Visste inte vad jag ska säga riktigt så jag sa inget...

I förrgår så kom Julia springandes med flugsmällan och jagade en fluga. Hon försökte slå den själv men var för kort. Hon går då fram till mig, räcker fram smälla och säger helt lugnt:
-Piska den jäveln.

Jaha?!
Ja jag ska erkänna att jag svär otroligt mycket så jag vet vad hon fått det ifrån. Och samtidigt som det är förskräckligt att hon säger så, så kan jag inte låta bli att skratta åt det. Inte så hon ser såklart! Jag får nog försöka tänka mig för när jag svär... men det är ju så svårt. Man tänker sig ju inte för. Det är som när man går på toa, man torkar sig ju bara, inget an tänker på innan det sker. Samma sak med svordomar. Dom bara hoppar ut...

Sen måste jag passa på att berätta att Willes tal har börjat komma igång. Nu är det ju väldigt lika ord. Men det är på G, och det är huvudsaken. Jag är lättad!

När man redan är trött och har svårt att vakna så blir det ju inte bättre av vädret. Varför ska vädret påverka så mycket av hur man ska må?! Lyser solen och det är lagom varmt så har man så mycket energi! Men är molnen frame och regnet öser ner så är man ju så trött, orkar liksom inte ta sig för något.
Läste för några dagar sedan en rubrik på Aftonbladet:
Så blir det sista sommarvädret!

Hur deppig är inte den meningen då?! Den är ju hemsk! Direkt så fick jag en klump i magen och tankarna på höst kom... Jag gillar hösten, så det är inte det som är problemet. Men jag vill inte ha den än. Det har ju inte varit nån riktig sommar ens. Jimmy tröstade mig med att det kanske kommer bli en helt underbar augusti-månad istället. Jag hoppas han har rätt.

Och om jag ska inflika med en sak till... När vädret är såhär så blir det lite domino effekt här hemma:
Jag är trött, barnen har samma energi som alltid. Man vill inte gå ut eftersom jag avskyr att vara ute i regn, vilket resulterar i irriterade barn. Ni förstår var det är påväg eller hur? Osämja!!
Men jag hoppas det blir uppehåll, tänkte ta en promenad till mamma senare och sen möta upp Jimmy efter jobbet. Om det inte regnar...

Grått!

Det händer inte mycket i mitt liv nu måste jag erkänna. Man skulle kunna säga att det är trist.
Det beror inte på barnen, det är dom som gör livet värt att leva, utan mina barn skulle jag vara tom. Tänk vad tre små mina änniskor kan åstadkomma mycket... Dom är så beroende av en, men ändå inte. Dom är bara helt fantastiska!
Men jag tror på förändring, och jag tror den kommer ske. Just nu är det ganska grått, nästan svart, men jag har ju mina tre små ljus som lyser upp väldigt mycket, så ja, grått säger vi nog.
Men jag tror lampan tänds snart!
Det blir bättre. Det måste bli bättre! Vill man så går det, och jag vill. Tror jag. Om jag orkar.

Jag är inte sjuk (om man bortser från halsfluss igen!). Bara lite för trött... Lite grå.

Så var det fredag och helgen är helt obokad! Känns skönt faktiskt, på sätt och vis.
Jag gillar att ha nåt att göra varje dag, nåt att se fram emot... Men samtidigt så är våra helger uppbokade med diverse saker som jobb, annat, och bröllop framöver. Så det kan vara skönt med en helg där man faktiskt kan ta dagen som den kommer. Och bäst av allt, Jimmy är ledig!
Jag hoppas verkligen på bra väder en dag, skulle behöva ta en tripp till ALV, ett tag sen vi var där nu och man måste ju utnyttja korten så man känner att man spenderat pengarna väl. Men det hinns väl... Nu är det visserligen ganska träligt där nere i grytan, turisterna har ju invaderat stället. Jättebra för affärer och allt sånt, men det är lite trist att vi som bor här får kliva åt sidan, för det är faktiskt så det känns somliga dagar.
Som på ALV, knappt ingen ide att se nån teater nu. Även fast det är en röst som säger till vuxna att låta barnen sitta längst fram och att vuxna inte får stå framför barnen så dom ska kunna se, så är det alltid en vägg av vuxna människor som uppenbarligen inte fattar. Det ska filmas och fotas och dom vuxna är tusan som barn, vägrar att lyssna och lyda. Så inte ser man nåt, ja förutom ryggar... Mycket kul för barnen...!
Jaja, man ska väl inte klaga på stackarna, dom har betalat dyra pengar... Och dom har ju bara en begränsad semester så dom måste ju passa på. För vi som bor här går ju in gratis och dessutom har en obegränsad semester...

