En sak (av många) när man har barn som är spännande, är att upptäcka sidor av sig själv i dom.
Som i vår lilla familj, Hampus. Han är en blandning av mig och Jimmy. Mig liknar han mest till utseendet, men i sättet är han lik Jimmy. Han är en jäkel på matte, och det är efter Jimmy. En nyfikenhet som är otrolig, pojken älskar dokumentärer! Även det från Jimmy. Sen finns det ju mycket mer men det är det mest synliga.
Så Julia. Den tösen är en avbild av mig på alla sätt! Alla tycker hon är så lik mig, vilket jag tackar och bockar för då hon är en otroligt vacker tjej :-D Sen humöret... Uj uj uj... Det är inte att leka med ska jag säga er, även det efter mig.. vi är ett par ätterbiggor! Men sen en sak som är så roligt. Både hon och jag är så rysligt rädda för spindlar och småkryp!! Vi skriker, hoppar, springer och vill det sig riktigt illa så tjuter vi. Som tur är så är hennes bröder inte rädda ett dugg så dom kommer ofta och räddar oss :-D
Sen Wille. Lilla Wille. Han är så lik Jimmy när han var lika liten. Skillnaden är bara hårfärgen. Men även han har ärvt mitt humör... Men jag ser det inte som nåt negativt, för fördelen är att han låter ingen "sätta" sig över honom. Detta är ganska nytt för Wille. Igår på mötet så berättade fröknarna att han har varit lite för feg, dom andra barnen har liksom styrt honom. Men det är det slut på nu. Vill inte han så är det så och det kan ingen ändra på! Men han är min lilla gos ♥ Mammas kille och jag hoppas det försätter så.

Jag kan tänka mig att det roliga med att få barnbarn är att man då kan se saker hos dom som påminner om ens barn. Blir lite som att få tillbaka sina små barn i annan person igen. Hänger ni med? Läs igen och sakta så förstår ni nog vad jag menar.