springa några mil med dom... Fast jag är tveksam till om ens det hjälper. Men sen är det ju inte så jäkla lätt när man är trött, jobbar och sköter ett hem... Jag är ju bara människa.

Lite bad bilder.

Åh vad jag vill att det ska bli måndag!!
Min syster kommer och hämtar alla mina barn då, och hos henne kommer dom vara tills på onsdag.
Det är så mycket jag vill göra under dom här dagarna, frågan är om allt kommer hinnas och orkas med...
Och nej, jag har inte alls dåligt samvete över att skaffa barnvakt och göra massa skoj då. Jag vet att dom har det superbra hos sin moster och hennes familj, och tack vare det kan jag slappna av och njuta.
Ärligt talat så är hon en av dom få personer jag frivilligt lämnar barnen och kan slappna av, för henne litar jag på till 150%.
Och faktiskt, om jag får en liten "semester" så kan jag ladda batterierna och då vara en bättre mamma. Så alla vinner på detta. Perfekt!

Idag har lilla Wille gjort sig lite illa förresten. Alla som träffat Wille vet att han är väldigt lik sin syster, på allt!
I förrgår slog han i sin kind på tv bänken, och idag var olyckan framme än en gång.
Så idag ramlade han och slog i sitt lilla ögonbryn på bordet. Så det var ju bara att fara ner till sjukan och tejpa. Han har mått bra i övrigt, och nån minut efter han slutat gråta så skulle han klättra igen.
Men han såg ju busig ut innan med sitt trollhår och falska skratt, men nu vet i fasen... Det lyser jäkelskap i ögonen på han ska ni veta. När man frågar honom om han har slagit sig så skrattar han bara och fnyser åt en... Tokunge!
Han har även fått en himla massa utslag, dom sitter på panna, tinningar, bröst, rygg, mage, armar och lår. Ja på hela honom förutom på benen... Ser ut som nässelutslag.
Först tänkte jag att det berodde på att han hade feber förra veckan, 3dagars feber alltså. Men dom sitter kvar och blir bara värre.... Det vill inte ge med sig.
På bvc och på sjukhuset vet dom inte alls vad det kan vara. Dom tror inte på värmeutslag. Men jag tror det kan vara en sak som påverkar alla fall... Säkert inte utlösande men det hjälper ta mig sjuttan inte kan jag säga. Han klarar inte av denna värme... Lik sin pappa.
Vi fick hem en medicin som vi ska testa på honom för att stilla klådan, men blir det inte bättre så får vi ringa sjukan igen. Hoppas bara det inte är samma som Hampus. Han fick exem när han var lika liten, och då var det bara att smörja med en massa salvor och sanera. Väldigt känslig hud... Han har problem än idag men inte alls lika mycket som när han var liten. Skönt att det mesta kan växa bort hos barn.

Vårt internet försvann... Hjälp vad man känner sig uttråkad när man inte har internet att glo runt på om kvällarna. Man skulle ju kunna tro att man då kommer i säng tidigare eftersom man inte har en massa saker som håller en vaken, men icke.
Men nu är det igång igen... Vissa på 3 säger att det berodde på uppdateringar vi inte har... Andra störningar. Jag gissar på alternativ 2... Med tanke på att det nu funkar...

Idag är det 13dagar sen Julia blev blöjfri. Och jag måste nog verkligen understryka BLÖJFRI. Inte blöjtorr. För hon är verkligen inte torr.
Fast jag känner att det börjar gå framåt. Men vissa stunder känner jag mig bara less... Det är ett evigt jäkla skenande på toaletten, men inte för att hon behöver, utan för det är kul! Mmm verkligen super kul för mamma och pappa... Nej. Man har ju lite annat för sig än att vara på toaletten känns det som.
Men som sagt, det går verkligen framåt med att hålla sig torr. Och det är huvudsaken.
Fast det känns verkligen inte som 13dagar... Men så är det!
Min lilla stumpa börjar bli stor.
Idag har även Julia haft feber. Har ingen aning om varför. Men hon vaknade och var så törstig, sen slocknade hon och hade feber.
Men det är ju fasen farligt att låta henne vila. Hon hade ju som sagt feber och sov därför 1½timme extra på morgonen. Sen vilade hon några minuter på dagen, och ungen 'r fortfarande vaken. Finns inga tecken på att hon kommer somna än på länge.
Och en annan är skit slut!! Men det är bara att bita ihop och härda ut. Nån gång somnar nog barnen. Och till råga på allt så vaknar Wille av minsta lilla ljud som görs... Men att han vaknar beror på värmen, han klarar verkligen inte av det stackarn.

Trött!!

Känner mig mycket positiv ikväll. Även om inte min kära familj ser skymten av den positiva energin. Eller ja, energi är väl att ta i.
Jag är sket slut! Kroppen skriker efter sömn, vet i fasen vad som är fel... Men nu till det positiva.
Jag var bjuden på tjejfest ikväll hos min syster. Och planen var att jag skulle dit, visserligen skulle jag avstå från alkoholen och åka hem tidigt, men dit skulle jag. Fast nu ikväll fick jag skriva till min syster och tacka nej. Jag känner att all sömn jag kan få är värdefull ikväll... Det är en ganska stor dag för mig på jobbet imorgon... Så nu krävs det att vara utvilad.
Och efter dom helt underbara nyheter jag fick höra igår så känner jag mig väldigt nöjd med mitt beslut att satsa på jobbet denna helg.
Och det kommer ju dyka upp fler fester, så jag står inte helt utlämnad.
Men snacka om att jag känner mig underlig... Aldrig har jag väl tagit ett jobb så seriöst i hela mitt liv, att jag tackat nej till fest? Och dessutom väljer sömn för att vara utvilad till jobbet, framför sällskap och att umgås?
Detta känns så helt jäkla underbart!! Det måste ju ändå betyda att detta jobb är det rätta jobbet för mig?
Fast som jag sagt innan, det är MYCKET som stämmer på jobbet... MYCKET!

Idag tog jag mitt första dopp för detta år i en sjö! Helt underbart, även om det tog en evighet innan jag klarade av att doppa mig! Men jag måste köpa en ny bikini... Det märks verkligen att jag gått ner i vikt. UNDERBART!!

Idag fick jag en chock förresten... Vi satt i köket och fikade, och då skojade jag med Jimmy och sa att jag har faktiskt fått muskler... Men ta mig faan, jag har fått muskler på mina armar! Det är verkligen en kula (av muskler, INTE fett). Och jag som skojade!! När jag märkte att det faktiskt var muskler och inget skämt så blev jag helt ställd! Snacka om att man inte hänger med i svängarna, fast man kan ju ändå tycka att när förändringarna sker på ens egen kropp så borde man ju märka det? Men nepp!

Så nu till det med positivet... Mycket positivt som händer (och fötter) men mitt humör är verkligen botten. Det borde nästan vara förbjudet att vara så sur som jag varit idag.
Men men, även jag som är en sjukt bra mamma, ska tilläggas, måste få ha dåliga dagar. Så möter du på mig, och jag är sur, prova att gå i mina skor ett par dagar innan du dömer mig.
Jag jobbar MASSOR och har 3 barn som alla är under 5år... Jag får ha dåliga dagar.
Behöver jag säga att ALLA mina barn är i olika trotts och utvecklingsfaser?
-Hampus 4-5års trots.
-Julia tidig 3års trotts och blöjträning.
-William tidig 1½års trotts, och dessutom en gnutta svartsjuk.
Ångrar jag mig? FAAN heller!! Inte för en sekund!! Och det är sant. Tro mig, det ÄR sant! Och johoo då, jag ska ha ett 4de barn... nångång... Just nu känner jag att jag kan nog tänka mig att vänta en sissodär 10-15år till nästa barn (läs detta som ironi, det är i stundens hetta jag skriver detta) .

Jag skulle visserligen inte satsa allt för mycket pengar på att jag nu, eftersom jag känner såhär, blir på sällen innan jag hinner fatta det själv. Men då blir det så, och då var det så det skulle bli. Punkt slut.

Nu är vi på dag 4 med Julias toalett träning. Går inte bättre kan jag ju säga. Men en sak har jag förstått, hon gör inte ifrån sig på pottan. Det ska ske på toaletten. Men det gör inte mig nåt, nästan bättre det än med pottan. Men hon är ju så envis den där ungen. Det ska enbart ske när hon anser det. Men oftast så anser inte hon att hon behöver gå på toaletten förens det hamnat i byxorna. Om man tar med henne på toaletten innan olyckan är framme så håller hon igen tills vi tröttnar... Och nu snackar vi så pass länge att unge får kramp i benen för att hon suttit för länge. Fan ta denna envisa som tagit över min älskade dotter!!! Ska nog ringa en präst och be om en välsignelse... Kanske det får bot på skiten. Bokstavligt talat.

Idag var sista dagen på för barnen på deras "gamla" dagis. Det gick bättre än jag trott... Jag är en ganska känslosam person, och tänkte nu att det kommer bli jätte jobbigt att hämta barnen och se dom säga hej då för sista gången (ja det är ju inte sista gången, men sista gången för dom som dagisbarn där). Men det var inte så farligt... Bara lite. Det värsta är ju att säga hej då till Jenny... Hon är helt underbar. Både jag och barnen kommer sakna henne så mycket.
Vi lovade att vi ska komma och hälsa på, och det ska vi!
Men dom hade ett bra avslut ändå måste jag säga. Barnen hade med sig glass och godis till sina kompisar, och istället för blommor och saker till fröknarna så köpte vi två presenter till själva dagiset.
Sen var Hampus med en fröken och några kompisar och åkte turist tåget. Julia var med en fröken och några kompisar till ALV.
Helt perfekt!!!
Efter dagis så kom moster Vickan, kusin Thim, mormor och morfar på fika. Det blev chokladtårta (som jag bakat idag, och den var sjukt god för den som är intresserad, jag har även städat... Bara så ni vet... Jag sitter inte bara hemma och glor på tv, jag är faktiskt väldigt igång... Bara så ni vet.).
Så nu ska vi ha dom hemma tills den 16augusti.... Då ska alla 3 barn skolas in. Jisses vad dumt det känns, där kommer vi och tar nästan över dagiset... Känns inte bättre.
Men alla jag pratat med och berättat för att barnen ska börja på Hattstugan är väldigt positiva. Vi har verkligen valt rätt.
Men det som slog mig igår är att min lilla bebis ska börja dagis... Eller ja, uppenbarligen är han ju inge bebis... Jag pratar om Wille.

Imorgon är det dags att jobba igen. Hjälp vad veckorna går fort när man jobbar på helgerna! Det verkligen rusar fram.
Fast helt ärligt så ser jag fram emot att jobba imorgon, ingen jobbångest alls! Fasen vad skönt det känns. Hur kan jag ha haft en så otrolig tur? Men ja, det var väl min tur helt enkelt. Och inte för att vara sån, men jag är verkligen värd att få lite tur, och lite medgång... Det sker inte ofta i mitt liv.
Nu ska jag snart hänga upp tvätten, ska bara väta på att evighetsmaskinen ska pipa fram sitt klar läte... Verkar ta tid idag.

Wille förresten har nog börjat prata... Ja vilken koll man har! Men ialla fall, han säger:
*Mamma
*Pappa
Och *Vovve
Bra start faktiskt.
(däremellan så är det ett fasligt skrik på den där pojken, fikagästerna fick höra lite av hur han kan gapa... När man kommer hit så erbjuds det nu öronproppar... Man vill ju inte bli dragen till rättegång för skadad hörsel ;-) )

Frustrerad!!!
Jag försöker få Julia blöjtorr. Jag trodde hon var redo, men jag misstänker att hon inte är det... Tyvärr!
Dum som jag var så jämförde jag henne med Hampus. Det sägs ju att flickor är tidigare än pojkar när det gäller blöjtorrhet. Hampus slutade med blöja när han var 2år och 7månader. Julia är nu 2år och 10månader. Så då tänkte jag att hon säkert var mogen för detta.
Dumt dumt dumt!
Nu är vi på dag 3 och hon förstår fortfarande inte att man ska gå på toa/potta när man blir kiss och bajsnödig. Hon förstår inte ens vad som hänt när hon gjort ner sig.
Visserligen så får jag skylla mig själv. Jag gjorde nåt enormt dumt, och det var att jämföra mina barn. Jag borde ha vetat bättre. Man gör inte så när man har fler än ett barn.
Hon har inte visat tecken på att hon är mogen att sluta, inte ett enda mer än hålla med om man frågar. Men hallå! Hon håller ju med om typ allt! Så det räknas inte att fråga henne.
Nu eftersom det gått 3dagar så känner jag även att jag inte kan eller får ta på henne blöjan igen. Det blir så dumt. För hon är stor nog att förstå att hon inte har blöjan på sig och nu är "stor" tjej, och tar jag då på henne blöjan så känner jag att jag kränker henne. Jag tvingar ner henne på bebis nivå igen, och det är inte rätt.
Så det är väl bara att jag tar min kudde och mitt täcke och flyttar mellan toaletten och tvättstugan. För det är ändå där jag tillbringar min mesta tid nu.
Men jag har lärt mig min läxa:
Jämför aldrig ALDRIG syskon!
Lyssna på barnet, låt det bli redo innan man kommer på idéer att dom ska sluta med napp, blöja eller vad fasen det nu kan tänkas vara. LYSSNA på ditt barn, Och vänta tills det ÄR REDO!

(Jag vet vad jag pratar om, jag har ändå blöjtränat ett barn innan... så helt oerfaren är jag inte. Jag vet liksom vad som gäller och hur det går till. Men såhär ska det definitivt inte vara... Det vet jag.)

Annars... Så trött på mina glasögon! Jämt är dom ivägen och blir skitiga! JÄMT!!