Vill du hjälpa mig?

Vilken ska jag ha nu då? På bröllopet alltså.
Jag lutar till 90% åt klänningen högst upp... Oavsett vilken klänning jag väljer så ska jag ha en svart bolero (om det behövs) och svarta skor.
Men en sak till, vilken färg på ögonskuggan?! Hatar det där med smink...!

Vårt lilla tillskott.

Här har vi då vår nya familjemedlem.
Han hette Tarzan när han kom till oss igår, men nu har jag pratat med barnen och vi har valt att döpa om honom och namnet han fått är : Nisse!

Denna dag har verkligen bara slängts bort! Swisch iväg bara!!
Fy vilket dåligt samvete man får när det är så, speciellt när det dessutom är bra väder och man vet att sket vädret är påväg.
Men jag har verkligen inte orkat ta mig för nåt, så fort jag känner att energin stiger så kommer febern som ett slag i huvudet och trycker ner mig på jorden igen. Kul... eller inte!
Dessutom så har jag fått hosta nu ikväll, eller ja den har inte brutit ut, det kliar bara sådär otroligt jobbigt i halsen hela tiden... Man harklar och hostar, men kliet vill inte ge upp.
Fy vad jag kan gnälla!! Ska sluta med det, en vacker dag...!
Men om man tänker lite på det, om jag gnäller såhär nu, hur kommer det då bli när jag blir gammal? Stackars dom som ska ta hand om mig... Jimmy och barnen med andra ord.... och alla mina barnbarn och barnbarns barn... För tro inte att jag tänker lägga in mig på ett hem. Speciellt inte efter all skit man hör!
Men nog faan är det tragiskt. Jimmy jobbar som uska på äldreboende nu (jag brukar men inte denna sommar, än...), han gör allt för att förgylla tiden för dom han har hand om, tar sig tid att prata och ge dom lite kvalitets tid. Så finns det såna där jävlar som bara vill kränka och göra illa våra äldre, och då blir automatiskt alla (nästan) uskor inom äldrevården snett kollade på.
Tvi på dom som svartar ner vårt yrke. Varför inte bara sluta på det jobbet och låta dom äldre åldras med värdighet?

Nu är det sommar!!!

Idag var sista dagen på dagis för Hampus. Nu är det offeciellt, min stora kille är "skol-stor". Helt galet... Jag som fortfarande inte åldrats en dag sen han föddes...
Så idag firade vi att sommarlovet börjat med paket! Jag skulle göra tårta med, men jag orkade verkligen inte, influensa, tårtbak och ensam med barnen är inte lätt. Så jag skippade tårtan och riktade in mig på att vara på bra humör!
Hampus fick lego, Julia målarbok (självklart med Hello Kitty) och Wille en brandbil. Det var mycket uppskattat. Wille har inte haft tid med bus alls ikväll... nästan...
När Wille sov så målade jag, Hampus och Julia i hennes bok tills hon ville sova.
Efter det så byggde jag och Hampus med lego tills han var nöjd.
Det gäller att dela upp sig! Men barnen är ju nöjda så då är jag nöjd.

Nu ska jag lägga mig. Ja på soffan, somnar jag för natten nu så blir det en löjligt tidig morgon.

Tänk på någon eller kanske några du älskar, och så läs denna text....

