Nu är man tillbaka!

Nu är jag tillbaka på spykavdelningen i Västervik. Och jag har en viktig sak att säga om detta: JAG VILL INTE!!!!!!!
Men jag måste väl antar jag.... Men om jag fick bestämma så skulle jag i detta nu vara hemma med min kära make och mina fina barn, min helt underbara familj kort och gott <3
Det absolut värsta med denna ect-behandling är att den tar bort mitt minne.
Så nu vill jag bara göra en sak klar för er, och kom ihåg detta:
Om jag inte minns dig så ber jag om ursäkt, presentera dig gärna för jag VILL ha dig i mitt liv!! Är det nåt kul, jobbigt, tråkigt, ledsamt, roligt, ja precis vad som och jag inte minns det, berätta det för mig igen för jag VILL minnas det.

Annars då.... Ja livet rullar på. Barnen växer så det knakar. Min lilla (så kan man nog inte säga längre) fyller 4år nu den 14april... 4ÅR!!!!!! Jag förstår ingenting!?
Och när jag kom hem från sjukhuset sist låg det papper hemma på bänken om Julias skolgång!!?? Herre jisses!! Min lilla flicka ska börja skolan.
Men samtidigt så är det ganska roligt, det är ju så mycket kul som händer, även fast det även är lite jobbigt.