Hjälp vad jag är trött idag. Nog för att jag varit aktiv, men allt har varit så jobbigt. Tur att det var lite svalare idag... Annars hade jag gått ihjäl.

Idag fick Wille vara en stund hos mormor och mysa. Hampus, Julia, jag och Jimmy var nere på ALV. Det var barnen som fick bestämma vad som skulle ske idag, och såklart dom valde det.
Men jag känner mig inget vidare nöjd över dagen faktiskt. Dels har jag varit så otroligt trött, men sen har jag mått uselt. Så allt kändes som en enorm plåga, men vad gör man inte för sina älsklingar.
Nere på ALV så var det så otroligt mycket människor! Jag är glad att vi har säsongskort, man känner sig inte tvungen att vara där länge... Man kan ta nån timme åt gången.

Nu tänker jag inta soffläge och se på tv. Ända gången jag kliver upp blir när jag byter till sängen.

Då sitter man här, ledig och har det bra! Igår körde jag sista passet för denna gång. Helt fantastisk helg, På fredag börjar allvaret igen. Längtar faktiskt lite... Eller ganska mycket. Nu när man vet hur det funkar och hur det mesta ska vara så blir passen roligare. Man får ju göra lite saker och inte bara stå bredvid och känns sig onödig.
Så faktiskt ser jag fram mot nästa pass. Då vill jag jobba, inte gå bredvid!
Hur som helst så känns allt perfekt fortfarande. Och det är huvudsaken.

Idag har vi inte gjort ett knop! Eller jo det har vi ju. Först var vi i hagen och hade med oss fika. Sen hem och lagade mat. Under hela dagen har jag plockat och torkat, blir mycket sånt.
Sen åkte jag och dom två äldsta barnen till min syster och fikade. När vi kom hem så hade Jimmy dammsugit och torkat alla golv. Härligt!! Jag hade inte orkat ta hand om den biten... Glad att jag slapp!

Nu ska jag äta jordgubbar med smällt choklad! Mumms!!!

Nu har jag gjort 2 arbetspass.
Igår började jag 14 och slutade 22:30. Om jag jämför med idag så var det lite... Idag gick jag på 8 och slutade nu vid 22:30. Imorgon klockan 8 är det dags igen, men då blir det ett "kort" pass, slutar ju redan vid 18. Lyx!!
Och hur känns det?
Bra!!! Helt otroligt bra. Otroligt trött ja... Man är ju bara människa!
Jag vet att dåliga dagar kommer, det bör komma. Det kommer förr eller senare för alla, så det är klart jag med får det. Men det tar vi då.
Fast att vara ifrån barnen kommer jag aldrig att vänja mig vid.
Det tog emot idag på morgonen när Julia fort tog på sig en liten tröja och sina små tofflor och sa till mig: "Jag med dig mamma"
Mitt lilla ♥ Men imorgon så kommer jag kunna vara med vid sovdags igen, det känns skönt att vara hemma och stoppa om mina troll.
Nu ska jag stoppa i mig lite mat, sen blir det sängen. Man hinner inte med mycket annat dom helgerna man jobbar, men det känns bra och det är huvudsaken.
Undrar om min kära make håller med mig...

Dagen D... Fredag!

Så var då denna dag kommen. Idag ska jag gå första dagen bredvid på min nya arbetsplats. Känns helt okej! Känner mig faktiskt lite ivrig att få komma igång... Men dock nervös... Man vill inte gärna göra fel. Dessutom kommer jag träffa många framtida arbetskamrater, och alla vet vi vad första intrycket har för betydelse för hur det kommer gå med stämningen på jobbet.
Men det kommer nog gå bra.

Det som känns mindre bra är det lilla jag kommer träffa barnen. Idag har jag ju ett par timmar. Går inte på förens 14. Men kommer hem långt efter att dom har somnat för natten. Imorgon hinner jag träffa dom i 30minuter innan jag börjar. Och kommer även då hem långt efter sovtid. På söndag hinner jag träffa dom lite mer, 30minuter innan jobbet och så ett par timmar efter. Så egentligen så är det inte så illa! Och helger har ju en tendens att gå fruktansvärt fort.
Sen har jag ju hela veckan på mig.
Men det som oxå känns lite surt är det faktum att vädret ska vara över förväntan denna helg... Men under nästa vecka ser det inte lika muntert ut. Visserligen är det bara jobbigt att hitta på saker med barnen i 30graders hetta, men hellre det än köld och regn.
Men vi har ju hela sommaren på oss, nog bör det ju komma mer värmeböljor under vecko tid... Det är ju bara 2a dagen i juli.

Nu ska jag förbereda kaffet tills Jimmy kommer hem med nybakat bröd!