En del av mig tycker att det här med att barnen växer upp och blir äldre är jobbigt. Men så finns det en annan del av mig som älskar det!!!
Att barnen blir äldre för en hel del fördelar med sig... Som Hampus. Han tar fram kläder, klär på sig, kommer och går lite som han vill (han är alltså ute på vår gård, inte nåt annat). Säger man till honom att hänga upp sina kläder på elementet så gör han det. Han är även uppe längre än sina syskon nu om kvällarna och det är så mysigt! Som ikväll, jag och Hampus håller i detta nu på och laddar inför kvällen. Godis och melodifestivalen!! Denna gosse älskar verkligen melodifestivalen! Kvällarna innebär kvalitetstid för mig och Hampus. Om dagarna finner han sig i att inte få min uppmärksamhet på samma sätt som sina syskon, han kliver liksom ner och "ger dom mig", för han vet att vi har kvällen ihop. Så himla vuxet av honom! Han är väldigt klok.
Men tro mig, en del av mig saknar verkligen att ha en liten bebis... för här finns inga bebisar längre. Wille fyller 3år om 2månader och det vore rent av elakt att säga bebis till honom. Min minsting kommer han alltid vara... Det faller sig ju ganska naturligt i och med att han är min minsta.
Och jag måste säga att jag har haft tur. Alla mina barn har en speciell plats. Ingen blir favoriserad. Som Hampus, han är speciell för han är vårt första barn.
Julia är speciell för hon är vår ända dotter.
William är speciell för han är minst och kanske vårt sista barn.
Så ni ser, alla våra älskade barn har sin speciella plats i vår familj.