Drog en lättnads suck igår... Min dator har varit lite jävlig, milt sagt. Eller själva datorn har det inte varit fel på, men batteriet. Den laddas liksom inte, och man får sitta och lirka med sladden, efter mycket om och men så börjar den ladda och så helt plötsligt så tappar den bort den igen. Ja, väldigt irriterande.
Och då visste vi inte, var det datorn, eller bara sladden? Är det bara sladden så blir det ju lite billigare, hur eller hur är det ju bättre än en ny dator.
Igår alla fall så fick jag inte datorn att hitta sladden, höll på i en evighet!! Om jag ska vara helt ärligt så var tårarna påväg... sjukt att man kan bli så beroende av en "sak". Fast jag har ju aldrig gjort nån hemlighet av att min dator är min underbaraste sak jag har... (nu räknar jag inte in Jimmy och barnen i detta, självklart kan dom inte ens mätas med en dator!)
Men då kom Jimmy på att han nog hade kvar min gamla sladd (hade strul med sladden när jag köpte datorn, så jag fick en ny). Så han letade och faktiskt, den fanns kvar. Och tack och lov, det var sladden det var fel på!! Så där sparade vi in flera tusen, och det tackar man inte nej till!
Första gången jag är glad över att Jimmy sparar... Men jag skulle ändå aldrig få för mig att ens öppna skåpen han sparar sina saker i... skulle jag öppna dom och se eländet så skulle jag få spelet... Skulle inte kunna sova förens det är rensat... så jag håller dom stängda.
För husfriden om inte annat.