Det är verkligen så kul att fylla år! Fått så mycket grattis hälsningar så jag hinner inte ens svara på dom!! Men jag lovar er, jag läser ALLA och njuter, tack för ni är så gulliga ♥
Blev ett kort inlägg detta, men jag ville bara tacka alla :-)

Tänk att en sån självklarhet som att föra ett samtal ihop med ens barn är lyx! Detta känner man igen om man som jag har två barn som har talsvårigheter. Det trodde jag väl aldrig att en sån självklarhet som att prata med mitt barn skulle bli så invecklat och svårt!
Julia går hos en talpedagog och har kontroller hos en logoped i Västervik. William följer Julias spår och ska även han träffa en logoped nu i april. Som det ser ut så kommer väl även han få gå hos en pedagog. Men jag sörjer inte!! Jag tycker det känns helt underbart att det läggs såna resurser på mina barn, och samhället visar mig att barnen är värda hjälp! Dessutom så måste jag erkänna att Julias pedagog Marie är helt underbar! Hon har tagit sig an Julia på ett helt otroligt sätt och det påminner mer om en släktkontakt än lärare. Det är även Marie vi har att tacka för den hjälp vi nu får. Hon såg hur utmattade vi var, och hjälpte oss att komma tillrätta i livet... eller ja, tillrätta är väl att överdriva, men vi är påväg.
Men tillbaka till talet. Julia har gjort såna framsteg när det kommer till att prata. Ett bevis var när vi var hos min mamma och min lillebror kom dit. Julia mötte upp honom i hallen och dom sätter igång och prata med varandra för fullt! Han kom sen in till mig och sa att han tycker Julia gjort stora framsteg!! Han har aldrig förr kunnat prata med henne, så det var ett välkommet bevis. Vi har även fått berättat för oss på dagis att Julia verkligen går framåt. Och är det nåt jag är stolt över så är det denna lilla dam (är såklart lika stolt över alla mina barn, alla är helt underbara och jag skulle inte byta bort dom mot nåt). Trots att hon haft så svårt att göra sig förstådd så har hon alltid varit med på lekar, och det är en mycket populär tjej med många vänner.
Och jag fick berättat för mig i början av denna vecka vilka framsteg William gjort. Från att inte prata alls så rabblade han upp en 4ords mening! Nu ikväll satt jag inne hos William och pratade lite. Han berättade för mig vad han gjort idag och vilka som ska komma imorgon. Så mysigt ♥

Nu är det fredagsmys som ligger högst på schemat!
Trevlig helg.

Man vet att barnen är lika varandra när man som mamma inte ser skillnad på sina barn!! Satt och kollade runt på foton som ligger i kameran, bläddrade då förbi några och tänkte att Hampus blev bra på vissa foton. Blev sen tveksam och bläddrade tillbaka, och nej... det var ju inte Hampus! Det är Wille.... Jag som mamma såg alltså inte skillnad på barnen... Då ÄR dom lika :-D
Jäjä... Även solen har sina fläckar!

Nu har jag fått en tid till tandläkaren. Värken har fortfarande inte blivit bättre, så imorgon ska dom bara kolla om det är ett hål. Nu är ju jag ganska säker på att fallet är så... men man kan ju hoppas på annat! Men jag är livrädd!!! Det är helt galet så rädd jag för tandläkare :-S
Jag brukar få lustgas när det ska lagas, men han som sköter om det har ingen ledig tid förens i mitten av maj. Kan dom inte ta mig akut så får jag väl leva med denna tandvärk tills dess? Men det som oroar mig är att om det bara är ett hål nu, och så ska jag vänta i 2månader, då kan det ju sluta med diverse saker... typ rotfyllning!!!
Jag är rädd... Livrädd!

Jag misstänker starkt att Wille har ett sjätte sinne.
Varje gång, och då menar jag VARJE (förutom då han sover) gång som Jimmy kommer hem så går William till dörren och öppnar innan Jimmy hinner kliva upp för trappen. Idag var inget undantag!! Jimmy var och hämtade pizza, när han gick hem så tog han vägen som går ovanför huset. Jag såg att Wille gick till dörren och tänkte att jag skulle se om Jimmy kom, och ja! Detta är läskigt! Hur kan ungen veta varje gång Jimmy kommer? Hade det hänt nån gång så hade det ju antagligen varit slumpen, men nu händer det varje gång... Det kan inte vara ett sammanträffande. Kreeeepy!!
Det sägs ju visserligen att barn har förmågan att se saker vi vuxna missar...

Jag har så sjukt ont i munnen!! Som det verkar har jag tandvärk, och som om det inte vore nog så har jag blåsor på tungan. När jag har ont i munnen så blir jag som ett trotsigt barn, allmänt sur! Jag har även en extrem fobi för tandläkare, men nu har jag blivit lite uppläxad... Jag måste gå dit innan det blir värre. Både för tändernas, min och inte minst ekonomins skull!
Så imorgon sker det, om dom har en tid som passar in med övriga möten... annars fredag, efter ett annat möte... Eller har jag nåt inplanerat på fredag??! Tack och lov för min filofax. Skulle jag tappa den så skulle mitt liv bli extremt rörigt... Inte nog med att jag inte vet på vilket av alla möten jag ska på och vilken tid, alla kort skulle med försvinna. Tänk att en så liten sak kan vara så viktigt i ens liv.
Nu ska jag hänga tvätt och svära lite i min ensamhet....

Gud så härligt det är med barn!!!
Hampus har stått och målat ett hjärta med en himlans massa färger, han frågar mig sen hur man stavar till Cajsa. Sagt och gjort, jag säger och han skriver. Han viker fint ihop teckningen och ger till Jimmy och ber honom att lägga den i hans väska. Jag frågar då Hampus om han är kär i Cajsa (dom går i samma klass). Han skiner upp och svarar: Jaaa!!
Min lilla kille börjar minsann bli stor!! ♥

Har jag förresten berättat att vi var på samtal om Hampus, kvartsamtal som det hette förr i skolan??!
Strunt samma, om jag berättat om det så får ni väl veta igen. Det gick alla fall helt perfekt!! Vi fick se "arbeten" han gjort när han började F1:an och sen nu för nån månad sen. Vilka framsteg han gjort! Vi fick även sån beröm över hur duktig han är när det gäller bokstäver och ord. Om man bokstaverar åt honom så skriver han. När man säger ett ord så ljudar han det. Hans fröken tror inte det dröjer länge tills han börjar läsa. När det fäller matte så är han före dom andra i sin klass. I skolan har dom lärt sig mer och mindre, liten stor... men inte plus minus. Men Hampus är jätteduktigt på att räkna. Och så vänner, han leker med mycket fler barn än vad jag trodde, stor lättnad. Men den han mest och helst leker med är sin bästa vän Elliot, men jag är så glad att han har Elliot, finare kille får man leta efter, och han och Hampus är så otroligt lika! Som fröken brukar säga om dom två: Dom två är som barn ska vara! Han brukar inte falla för kompistrycket och reta någon heller. Hur stolt blev man inte som mamma där då!!! ?
Som sagt, det går så bra för vår son i skolan, och det gör mamma och pappa väldigt stolta ♥

Idag klippte vi William, och där fick vi oss en chock!! När håret var borta så blev han en kopia av sin bror! Så pass lik så när morfar kom hem så trodde han att Wille VAR Hampus. Tänk, vi har gått i tre år och inte sett detta??! Men om jag får säga det själv så ser han mycket bättre ut med det korta håret, han blev större! Kommer nog låta håret växa ut en bit för att se om lockarna finns kvar, men så långt som han nu hade kommer han inte ha igen.

Annars då? Jo jag skulle rensa lite i våra land, höll på i godan ro... plötsligt kommer det en äcklig jävla spindel och ska anfalla mig!!! Jag släppte allt och gick in... Hatar!!!

Jo, det är samma unge! Dom två undre bilderna är före klippning, den översta är resultatet!

Lika som bär!!

William efter att trimmern gjort sitt!

Hampus när han var lika gammal som William är idag.
Så lika så det är helt galet!!

Idag har det verkligen hänt saker! Det började med möte för mig och Jimmy. Efter det så handlades det inför helgen och sen hem. Jimmy var så snäll och hämtade Hem Hampus tidigare åt mig. När Jimmy sen gått så bestämde sig jag och Hampus för att hämta dom små! Och där har vi det, det som hänt! Jag tog Hampus och gick ner till dagiset. Där hämtade jag upp minisarna, och alla gick sen ner till mina föräldrar! Ser ni....? JAG hämtade dom små och tog med ALLA! Nu är det ju nåt som är så självklart för en mamma att göra, men tyvärr inte för mig. Jag minns inte ens sist jag tog alla barn ensam och gjorde nåt... Jag tror inte jag överdriver när jag säger att det var snart ett år sen. Så tragiskt! Men vad ska man göra när allt i kroppen ger upp??
Hur som helst, väl nere hos mamma och pappa så intogs årets första fika på gården. Mysigt!!
Dom har nu förresten fått i ordning på möblerna på deras altan och det blev riktigt tjusigt! Bekväma var dom med.
När jag kom hem så kände jag mig så inspirerad så jag städade upp på vår altan! Härligt!!!
Men dom så inträffade en sak som fick hjärtat att slå lite extra... När jag står i godan ro och torkar på möblerna så kommer katterna ut. Nisse klättrar upp och sitter så fint på kanten... Plötsligt ser jag i ögonvrån hur han försvinner och hör sen en litet plonk... eller vad man ska säga. Nisse ramlade ner!! Gud så rädd jag blev, tänk om min underbara katt hade skadat sig??! Nu gick det bra, han landade på tassarna och traskade fort iväg.

Och imorgon på tal om annat så ska nåt hemskt och underbart ske... William ska klippas! Denna lilla kille har så otroligt mycket hår, och tjockt. Detta är inte till fördel, han blir så varm! Men samtidigt så är det så fint! Honungsblont med lockar. Låter ju helt underbart, om man bortser från det faktum att alla tror han är flicka!! Så nu har jag bestämt mig, han ska trimmas, rejält! Det värsta som kan hända är att han inte passar i det, och då är det ju bara att låta håret växa ut igen.

Och till sist: Trevlig helg alla :-)

Idag har jag haft det så otroligt skönt! Dagen började med ett möte... ett ganska svårt och jobbigt möte, men i det långa hela så är det nog rätt gjort.
Sen hem och vila en liten stund. Idag följde Hampus med sin bästis hem, Elliot. Och Julia följde med en av sina vänner hem. Så jag passade på att hämta hem Wille tidigare och vi tog oss en promenad till mormor och morfar! Där skruvades det ihop utemöbler, blir nog fint när det är klart. Sen tog vi oss ju såklart en fika!
Efter det skulle vi möta upp Jimmy, och då tog vi en promenad genom Hagen, äntligen har vitsipporna kommit fram. Måste ge mig ut och fotografera lite... Har varit otroligt dålig på det där med fotografering! Inte ens på barnen har jag tagit kort... måste skärpa mig!
När Vi väl mött upp Jimmy så gick vi ner till stan, Wille var i stort behov av andra skor, han har såna problem med nageltrång min lilla prins. Men vi hittade ett par jättefina och bra skor till honom.
Sen var det nästan dags att gå hem och vänta in resten av barnen.
Nu sitter jag här och njuter av lugnet!!
Men det som slog mig var hur otroligt lätt det är när man bara har ett barn med sig, vad lilla Wille fick stå i centrum idag, och det behövde han nog faktiskt. Pricken över i var hans glass! Första glassen intagen ute detta år.

Jag var precis inne hos Wille och släkte hans lampa. Han vill ha den tänd och dörren öppen under tiden han somnar. När jag är där inne så ser jag att täcket är snurrat, så jag tar täcket och lägger det till rätta. Då gosar Wille in sig ännu mer och drar en så söt suck ♥
Är det nåt som jag älskar så är det att se barnen sova. Inte för att dom då är lugna, jag finner det helt enkelt fridfullt när jag får se mina barn sova... En trygghet på nåt sätt.
Jag hade så svårt att gå ut från Willes rum ikväll... var bara tvungen att puss lite på honom :-) Och jag måste bara säga det, jag är galet kär! I mina barn! Det är inte kär som i Jimmy, detta är på ett annat sätt.
När jag ser mina barn så drar en lycka in över mig och jag blir helt varm. Kär! Barnen gör det inte svårt heller, jag har så underbara barn. Inte svårt att älska dom ♥
Kär i Jimmy är jag med. Men det är ju på ett annat sätt, där får jag pirr i magen. Men även här så blir jag varm :-)
Imorgon så ska Hampus med sina absolut bästa vän efter skolan. Julia ska följa med en kompis efter dagis. Så kvar blir jag, Jimmy och Wille. Känner att jag måste ta denna möjlighet och göra nåt speciellt för Wille. Kanske hämta honom tidigare så han inte behöver gå så långa dagar, gå till stan och fika, för att sen gå till valfri lekpark. Han måste ju med få ha en rolig dag!
Ser ni... jag har mer och mer börjat bli mamma igen... Jag känner stora känslor för mina barn (favorit dagen är lördag, mysig lång frukost med barnen, lek hela dagen och på kvällen är Hampus och Julia vakna så länge dom vill, och jag älskar det!) Och jag uppskattar att jag har fått dom, för dom är verkligen en gåva. Hade jag inte haft barnen och Jimmy så hade mitt liv varit slut nu och min systerson Thim och deras kommande bebis (har inte kommit ännu men guuuud vad jag redan älskar den bebisen!) Jag vet att jag inte skulle vara vid liv, Så tack vare dom kan jag motivera mig till att fortsätta kämpa och jag ska inte ge upp!

Satt och funderade över det där med att blogga. Egentligen måste man ju utgå ifrån att det kommer nya läsare varje dag. Jag menar, detta är ju en öppen blogg och den kan man ju hitta på alla tänkbara sätt... Som om man söker på livet, då går det hitta denna blogg. När man har en öppen blogg så vill man ju locka nya läsare hela tiden, och då gäller det ju att vara intressant, eller att skriva om intressanta saker dagligen. Sen gäller det ju att inte vara för hemlig, eller vad man nu ska säga. Jag menar, man kan ju inte ta upp ett ämne man skrev om för två veckor sedan, då vet ju inte läsaren alls vad man skriver om och direkt kan bloggen kännas ointressant. Men samtidigt vill man ju inte tjata ut om vissa ämnen, det är ju otroligt ointressant för dom läsarna som faktiskt följer bloggen med jämna mellanrum. Det känns ju inte heller speciellt normalt att det händer super intressanta saker dagligen, vem tror på det liksom!??
Nu bloggar jag inte för andras skull visserligen, mest för min egen skull. Det är riktigt roligt att gå tillbaka och läsa om vad som hänt.
Självklart är det roligt när man har läsare, och det tackar jag inte nej till. Denna är ju öppen av en anledning!!
Den andra bloggen är ju låst, eftersom det är så privata saker och det vill man inte att vem som ska kunna läsa om. Eller nej, det stör mig inte att vem som kan läsa det, men jag vill gärna veta vem! Så om någon vill läsa den så säger jag inte nej, jag vill bara veta vem du är :-)
Nu ska jag pilla i mig våfflor... Som all mat så är det jobbigt. Och jag vet redan nu hur det kommer sluta. Jävla skit ätstörning!

Lördag och klockan visar 22:13... Jag funderar starkt över att gå och lägga mig. Så tragiskt!! Om jag inte visste bättre så skulle jag känna mig gammal... men u vet jag bättre! Kroppen värker, näsan är täppt, pricken över i är att ögonen känns grusiga... Är så trött så jag mår illa... eller jag hoppas det är därför jag mår illa alla fall :-S
Tagit min medicin som jag ska, så det är inte heller därför jag mår dåligt. Man skulle ju annars kunna tänka sig att det är därför.
Eftersom jag mår som jag gör så känns det helt okej att gå och lägga sig redan nu. Hoppas jag känner mig bättre imorgon när jag vaknar.
God natt kära ni, hoppas ni har en bättre helg än mig :-)

Har på sista tiden halkat in på både den ena och andra bloggen. Och det är tunga bloggar... dom handlar om människors olika sätt att leva med en dödlig sjukdom, deras anhöriga och hur man går vidare.
En blogg som berört mig till tårar är en tjej som heter Jennie. Hon drabbades av cancer och har nu somnat in. Efter sig lämnar hon sin man och sina två underbara barn. Hennes blogg finns att läsa här!
När Jennie gick bort så startade hennes man en blogg om Resten av livet. Han skriver i denna blogg för att hans barn ska kunna gå tillbaka i den när dom blir äldre och läsa om hur tiden efter deras mammas bortgång var och är. Jag rekommenderar er att läsa den. För när man läser den så inser man en sak, man har tur. Den bloggen finns att läsa här!
Så ta fram näsdukarna och läs Jennies blogg. Jag lovar er att inget öga kommer vara torrt. Hon släpper in alla och skriver så fint... Man får följa henne ända till slutet. Läs sen hennes mans blogg, han har skrivandets förmåga och fångar en i sin blogg.
Trevlig lördag alla där ute.

Känner att jag borde göra en uppdatering, men om vad? Händer ju inte så speciellt mycket i mitt liv för tillfället... eller jo, det där var fel... det händer mycket, men inget jag vill skriva om på denna blogg.
Annars då i livet? Barnen växer så det knakar!! Vi har fått så mycket beröm om både Julia och Hampus. Julia gör stora framsteg med sitt tal, och Hampus för att han är den han är!
Underbart ju!! Få beröm för att ens barn är den själv. Sånt värmer ♥
När det gäller Wille så gör även han stora framsteg när det gäller sitt språk, och det resulterar i en mycket mindre skrikig pojke.
Nu i april så ska vi antagligen till logopeden i västervik, och då ska även Wille kollas upp... lika bra det!
Sen måste jag, som alla andra, påtala att våren är här och det är helt jäkla underbart!!! Vem trodde vi skulle ha sånt här underbart väder för en månad sen??! Lööövly!!

Jag har väldigt medvetna barn... Man får minsann bita sig i tungan fler gånger om...
Men en sak som dom snappat upp och tycker är minst lika spännande som jag är att det växer en bebis i magen på min syster.
När barnen kom från dagis idag så kollade jag på ett program om förlossningar. Wille sitter då bredvid mig och när tjejen på tv;n fött så skriker Wille:
-Biibiss!!! Däh Gickan!! (översättning: Bebis, det är Vickan)
Jag har inte pratat med William speciellt mycket om att min syster ska ha en bebis, men han har uppenbarligen snappat upp det när jag pratat med Julia och Hampus, för med dom diskuteras det flitigt om vad som händer och varför mosters mage växer.
Jag längtar verkligen efter att se barnens reaktion när dom känner bebisen sparka, och när den väl är född!! Vi kommer nog bli osams både en och två gånger om vem som ska få hålla och gosa med bebisen (det kommer såklart bli jag som håller mest... när man fått tre barn så blir man lätt överbeskyddande...) :-D
Hoppas verkligen att bebisen kommer på dagen när det är satt, för det är nämligen på min och Jimmys bröllopsdag!! Kan man få en bättre present än att bli moster igen!!?

En sak (av många) när man har barn som är spännande, är att upptäcka sidor av sig själv i dom.
Som i vår lilla familj, Hampus. Han är en blandning av mig och Jimmy. Mig liknar han mest till utseendet, men i sättet är han lik Jimmy. Han är en jäkel på matte, och det är efter Jimmy. En nyfikenhet som är otrolig, pojken älskar dokumentärer! Även det från Jimmy. Sen finns det ju mycket mer men det är det mest synliga.
Så Julia. Den tösen är en avbild av mig på alla sätt! Alla tycker hon är så lik mig, vilket jag tackar och bockar för då hon är en otroligt vacker tjej :-D Sen humöret... Uj uj uj... Det är inte att leka med ska jag säga er, även det efter mig.. vi är ett par ätterbiggor! Men sen en sak som är så roligt. Både hon och jag är så rysligt rädda för spindlar och småkryp!! Vi skriker, hoppar, springer och vill det sig riktigt illa så tjuter vi. Som tur är så är hennes bröder inte rädda ett dugg så dom kommer ofta och räddar oss :-D
Sen Wille. Lilla Wille. Han är så lik Jimmy när han var lika liten. Skillnaden är bara hårfärgen. Men även han har ärvt mitt humör... Men jag ser det inte som nåt negativt, för fördelen är att han låter ingen "sätta" sig över honom. Detta är ganska nytt för Wille. Igår på mötet så berättade fröknarna att han har varit lite för feg, dom andra barnen har liksom styrt honom. Men det är det slut på nu. Vill inte han så är det så och det kan ingen ändra på! Men han är min lilla gos ♥ Mammas kille och jag hoppas det försätter så.

Jag kan tänka mig att det roliga med att få barnbarn är att man då kan se saker hos dom som påminner om ens barn. Blir lite som att få tillbaka sina små barn i annan person igen. Hänger ni med? Läs igen och sakta så förstår ni nog vad jag menar.