Jag har en vriden verklighetsuppfattning... Antar jag?!
Jag räknade ut mitt BMI, och om man ska gå på det så är jag ca 5kg ifrån undervikt. Men jag förstår inte! Jag tycker verkligen inte det stämmer. Men om man tänker efter, igår köpte jag ett par leggins, tog medium, och idag när jag tog på mig som så var dom för stora. Senast jag köpte leggins hade jag large. När det gäller tröjor så är det ingen ide att ens kolla på större än small (vissa tröjor i medium funkar, såna som gärna får vara lite säckiga). Men varför kan jag inte se det? Varför känner inte jag av detta?
Visserligen så har jag varit överviktig ganska länge, men nu när jag väl gick ner i vikt så gick det fort! Och hjärnan hänger väl inte med.
Men då undrar jag nu, var drar jag gränsen. Och hur drar jag gränsen. För jag gör ju inget direkt för att gå ner i vikt, tränar men det vill jag ju inte sluta med. Och jag mår ju bra. Så då är frågan, hur mycket mer är okej att gå ner, för som sagt jag mår bra och tycker verkligen inte jag är smal än, värst är nog magen, den blir jag väl aldrig av med... Men man får ju verkligen inte klaga, jag fick ju tre fina barn för det. För nåde den som gnäller över sin mage när man fått barn! För det gåååår ju bara inte älska sina barn även fast man har en ful mage... eller?
När jag började träna så satte jag gränsen på 58kg. När jag kom dit så var jag inte nöjd, så jag sa 56kg. Nådde dit men inte nöjd då heller, så jag sa 54-55kg. Är där nu men känner att nåt eller några kilo till skadar ju inte.
Ska man gå efter nummer (tänker igen på BMI för enligt det så har jag en perfekt vikt nu) eller ska jag gå efter vad jag vill?
För så länge jag mår bra är det ju ingen fara :-)
Men en stor nackdel med detta, mina tuttar... var försvann dom?! :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar