Lyx problem... för vissa kanske.

Jag har en vriden verklighetsuppfattning... Antar jag?!
Jag räknade ut mitt BMI, och om man ska gå på det så är jag ca 5kg ifrån undervikt. Men jag förstår inte! Jag tycker verkligen inte det stämmer. Men om man tänker efter, igår köpte jag ett par leggins, tog medium, och idag när jag tog på mig som så var dom för stora. Senast jag köpte leggins hade jag large. När det gäller tröjor så är det ingen ide att ens kolla på större än small (vissa tröjor i medium funkar, såna som gärna får vara lite säckiga). Men varför kan jag inte se det? Varför känner inte jag av detta?
Visserligen så har jag varit överviktig ganska länge, men nu när jag väl gick ner i vikt så gick det fort! Och hjärnan hänger väl inte med.
Men då undrar jag nu, var drar jag gränsen. Och hur drar jag gränsen. För jag gör ju inget direkt för att gå ner i vikt, tränar men det vill jag ju inte sluta med. Och jag mår ju bra. Så då är frågan, hur mycket mer är okej att gå ner, för som sagt jag mår bra och tycker verkligen inte jag är smal än, värst är nog magen, den blir jag väl aldrig av med... Men man får ju verkligen inte klaga, jag fick ju tre fina barn för det. För nåde den som gnäller över sin mage när man fått barn! För det gåååår ju bara inte älska sina barn även fast man har en ful mage... eller?
När jag började träna så satte jag gränsen på 58kg. När jag kom dit så var jag inte nöjd, så jag sa 56kg. Nådde dit men inte nöjd då heller, så jag sa 54-55kg. Är där nu men känner att nåt eller några kilo till skadar ju inte.
Ska man gå efter nummer (tänker igen på BMI för enligt det så har jag en perfekt vikt nu) eller ska jag gå efter vad jag vill?
För så länge jag mår bra är det ju ingen fara :-)
Men en stor nackdel med detta, mina tuttar... var försvann dom?! :-D

Åh fy... det känns som att jag var på fest igår och drack på tok för mycket! Nu är inte fallet så, minns inte ens när jag drack alkohol senast, och fest? Vad är det?!
Anledningen är att min lilla dotter blev sjuk inatt. Eller ja, det började väl igår på dagen med lite feber. Men ingen större fara. Fast vid 1 inatt så vaknade hon och kunde inte andas... Så då var det dags igen, falsk krupp. Nu har hon faktiskt inte haft det sen i vintras så vi ska väl vara nöjda.
Hampus har ju haft problem med det sen han var 6månader, och än har det inte gett med sig, det kommer som ett brev på posten när han ska bli sjuk, så det är väl bara att göra sig beredd... William har fortfarande inte visat några tendenser till att ha falsk krupp, så vem vet... kanske vi slipper det med honom. Vore underbart, både för vår och hans del.
Men nu tillbaka till Julia, hon är så otroligt duktig på att hantera detta med falsk krupp. Det är ju såklart jobbigt och bökigt för henne, men inte som med Hampus. Han drabbas verkligen av panik! Och det går nästan inte lugna ner honom... men jag förstår honom. Alla som sett ett sånt anfall förstår!

Nu blir det frukost med Julia. Sen ska Jimmy iväg och jag och Julia ska ha tjej-dag ♥

Nu har jag bestämt mig, och det känns så bra!

William 2år

Idag fyller min lilla kille William 2år.
Tiden går fort när man har roligt, minst sagt.

♥ Älskar dig min lilla puff ♥

Drog en lättnads suck igår... Min dator har varit lite jävlig, milt sagt. Eller själva datorn har det inte varit fel på, men batteriet. Den laddas liksom inte, och man får sitta och lirka med sladden, efter mycket om och men så börjar den ladda och så helt plötsligt så tappar den bort den igen. Ja, väldigt irriterande.
Och då visste vi inte, var det datorn, eller bara sladden? Är det bara sladden så blir det ju lite billigare, hur eller hur är det ju bättre än en ny dator.
Igår alla fall så fick jag inte datorn att hitta sladden, höll på i en evighet!! Om jag ska vara helt ärligt så var tårarna påväg... sjukt att man kan bli så beroende av en "sak". Fast jag har ju aldrig gjort nån hemlighet av att min dator är min underbaraste sak jag har... (nu räknar jag inte in Jimmy och barnen i detta, självklart kan dom inte ens mätas med en dator!)
Men då kom Jimmy på att han nog hade kvar min gamla sladd (hade strul med sladden när jag köpte datorn, så jag fick en ny). Så han letade och faktiskt, den fanns kvar. Och tack och lov, det var sladden det var fel på!! Så där sparade vi in flera tusen, och det tackar man inte nej till!
Första gången jag är glad över att Jimmy sparar... Men jag skulle ändå aldrig få för mig att ens öppna skåpen han sparar sina saker i... skulle jag öppna dom och se eländet så skulle jag få spelet... Skulle inte kunna sova förens det är rensat... så jag håller dom stängda.
För husfriden om inte annat.

Idag har det varit en så otroligt härlig dag... Man vill liksom inte att den skulle ta slut.
För det första, vilket väder! Man kan ju verkligen inte klaga. Varmt, lagom med vindar och sol, underbara sol.
Jag började plantera lite i det sista landet idag, men motivationen dog verkligen ut när fröna än en gång inte räckte, fan... kommer bli fattig av det här.
Men men, bara gilla läget och köpa mer en annan dag.
Sen tog Jimmy med sig barnen till lekparken efter dagis, så då hann jag med att plocka lite här hemma, rensa upp i blommorna, flytta om lite saker inne och fixa med "pyntet" på gården. Man hinner mycket om man får vara i fred en timme faktiskt.
Sen när han kom hem så var det bara en unge... Snopet. Dom andra valde att gå till mormor istället (Dom är verkligen viktiga för barnen, speciellt Julia är väldigt beroende av mormor... Så fort hon får chansen så ska hon till mormor. Men jag tycker om det, inte för att få barnvakt, det är mysigt att se att barnen tycker om sina nära, det värmer liksom att se.). Så mormor och morfar tog med sig barnen på picknick i Djursdala. Trevligt trevligt.
Wille fick då lite kvalitetstid med mamma och pappa. Bra faktiskt, det blir inte mycket av den vararan för lillamannen... Så vi åt middag på altan sen cyklade vi ner till stan. Det gillade han, dock tyckte jag det var lite ovant med honom där bak, men det gick toppen!
Väl nere på stan så gick vi till Lindex, mycket rea där nu... Farligt!! Jag fyndade alla fall en del. 2tröjor till mig och ett par byxor, såna där smarta som man sen viker upp till kortbrallor. Toppen! Men snopet, det var bara storlek 34 i byxorna, trodde inte jag skulle få upp dom ens men det var inga problem där. Visserligen så är det lite bagy över dom men ändå.. jag menar, för 2månader sen hade jag 42 i byxor och det kunde vara trångt. Men en sak la jag märke till, ju smalare jag blir desto tråkigare ser jag ut... Jag menar, det är så rakt... Inga former alls. Jag ser ganska ointressant ut faktiskt...
Jaja, där for det iväg, tillbaka till kläderna! Jag fick ge ynka 45:- kronor för dessa tre plagg. Gutt ju!
Sen köpte jag en tröja till Julia för 15:- och ett par shorts till Wille för 10:-.
När detta var gjort så gick vi till Sibylla och tog oss en glass. Wille gillade verkligen att ha mamma och pappa ifred och få full uppmärksamhet. Och så duktig han var!! Lyssnade hela tiden och skötte sig så fint.
När vi kom hem så var Hampus och Julia tillbaka så vi tog och en fika på altan med mormor och morfar. Så härligt och trevligt!
Summan av denna dag: Perfekt!! Högsta betyg ♥

Nu blir det grillat, verkligen otippat...!

Lite bilder från Willes kalas.

En nöjd kille som ska hjälpa mamma och pappa med gården i sommar.

Det gick väl inte så toppen bra att blåsa ut ljuset som sagt...

Självklart hann ju pojken med att greppa tag i tårtan! Men ingen större skada skedd :-)

Ja jisses... Varför sörjer man nåt som man vet är ett val som är det bästa?
Det lät invecklat kan jag tänka mig ;-)

Jo., jag och Jimmy har bestämt att det blir inga fler barn hos oss. Vi har 3 friska barn och är nöjda med det. Vi har så otroligt svårt att få tag på barnvakt, och nu riktar vi helt enkelt in oss på att barnen ska bli stora.
Först så tänkte vi att vi kan ju faktiskt skaffa oss en liten sladdis om 10år, jag är bara 37då... Men ju mer vi funderat på det så känns det inte som en bra ide... Så det blir väl bara 3 barn. Och det kändes bra, då.
Natten till lördag bröt jag ihop fullständigt på jobbet, tack och lov att jag var ensam och det var en bra natt.
Jag ska då alltså aldrig mer vara gravid, känns bebisen växa i min mage, känna bebisen röra sig i min mage, låta dens syskon klappa magen och känna sparkarna... Aldrig mer få föda barn... Aldrig mer få sitta med min nyfödda bebis i famnen på kvällen när dom andra sover... Aldrig mer uppleva att mitt barn fyller 1år... 2år... Så det är över nu?
Jag är 27år och kommer aldrig mer känna alla underbara saker man får uppleva och känna när man är gravid?
Bara tanken på att det är så ger mig sån ångest, huvudvärk, magvärk och illamående... Och en stor klump bildas direkt i halsen och jag får svårt att inte sätta mig och gråta igen.
Då kanske ni tänker att det är bara att skaffa en till.
Men det är inte så enkelt. Vi har 3 nu och vissa dagar känns det svårt... Dom dagarna det känns svårt är jag glad att jag inte har ett barn till. Dom dagarna kommer ganska ofta... Och jag längtar efter att mina barn blir större och få uppleva allt som det innebär. Det är mycket roligt som händer när barn blir stora med som jag ser fram emot. Som nu i höst, min först födda börjar skolan. Jag vet inte om han eller jag ser mest fram emot detta.
Men jag kan ändå inte låta bli att känna mig ledsen över att nu är det slut på bebisar.

Nu slutar jag älta detta (här alla fall, i mitt huvud kommer det fortsätta länge...), annars bryter jag ihop här och nu igen.

Förresten, hade 2års kalas för Wille igår, toppen nöjd kille... Dock lite problem med att blåsa ut ljusen... Han envisades med att blåsa uppåt, så luggen stod rakt upp på han. Men tillslut så fick han ljusen att slockna, och i rena farten som fick han med sig en näve tårta :-D
Mycket bra paket med, det får man ju inte glömma... det var ju det viktigaste i hans värld.
Bilder kommer inom kort.