Jag blir så glad när jag hör Wille! Hans tal har äntligen börjat släppa, det kommer ord hela tiden! Och när orden inte finns så är min lilla smurf så finurlig att han gör tecken. Tack dagis för detta :-) På dagis lär dom ju nämligen barnen tecken, vilket jag tycker är kanontufft! Känner att det är en stor bonus när ens barn kan kommunicera med döva, så jag hoppas dagis förutsätter med detta. Men tillbaka till Wille, han har börjat prata som sagt. Nu när det är något så gör han allt i sin makt för att sätta ord på vad han vill få fram, underbart! Nu är det ju otydligt och man får gissa sig till mycket, och det är ingen annan än jag och Jimmy som förstår det mesta. Eller ja, min mamma förstår en hel del, men det beror ju på att dom träffas så ofta, även detta tycker jag är kanon! Min mamma blev så glad när Wille kom och sa "Omma" och "Offa"... Det förstår ni väl att det var mormor och morfar han menade då?
Och vad mer? Baff (saft) Önne (sönder) Mamma, pappa, Ulia (Julia), Katt, voffe (hund), Utt, Neh (ner), Up (Upp)... Ja det var det jag kom på nu på rak arm. Men visst är det kanon?! Detta resulterar i mindre skrik och en mycket mer belåten kille. Självklart finns det trotts kvar, men det beror på att det är trotts hos barn, speciellt hos 2åringar, 4åringar och 6åringar... Och tänka sig... det är just i dom åldrarna våra barn är i! Behöver jag säga att det trotsas mycket i vårt lilla hus? Men men, man ska inte klaga, dom växer, är friska och är väluppfostrade när dom är hos andra, precis som det ska va.