Igår gjorde vi slag i saken... Vi har funderat sen vi fick hem Nisse på att ändå ta en kattunge.
Sagt och gjort, igår hittade jag katten jag väntat på. En blandning mellan dom tre katten vi hade förut, helt perfekt!
Och en så liten social skrutt han är sen. Hela kvällen igår låg han på mig och sov, när vi sen gick in och la oss så följde han efter och låg mellan oss hela natten.
Nisse tar det faktiskt väldigt bra, och jag är väldigt säker på att vi gjorde rätt. Nisse har inte varit den mest social katten, men nu är han med så gott som hela tiden.
Ja, misstolka mig inte. Han är så snäll, gör ingen illa och är bara helt underbar. Men inte den mest vana vid barn, detta är en omställning för honom. Det förstår man.
Den "nya" katten är uppfödd i en familj där minsta barnet är lika gammal som Wille, den är van.
Detta gör att han är med hela tiden, och det i sin tur lockar fram Nisse mer, för han måste ju hålla koll på vårt lilla nytillskott.
Men en sak som slog mig igår är hur starkt det där med husdjur är. Jag är uppvuxen med katt. När jag flyttade hemifrån dröjde det inte länge förens vi skaffade Luzifer. Sen var han tvungen att flytta pga sin hälsa och sen dess har jag saknat nåt men inte kunnat sätta fingret på vad. Igår slog det mig, katt! Jag känner mig hel på ett helt annat sätt nu när vi har katter igen.
Jag är en kattmänniska, och jag är ganska säker på att jag alltid kommer ha katter, förutom min familj så gör dom mig hel.
Bild kommer när jag orkar, för tro mig, det är jobb att vara ensam med 3barn och två katter. Fasen, man kan ju kalla mig 5barns mamma nu :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar