Liksom Stålmannen så har jag en svaghet... Sprutor... Sprutor!! När det gäller att dom ska stickas in i mig eller nåt av mina barn, ja då är jag inte stor på jorden kan jag lova.
Idag tog jag bort en "ful fläck" på min stortå. Detta kunde såklart inte göras utan att jag blev bedövad först, så långt är jag med. Men alltså, fy fan vad vidrigt!!
Idag på morgonen när jag satt här hemma och funderade över om jag kanske skulle ställa in tiden, började jag fundera över vad jag fått bedövning för innan.
Det har ju varit när jag dragit ut tänder, tog bort en "ful fläck" på ryggen, och down there när jag fött barn och dom ska lappa ihop det krigs skadade området.
Då kan man ju tycka att det bör göra ondast att bedöva det heligaste, men nej nej nej! Ack så fel jag hade. Att få en spruta i tån är så mycket värre (enligt mig).
Jag skrek, ja herregud vad pinsamt... Inte ens när jag fött barn har jag skrikit. Suckat och stönat har jag ju gjort. Men inte skrikit.
Men nu är det klart, och jag ångrar djupt att jag tog bort den... Aldrig igen att jag tänker ta bort en leverfläck, inte frivilligt alla fall. Just nu är jag väldigt arg på Jimmy, mamma och pappa som tvingade mig att göra detta... men det blir bättre, jag vet att dom bara ville mitt bästa. Och om det skulle visa sig vara nåt dåligt så kommer jag vara dom evigt tacksam. Men nu är jag inte glad.. Så som jag gnällt idag var länge sen jag gjorde. Stackars Jimmy, han är nog ganska trött på att höra mig nu.
Men det gör så ont, det är hemskt. Jag har aldrig haft tandvärk i hela mitt liv. Men om man ska jämföra detta med nåt så kan jag tänka mig att det är ungefär såhär det känns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar