Jag blir galen!!!!
När jag uppfostrade Hampus måste jag gjort nåt fel..... en mer känslig person får man leta. Och jag vet att folk som lever nära oss (mina föräldrar,  mina syskon osv) kan intyga att jag inte har fel.  Han gråter för allt,  får utbrott hela tiden,  allt man gör är fel.... ja,  sådär rullar dagarna på.
Dels är det fruktansvärt jobbigt att leva med detta heeeeeeela tiden,  men det är ju även jobbigt för hans syskon.  Jag personligen skulle bli galen att växa upp med all denna skrik och protester. 
Men vad ska jag göra?
Finns det något att göra åt detta problem eller får vi helt enkelt finna oss i att det är såhär det kommer vara?
Jag vill klargöra en sak,  hur jobbigt det än är, och svårt,  så älskar jag alla mina barn otroligt mycket!  Finns inte ord för att beskriva hur otroligt underbara dom är,  mina ♥♥♥

Jaha,  då var söndagen här och snart slut. 
Jag mår skit, både fysiskt och psykiskt.... när det gäller det fysiska så mår jag så otroligt illa,  jag vet knappt vart jag ska ta vägen!  Sen har jag så ont i min rygg och ner i benen.  Jag har tagit min kvälls medicin men den verkar inte ge någon vidare effekt ikväll.  Just my luck!!
När det gäller det psykiska så vet jag inte vad som är fel.... jag känner mig fruktansvärt arg och ledsen,  men vet inte på vad.  Det är visserligen inget nytt, det är ju så jag mår helt enkelt... men jag har inte gjort det på ett tag och det är lätt att vänja sig till den positiva delen i sitt liv.
Jag försöker se det positiva som händer i mitt liv,  men jag mår ändå skit!
Det finns en sak jag skulle vilja berätta för er, men skulle ni få veta det så skulle ni reagera på många sätt,  och inget av dom skulle vara positiva,  tyvärr.  Så jag behåller det för mig själv en stund till.... tills jag blir modig nog att berätta.
Nu ska jag fortsätta se på tv; n.... fundera lite på varför jag känner som jag gör.  Jag vet att jag inte kommer komma på varför,  skulle jag kunna det så skulle jag inte vara där jag idag är..... men ändå,  det skadar ju inte att analysera lite....
Tjingeling!

Jag vet inte vad som är fel... jag mår inte bra.  Inte sådär feber dåligt eller nåt sånt,  mår inte bra psykiskt eller vad man ska säga.  Ja nu vet jag att det inte är något nytt,  men både jag och andra har märkt att jag varit på bättrings vägen! Det har liksom gått åt rätt håll och det har känts underbart!  Men jag vet inte vad som är fel men jag mår verkligen inte bra... mitt tillfrisknande har på något sätt vänt och allt känns tungt,  allt jag gör tar emot eller vad man ska säga,  och mitt humör är så illa.  Jag kan inte ens minnas när det var såhär illa. Jag hoppas verkligen att detta bara är tillfälligt och vänder lika fort igen,  för jag vill verkligen inte ha det såhär!  Jag som började må så bra :'(

Då var denna dag snart slut.
Julia skadade ögat på dagis, så Jimmy fick ta med henne till sjukhuset,  där konstaterade dom att hon har rivmärken i ögat.  Typiskt!  Så nu ska vi spruta i salva i ögat två gånger per dag... Ja ja,  bara att gilla läget!
Och snart ska pojkarna åka, dom ska sova borta tills på söndag.... blir nog bra,  det brukar gå kanon så jag är inte orolig ett dugg ♥

Och så nåt otroligt sorgligt och tungt,  jag var på begravning tidigare idag.  Begravningen i sig var sorglig, tung, jobbig. ... men det gjorde inte saken bättre att den fick mig att minnas Jimmys storasysters begravning. Känslorna skölde över mig och det var många gånger jag inte visste vart jag skulle ta vägen.
Men det var en väldigt vacker begravning,  sonen till Anna-Lisa, Arne hade planerat och gjort en så fin begravning och jag beundrar hans styrka.  Han är en väldigt stark person och jag önskar och hoppas jag blir som honom när den tiden tyvärr är inne.

Nej, nu ska jag spendera lite tid med pojkarna innan dom åker.  Kanske kan det få mig att tänka på annat.

Satt precis och kollade fotografier jag har på Facebook. ... ingen bra ide.... eller....!?
Gick bland annat in på mappen med foton från Vickan och Nickes bröllop,  och vad hände då?
Jo, tårarna forsade! INTE a  sorg  bara så ni fattar det.
Det berodde dels på att jag minns vilken helt underbar dag det var, men även på hur otroligt vacker min syster var på hennes stora dag ♥
Givetvis var alla helt otroligt fina; Niklas,  Thim, Julia, Johanna och Daniel. 
Men Viktoria,  min syster var obeskrivligt vacker! Så tårarna gick inte hålla tillbaka,  dom forsade!
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Nu är jag hemma!  Jihoooo!!!!
Det känns verkligen så skönt.
Behandlingen gick bra idag förresten, att sätta kanylen gick visserligen inte så bra... fyra gånger fick dom sticka mig innan det blev bra... behöver jag säga att jag inte var speciellt glad på dom! ?
Och jag hatar när dom sprutar in sömn medlet, av nån lustig anledning smakar det vitlök? Men men,  man känner smaken ett par sekunder sen slocknar man, tack och lov.
Nog om detta, nu är jag "fri" från detta en stund.
Så... vad ska jag då skriva om??
Helt ärligt så har jag inget just nu att skriva om,  jag är så rysligt trött,  vilket jag antar beror på att jag var ner sövd i förmiddags.  Så jag tror faktiskt jag ska passa på att vila en stund innan barnen kommer hem så jag är pigg och på alerten när dom kommer.
God natt ;-)

Då är man tillbaka... avd 23. Så otroligt tråkigt, känns som att tiden står stilla!
Men jag får ju åka hem imorgon (hoppas jag), så det är bara att bita ihop och stå ut. 
Avd 23 förresten,  kanske ska säga vad det är.  Det är en psykisk avdelning/mottagning.
Och anledningen till att jag är här är att jag tidigt imorgon ska göra ect. Förklaringen till vad det är,  är att man sövs ner och så skickar man ström genom huvudet,  kort och gott.
Så nu kanske ni förstår att jag har tråkigt? !
Det värsta med detta är att vara ifrån barnen och Jimmy. .. Det gör faktiskt ont, helt ärligt! !!
Men jag får ju träffa dom imorgon igen,  mina älskade ♥ (hoppas jag verkligen,  annars jävlar)

Idag har vi varit på ALV. En mycket lyckad dag måste jag säga. Barnen såg på teatrar, sprang runt, levde om... Ja, listan kan göras lång.

Att skaffa kort för att komma och gå som man vill under sommaren är långt ifrån billigt, MEN det är det värt!!! Barnen älskar att få vara där nere och leka och om sanningen ska fram så gör jag det med!

Nu har barnen gått och lagt sig men nätterna i vårt lilla hus är KAOS!!!! Så lugnet har verkligen inte infunnit sig, och kommer tyvärr inte göra det heller. 

Tack och lov för att jag Jimmy! Han hjälper mig med allt. Barnen, hemmet, läkarsamtal, medicin, mina sjukdomar.... Ja listan kan göras lång. Vad jag vill få fram är att jag älskar honom så mycket! Och inte nog med detta, han han har även gett mig tre helt otroligt fina och underbara barn <3

Nej, nu är det dags att att att sätta punkt.

Idag gäller det... Nu är det dags... Spännande... Undrar om jag, eller barnen ser fram emot det... ALV ( Astrid Lindgrens värld)!!!! Jippo!!!

Helt ärligt, jag älskar att vara där. Dels för att det är otroligt mysigt, men även för att  det är så härligt att se barnen leva upp, leks, må bra, VARA BARN!!

Julia gosan är sen igår hos Petra (det är mamman i Julias kontaktfamilj, en helt underbar tjej måste jag lägga till) men hon kommer ner med Julia och möter upp oss, så Julia ska få busa av sig lite hon med såklart.

Men vet ni vad det bästa är?! Mina föräldrar ska följa med.... När barnen inser detta kommer dom bli överlyckliga!!!! 

Nej, nu måste jag nog sätta punkt där, dags för frukost.

En sak som jag många gånger funderat över.... Att man kan vara så kär i en man efter 13år. Det måste betyda en sak, Jimmy är den rätta för mig! Jag är verkligen KÄR i honom, och jag älskar honom så otroligt mycket. Han är den perfekta maken och pappan! Ville bara få det sagt :-)