Anywhere you are, I am near
Anywhere you go, I'll be there
Anytime you whisper my name, you'll see
How every single promise I keep
Cuz what kind of guy would I be
If I was to leave when you need me most

What are words
If you really don't mean them
When you say them
What are words
If they're only for good times
Then they don't
When it's love
Yeah, you say them out loud
Those words, They never go away
They live on, even when we're gone

And I know an angel was sent just for me
And I know I'm meant to be where I am
And I'm gonna be
Standing right beside her tonight

And I'm gonna be by your side
I would never leave when she needs me most

What are words
If you really don't mean them
When you say them
What are words
If they're only for good times
Then they don't
When it's love
Yeah, you say them out loud
Those words, They never go away
They live on, even when we're gone

Anywhere you are, I am near
Anywhere you go, I'll be there
And I'm gonna be here forever more
Every single promise I keep
Cuz what kind of guy would I be
If I was to leave when you need me most

I'm forever keeping my angel close

Så var det mysteriet löst...
Julia har varit sjuk till och från sen i tisdags. Men inget allvarligt, lite febertoppar hit och dit samt dålig aptit. Första tanken var värmen, hon är som jag och bränner sig illa direkt, trotts smörjning. Dessutom tål hon inte värmen så bra... Men det höll i sig trots att värmen gav sig.
Men nu under helgen blev febern bara värre och värre och igår och idag blev vi riktigt oroliga över henne. Hon har haft sån feber att hon fallit ifrån... nästan svimmat! Så jag fick en tid utan problem (kors i taket!!!!) och läkaren konstaterade halsfluss. Så nu är det första gången hon provar på det. Men fasen så mycket tåligare än mig hon är! Jag var så mycket fjantigare än vad hon är när jag hade halsfluss... Blir riktigt impad ;-)

Nu börjar tiden dra ihop sig med... Imorgon och på onsdag kvar... sen har Hampus officiellt avslutat sin dagis tid i livet. Då går mina barn på sommarlov i 4 veckor. Jag som alltid känner mig splittrad... Dels så blir detta med att Hampus börjar bli stor ännu mer tydlig. Men så är det ju så att jag är typ ensam med barnen jämt... Som denna vecka, Jimmy är ledig på torsdag... Thats it! Jag skiter i att vara själv, kan vara skönt... Saker funkar många gånger bättre så.
Men det handlar om att få göra saker som en familj. Och han och jag på tu man hand. Tyvärr kommer det nog inte hända denna sommar av många olika anledningar... Och det känns riktigt sorgligt.
Det finns experter som gett rådet hur man ska få ett äktenskap att hålla. Det viktigaste enligt dom var att hitta på saker på ihop. Där stöter vi på ett stort problem... Så frågan är vilket håll kommer vi falla åt. Den växande majoriteten eller den minskande. Tål att ses.

Dunder och brak!

Hej och hå!! Igår small det. På två sätt, dels åska från helvetet... barnen var helt säkra på att huset skulle gå i minst två delar. Men den största smällen måste ändå varit min systers möhippa! Guuuuuud så kul det var!!! Det var många punkter på schemat, men tyckte allt klaffade perfekt, och jag tror nog min syster var, och är väldigt nöjd. Även fast hon blev chockad ett par gånger där under dagen och kvällen.
Jag tog en del foton, men hade med den gamla kameran, så bilderna blev inte vidare bra, men tänkte att det är ju bättre med dåliga bilder än inga alls.
Jag kommer dela med mig av en del här, men bara dom som är på riktigt bra! För jag tänker då inte skämma ut min syster nu, hon har varit röd om kinderna så det räcker....!

Nåt jag inte visste... Ett barn som blir förlöst genom kejsarsnitt är tydligen vackrare, fina och mycket mer underbar än ett barn som kommer ut ur kussimuurran.
Ja ni gott folk, detta var verkligen inte nåt jag gick på... tycker orden talar för hur trög en människa kan vara. Som att man ens kan säga att ett barn är vackrare än något annat, och sen skylla på sättet det föddes på. TSSS!! Sicket snack.

Jag kollar på nåt sånt där Real housewifes grej på tv:n (det var där jag hörde det där som jag skrev, ja hörde! Jag tittar inte, har ju fullt upp här vid datorn) och det är helt galet vilka människor. Dom må ha pengar, men så urblåsta och arga på livet dom är. Snacka om drama!! Men jag tror nog (läs vet) att det är inte så mycket som stämmer där, för jag menar, vem orkar!?