I förrgår så kom Julia springandes med flugsmällan och jagade en fluga. Hon försökte slå den själv men var för kort. Hon går då fram till mig, räcker fram smälla och säger helt lugnt:
-Piska den jäveln.
Jaha?!
Ja jag ska erkänna att jag svär otroligt mycket så jag vet vad hon fått det ifrån. Och samtidigt som det är förskräckligt att hon säger så, så kan jag inte låta bli att skratta åt det. Inte så hon ser såklart! Jag får nog försöka tänka mig för när jag svär... men det är ju så svårt. Man tänker sig ju inte för. Det är som när man går på toa, man torkar sig ju bara, inget an tänker på innan det sker. Samma sak med svordomar. Dom bara hoppar ut...
Sen måste jag passa på att berätta att Willes tal har börjat komma igång. Nu är det ju väldigt lika ord. Men det är på G, och det är huvudsaken. Jag är lättad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar