Lite glädje, lite allt... Mycket saknad.

Känner att jag skulle behöva gråta ur mig en skvätt. Inte för att jag är ledsen eller nåt sånt, men med jämna mellanrum så behöver jag få ur mig lite för att må bra.
Som nu, jag behöver gråta av glädje (min familj, vad vore jag utan dom), lättnad (allt detta med Hampus och skolan, känns så himla bra), Lycka (jag vet inte varför, men jag har en så stor boll av lycka så nu måste jag gråta, annars skriker jag!), frustration (den tänker jag inte förklara, men det blir bättre, somliga har skitit i det blå skåpet och det är inte jag.), och så det sista, sorg.

Just nu skulle jag vilja gå till mormor, berätta allt det roliga och få en kram, just en sån kram bara min mormor kan ge mig. Få titta in i hennes kloka ögon... Och så en stor mormors-mjuk kram igen.
Men den kramen får jag inte... Allt jag nu kan göra är att hoppas att jag drömmer om den inatt. Hoppas det. skulle verkligen behövas.
Det gör otroligt ont att jag aldrig mer kommer få se min mormor, krama henne, sitta med henne i köket och fika, vara hos henne en kväll och se på rapport och läsa Allers. Sånt som man då såg som en självklarhet, man reagerade inte över vad man gjorde, och nu vill man inget annat än åka tillbaka i tiden och stanna där några dagar. Tänk... bara några dagar.
Det spelar ingen roll hur lång tid det går, jag ser henne framför mig, känner hennes lukt, kan känna hennes kram... jag kommer aldrig acceptera att hon är borta. Och jag vill inte heller göra det, för jag är rädd att mina minnen då sakta ska försvinna. Och det vill jag inte.

Och en annan jag saknar... Min svägerska. Möta upp henne och ta en fika. Gå hem till henne och sitta i köket i timmar och prata om allt mellan himmel och jord. Mötas och låta barnen leka... Sitta där på bänken och prata skit och höra barnen skratta.
Hon var så rolig en dag, Julia satt i mitt knä, då säger Ylva:
-Ge mig henne. Faster måste få känna lite på henne!
Vet inte varför men när hon sa det lät det så kul, så Ylva på nåt sätt! Jag slussade över Julia och hon satte sig tillrätta och gosade in sig hos faster :-)
Den scenen har verkligen etsats sig kvar. Jag vet var vi var, vad alla hade för kläder... Allt!
Sista gången hon var hemma hos oss var någon vecka innan hon gick bort. Dom var barnlediga och vi sövde våra lite extra tidigt den kvällen. Vi såg på delfinal på melodifestivalen... Den kvällen hade vi så otroligt kul! Vi åt gott, skrattade, spelade spel... En perfekt kväll! Jag är glad att vi hade den kvällen ihop... ett fint avslut om man nu kan säga så... Men jag ser det inte så... jag tänker som så att hon är på en resa, men kommer snart hem. Skulle jag acceptera att hon är borta skulle jag gå sönder. Det är för orättvist! Och jag tror att eftersom jag vägrar inse att det är så, så tack vare det behålls mina minnen... jag ser precis hur hon ser ut, känner även hennes parfym, ser hennes händer...

Konstigt det där, bara man vägrar ta till sig sanningen, och man vägrar acceptera saker så behålls minnen. Eller kommer jag ha kvar dom även om jag accepterar vad som hänt och går vidare. Jag vet inte om jag vågar chansa.

Idag hade vi vårt första förändra möte som "skolelevs föräldrar".
Jag måste säga att min spontana känsla är så härlig!
Hampus kommer hamna i en, ja vad ska man säga... special klass av lite olika anledningar. Delvis är det en pojke som är döv och har ett Cochleaimplantat. Och en tjej som är rullstolsburen. Detta kommer innebära vad jag anser positiva saker.
Delvis kommer han vara i en mycket mindre klass, dom andra två klasserna är 20 elever per grupp, hans kommer bara vara 11. Sen komemr dom vara i helt nyrenoverade lokaler, dessutom kommer dom ha fler lokaler.
Fick även träffa hans fröken och assistenten och det känns toppen!
Finns mycket mer att säga men det får va ;-)

Det känns så härligt det här, och det bästa av allt, Hampus är så lycklig över detta. Han ser verkligen fram emot att börja skolan. Bara av att få hälsa på och att det närmar sig har fått honom att växa massor. Det är så mysigt att se hur glad han är över detta.
Och tänk, om två är så är det min lilla Julia... Och året efter det så är det Wille, min bebis...

♥ Lika bra jag börjar inse det... Mina barn börjar blir stora! Men ack så underbara, är så evigt tacksam att jag har dom. Nåt bra måste jag gjort som fått dom, det är en sak som är säker ♥

vad säger hjärtat idag?

Alexandra hjärta säger!:

-Lita inte på alla idag det finns folk som inte kommer vara ärliga.

Jag sitter och tittar på Victorias liv ♥ på 4an.
Måste säga att den tjejen är underbar, så klok! Hennes ord letar sig in i själen och skakar om en... tårarna slutar inte rinna.
Hur hennes föräldrar orkar vet jag inte, men man måste väl?

Den dokumentären får en verkligen att tänka till.

Sunset är bra! På många sätt...

Sunset+Google= Sant :-D

Vitare leende! Hoppas jag....

Nu på tal om nåt annat...
Jag har verkligen missfärgade tänder. Dom ser inte skitiga ut, men dom är inte sådär fint vita som man vill att dom ska vara. Och jag kan verkligen inte förstå varför dom är så fula!
Jag borstar tänderna minst morgon och kväll! Inte ens om jag är sjuk så missar jag detta, det 'är som att gå på toa, det måste göras.
Tycker för övrigt det är så äckligt med människor som inte borstar morgon och kväll. Jag menar, kan man inte ens göra detta, då får man skylla sig själv om man åker på tandlossning och tandvärk. Borstar man tänderna minst 2ggr per dag, sköljer och använder tandtråd och mellanrumsborste, då har man minsann gjort vad man kan alla fall.
Men att inte borsta sina tänder förstår jag mig inte på, jag menar, varför? Tid? Det tar inte så lång tid, man hinner! Är det så fruktansvärt bråttom så kan man göra det under tiden man stänger av tv, släcker lampor och allt sånt som man gör på kvällen.
Men i alla fall, nu testar jag på en sak (förutom att jag knappt dricker nåt kaffe, och ciggen har jag dragit ner på markant, kan egentligen sluta, för dom, max 2 per dag som jag nu röker kan egentligen spela roll... men det tar vi då!)... Pepsodent Whit now. Har sett många som använt den och den har faktiskt funkat! Nu hoppas jag innerligt att den ska ge samma effekt på mig.
Men såklart... Jag borde tagit kort på mitt smile innan jag började använda den så jag har npt att jämföra med. Men inte gjorde jag det! Får hoppas att minnet inte sviker mig ;-)

Funderar fram och tillbaka på detta med hund... Nu vet vi ju vilket ras vi vill ha. Eller ja, så gott som... Men det konstiga med detta är att det känner mer nervöst att skaffa en hund än ett barn till. Det med barn vet vi ju hur det funkar, men hund har vi aldrig haft. Jag vet ju att när man väl är där så får man det ju att funka, men ändå!
Kanske ska göra som Jimmy så fint föreslog... Vi skaffar båda :-) Och planen han hade skulle faktiskt funka, om man vill...

♥ Min mamma ♥

Detta är min mamma, Annica.

Grattis mamma på Morsdag!
Ha en underbar dag!
♥ Pussar och kramar ♥

♥ Mamma ♥

Till er mammor där ute, som förtjänar detta.

♥ Stort Grattis på Morsdag. Ni är ovärderliga ♥

Vissa människor är så träliga!
Jag säger inte att man ska gilla alla, för det ska gudarna veta, jag gör det verkligen inte! Men man måste väl inte vara elak? Jag menar, vad vinner dom på det? Uppnås någon form av lyckokänsla när man är dum mot någon annan? Blir det nåt rus av att veta att man sårar någon? Är det en spännande och härlig känsla det där eller vad faan handlar det om egentligen?

Men men, en sak är säkert... Somliga straffar Gud direkt! Tänk på det.

Idag är det fullt ös som gäller!
Vi börjar dagen med marknad, ja med dom stora barnen. Wille får ha lite mystid med mormor, det behöver han, och vi :-)
Sen blir det att gå hem och fixa middagen, men vad vet jag inte... lite sugen på grillat faktiskt och smygstarta med en cider... Ska nog ta mig ett snack med min man :-)
Sen måste jag sova, annars kommer jag vara så seg ikväll!
Sen är et nästan dags att fixa sig klar för kvällen party! Som tur är så var jag ju på stan igår och köpte lite nya kläder. Så kvällen outfit blir svarta jeansleggins, ett metallikfärgat linne, och en svart topp! Fin fint!! Kan nog fixa blid på hur läcker jag blev sen ;-)
Kvällen party blir först hos en vän, där brukar förfesterna bli sjukt roliga! Sen går vi vidare till Öl-tältet. Det anordnas bara 1gg per år, så man måste ju passa på!

Bråttom bråttom!!

Fredag... och jag känner på mig att denna helg kommer bli toppen!

Skulle kunna säga så mycket, men jag väljer att va tyst. Ibland är det helt enkelt smidigare :-)

Barnskrik är ALDRIG trevligt! ALDRIG!!!!
För helt allvarligt, jag kan inte nämna ett enda skrik som barn ger ifrån sig som är mysigt att höra på. Det som är mindre otrevligt är när det inte är ens egna barn... konstigt men sant, när andra barn skriker så gör det inte lika ont i öronen faktiskt, jag bryr mig inte ens när andras barn skriker, så bli inte upp över öronen förbannade över det nu.
Och NEJ. Bara för att man har skaffat sig barn så behöver man INTE gilla skrik, och man behöver INTE finna sig i det, och man behöver INTE bara acceptera det.
Jag bar tre barn, och jag kommer ALDRIG gilla barnskrik, och jag behöver INTE gilla det heller! Så det så!
Tycker du jag har fel? Ta det med nån som bryr sig.

PMS? Nej, men tackar som frågar, vill bara vidarebefordra sanningen. Thats It!

När folk sårar dig om och om igen, så skall du tänka på dom som om dom vore sandpapper!
De kanske river i ditt hjärta och skadar dig lite, men till slut har du blivit polerad och len, och de blivit värdelösa.

Tycker det är så kul hur en person kan ändras, eller kanske äntligen visar sitt rätta jag.
Vad jag tänker på är att man gärna vill passa in, man anpassar sig efter sin omgivning. Om din omgivning inte tycker om rött vin, så dricker man ju antagligen inte det utan då tar vitt som resten av folket. Detta var bara ett exempel.
Det jag mer exakt tänker på är min kära make. När man är runt 20år och kille, då anser väl många att det inte är speciellt tufft att gilla Eurovision och Melodifestivalen. Eller kanske Big Brother....
Jimmy har under alla våra år varit så emot just dessa saker, inte bara ogillat det, utan verkligen avskytt det. Har han sagt....
Men nu helt plötsligt så är han mer insatt i Eurovision än nån annan i familjen, eller ja kanske inte mer än Hampus, men han är det ingen som slår.
Och jag vet inte vem som ser mest fram emot finalen ikväll, jag eller Jimmy? I torsdags trodde jag han skulle svimma innan dom Sa att Saade gick vidare, väldigt kul att se. Och ja, jag erkänner, när Sverige ropades upp skrek jag av lycka. Så jag är minsann inte varken bättre eller sämre än Jimmy. Men det är väldigt kul, man tror att man känner en person så väl och så dyker denna sida upp hos han. Och det bästa av allt, nu behöver jag inte sitta ensam och se på det!
Och som igår kväll, vi satt och kollade vad det fanns på tv;n. Så kommer jag till kanal 11 och Jimmy säger att där kan vi stanna, Big Brother är ju faktiskt ganska kul... Jaha!? Jag minns såväl när det gick förra perioden, då var det så mycket gnäll ifrån honom, men där sitter han nu.
Eller är det så att han bara spelar... Låtsas gilla dessa saker för att passa in i vår familj... Jag och barnen är stora fans av Melodifestival och Eurovision... Är det kanske så att det var förr han visade sitt rätta jag och nu bara anpassar sig till omgivningen?
Jag skiter i vilket, jag har sällskap i soffan (väldigt mysigt sällskap dessutom), nån att bita på naglarna ikapp med och snacka skit om i Big Brother huset.

Bjuder här på en liten före och efter bild!

Här har vi då mig, för ca 10månader sedan. Vikt? Jag är inte säker, men skulle tippa på 67kg, minst!

Tada!!! Jag idag. Vill inte skryta, men jag måste. Jag har nu insett att jag faktiskt ser riktigt nice ut. Fräch, ganska smal och lycklig ;-)
Vikt nu, ca 52-53kg.
Ingen ångest när jag köper kläder längre kan jag lova er!
Som idag, köpte ett par jeansshorts i stl 38. För stora!! Köpte även mjukis shorts, stl small. Me like!!
Jag vet att jag skryter, men snälla, låt mig göra det. Jag har bantat och tränat bort ca14kg. Det ÄR bra jobbat och jag ÄR så stolt över mig själv.

Jag har en svaghet....

Liksom Stålmannen så har jag en svaghet... Sprutor... Sprutor!! När det gäller att dom ska stickas in i mig eller nåt av mina barn, ja då är jag inte stor på jorden kan jag lova.
Idag tog jag bort en "ful fläck" på min stortå. Detta kunde såklart inte göras utan att jag blev bedövad först, så långt är jag med. Men alltså, fy fan vad vidrigt!!
Idag på morgonen när jag satt här hemma och funderade över om jag kanske skulle ställa in tiden, började jag fundera över vad jag fått bedövning för innan.
Det har ju varit när jag dragit ut tänder, tog bort en "ful fläck" på ryggen, och down there när jag fött barn och dom ska lappa ihop det krigs skadade området.
Då kan man ju tycka att det bör göra ondast att bedöva det heligaste, men nej nej nej! Ack så fel jag hade. Att få en spruta i tån är så mycket värre (enligt mig).
Jag skrek, ja herregud vad pinsamt... Inte ens när jag fött barn har jag skrikit. Suckat och stönat har jag ju gjort. Men inte skrikit.
Men nu är det klart, och jag ångrar djupt att jag tog bort den... Aldrig igen att jag tänker ta bort en leverfläck, inte frivilligt alla fall. Just nu är jag väldigt arg på Jimmy, mamma och pappa som tvingade mig att göra detta... men det blir bättre, jag vet att dom bara ville mitt bästa. Och om det skulle visa sig vara nåt dåligt så kommer jag vara dom evigt tacksam. Men nu är jag inte glad.. Så som jag gnällt idag var länge sen jag gjorde. Stackars Jimmy, han är nog ganska trött på att höra mig nu.
Men det gör så ont, det är hemskt. Jag har aldrig haft tandvärk i hela mitt liv. Men om man ska jämföra detta med nåt så kan jag tänka mig att det är ungefär såhär det känns.

Ger upp för idag... snart.

Idag har vi fixat på gården så gott som hela dagen. Eller ja, vi gick ner och åt tårta hos mamma och pappa på förmiddagen. Pappa hade köpt svenskodlade jordgubbar och då kan man ju inte säga nej!
Men när vi väl kom hem så blev det att fixa på gården.
När vi väl kom in igen så var det middag, duschning, tvätt och städning som gällde. Sen söva dom tre små trollen.
Nu har jag precis kommit in efter att ha krattat lite, planterat om lite blommor och plockat. Men jag orkar inte kratta så mycket mer nu, så jag lämnar över det till min kära make :-)
Jag ska bara slappa och sen är det nog sängen som gäller... och det får nog bli ganska tidigt.

Ska ner till vårdcentralen imorgon och ta bort en leverfläck på foten. Gillar det inte. Helt ärligt så mår jag verkligen jättedåligt över detta. Inte själva fläcken alltså, utan av att ta bort den. Själva ingreppet stör mig inte så mycket, men bedövningen!! Bedövningen för böveln!! Jag hatar det... eller hatar är för milt! Men det måste göras, för den fläcken ser verkligen inte bra ut. Jobbigt nog så stämmer den in på ABC (tre olika symtom som påvisar ett dåligt resultat), och inte bara typ A, utan det stämmer in på alla 3. Så jag måste.
Och Jimmy kan inte följa med mig, han måste på ett möte. Jag frågade mamma om hon kunde, och det kunde hon, men hon vägrade följa med in på rummet, för det var ju löjligt.
Jag är inte löjlig, känner mig bara lite liten när det handlar om att ge mig sprutor!
Hon frågade mig om jag verkligen var 27... och Nej, som jag sa till henne. Jag är inte 27 när det handlar om sprutor... 7 kanske?
Men men, det får väl bara gå :-(

♥ Bilder på Julia ♥

Sötaste tjejen i världen!!!!

Måste ju visa hur fin klänningen är när man snurrar...

Min tredje cooling i sina nya brillor och "Hello Kitty" keps.

Funkar ju även att gunga åt det hållet. Och om man kollar på Julia så ser det ju nästan roligare ut att göra så istället :-D

Tror inte att hon vet om hon ska vara glad eller förvånad. Söt som socker är hon alla fall ♥

♥ Bilder på William ♥

Min glada lilla skit... Fint leende förresten, detta var innan han slog i munnen :-/

Coolingen på promenad.

Glad glad glad!

♥ Lite nya bilder på Hampus ♥

Hampus på promenad innan värmen kom.

Plockar lite vitsippor.

Min coola kille!!

Schlager fantaster.

Idag frågade jag Julia och Hampus vad vi ska göra.
Samtalet såg ut såhär:

-Vad ska vi göra idag, det är väldigt fint väder. (Mamma)
-Vi kan gå till Vickan, Nicke och Thim!! (Julia)
-Nej, det går inte, Vickan och Nicke är i Tyskland. (Mamma)
-Men!!! Då kan Ju Vickan träffa Erik Dasen (Erik Saade, Dasen är Julias egen förklaring av hans efternamn...). För han är där!!!

Hmm.... Hon är inte dum den där lilla fäntan. Hon snappar verkligen upp allt, och speciellt när det kommer till melodifestival och schlager. För att inte tala om Hampus.
Och den tystnaden det blir i rummet när något som har med melodifestivalen visas... spöklikt....

Så var det Williams tur...

Januari 2009 ramlade Hampus utanför vår gård och slog i sina tänder, som trycktes inåt. Nu har han två intryckta framtänder varav en är svart. Tragiskt med tanke på hur fina tänder han har, eller hade...
Igår var det Willes tur, men han snubblade på en liten kant som vi har när man går från vår gång till vår baksida. Och självklart slog han i munnen... lilla plutte.
Så ena framtanden trycktes in, stor fläskläpp och ett ganska rejält skrapsår under näsan. Min lilla kille, han ser helt sönder ut.
Förstår inte varför våra barn har sån otur när det kommer till tänder... Nu är det bara Julia kvar och med vår otur lär hon väl slå i dom när hon tappat bebiständerna och fått dom permanenta. Nej fy, så får man inte tänka!

Behöver det vara negativt?

Tänkte en sak, att vara hemmafru, måste det vara något negativt?
Ja jag förstår ju om det är något negativt om man är det mot sin vilja. Men om man vill vara det, att man tagit det valet och satt sig i den rutan av egen vilja, då är det ju inte fel.
Varför har folk så svårt för att någon vill vara hemmafru? Det har en så otroligt negativ kling i mångas öron. Folk vänder liksom taggarna utåt och direkt tror att man tvingas vara hemma och att den man lever med är en mansgris. Men så behöver faktiskt inte fallet vara, man kan som kvinna faktiskt vilja vara hemmafru. Det är inte så konstigt faktiskt.
Ville bara säga det.

Man kan inte tycka om alla, och turär väl det.

Igår åkte vi till Västervik med Julia för att träffa en logoped. Besöket gick bra.
Men hur som helst så på bussen kom jag att tänka på en sak. Det var ju chauffören, och så åkte en annan chaufför med (skulle släppas av i Västervik)
Och jisses alltså, vad dom snackade!! Det var verkligen helt otroligt vad skit det rann ur deras munnar.
Då kunde den ena börja på och prata om en person, så säger den andra att ja men han är ju ändå ganska okej. Då ändrades snacket drastiskt av den som snackade skit, och helt plötsligt var det ju inte så mycket fel på den killen...
När jag då hörde på dom där som satt där och öste ur sig skit så kom jag att tänka på en sak en arbetskamrat många gånger sa:
-Man kan inte gilla alla, och tur är väl det.
Och det är ju verkligen sant, man kan inte gilla alla. Men då kan man ju stå för det och inte försöka prata bort det när någon försvarar den personen det snackas om.

Ingen vanlig dag... för det är Jimmys födelsedag!! Hurra Hurra Hurra!!

♥ Idag fyller min älskling 31år ♥

♥ Grattis älskling, du är den bästa mannen man kan ha. Älskar dig ♥

11år!

Den 29april så firade jag och Jimmy att vi varit ett par i 11år.
Det är ganska länge faktiskt... Och bäst av allt, vi har väldigt lång tid kvar att leva ihop!
(Inte den nyaste bilden, togs på vår bröllopsdag förra året)