Så går vi till denna blogg och skriver ett par rader!!

Idag har vi köpt in lite mer presenter till Hampus som fyller 6år på söndag!! Jihooo!! Jag har en så stor och helt underbar pojke (får man säga pojke nu må tro... ska väl kanske säga kille, det låter ju lite tuffare ;-) )
Sen köpte vi ballonger och sånt där papper man blåser ut så det korkar sig överallt... Minns ej vad det heter.... :-/
Mycket mer har inte hänt idag... eller ja, jag var i pysselboden och hittade saker som skulle kunna bli ett mycket fint armband, så jag köpte och Jimmy ska fixa!! Tur jag har honom :-)
Har inte mycket mer att berätta på denna blogg.

Ha det bra :-)

Länge sen jag bloggade här, men tyvärr finns det inte mycket att säga om livet just nu. Inte på denna blogg alla fall, här vågar jag ju inte avslöja för mycket. Det snackas så dant när man bor i en liten höla... ;-)
Livet rullar på och jag tar en timme i taget.
Mår inte alls bra just nu... På alla sätt och vis.

Tänkte bjuda på lite bilder på min fina familj.

Städning står på schemat. Kunde ju haft en roligare fredag. Men man får väl se det som så att när det sen är klart, då är det bra skönt.
Och nu är det mesta gjort, bara torka golven kvar. Men det tar inga tider, har ganska bra kläm på det där nu efter alla år.
Nu ska jag gå och härja lite på dom minsta... Ni vet det där man säger om två steg framåt och tre bakåt (eller hur det nu var)... Så funkar det för tillfället här hemma. Jag städar en sak, dom skitar ner två... Egentligen borde man städa allt när dom ligger till sängs, men då vill man ju inte behöva städa, då vill man ju ha lite kvalitetstid, därav min dumhet att städa när dom är uppe. Och jag kommer ALDRIG lära mig. Thats It!

Imorgon kommer vi för övrigt bara ha två barn hemma. Hampus skulle visst lånas ut till mormor och morfar. Det är så otroligt skönt när någon erbjuder sig att ta ett eller fler (gärna alla tre) utan att man ber om det. Sånt uppskattas!

Idag fyndade jag lite på CUBUS. Hittade 2 tröjor och en poncho (vet inte och bryr mig inte om stavningen). Fär allt detta fick jag ge 116:- Och av dessa tröjor var alla långärmade! Där kan man snacka om fynd!
Men det var nog ödet... rensade ju ur min garderob och jag lämnade lite kläder bara för att det inte så skulle eka så förgjordat! Så det behövde fyndas.
Dessutom gick jag och Jimmy till hobby affärern, så nu har jag gjort en ny gravdekoration till mormor och morfar som jag kanske kommer åka upp med idag. Gjorde dessutom en krans till vår dörr, kanon ju!

På måndag kommer min fina systeryster och ska ta ett tag i håret på mig... När hon hör vad jag kommit på så kommer hon nog bli trött på mig... jag ska ha snaggat på sidorna med mönster (vet inte om hon kan, men då kan hon prova på mig och hålla på tills det blir bra.. perfekt ju)!! Men kan nån hjälpa mig att hitta såna frisyrer? Jag fick för mig att det hette typ uppercut. Men så verkade inte fallet... vet du så kommentera gärna!
Varför då detta? Ja jag vet inte... kul bara! Och nytt! Jag gillar nytt, trotts att jag får lite ångest då och då när det nåt införs... men man börjar ju bli van. Får ju för tusan ångest i sömen nu för tiden... Drygt som faan ska ni veta! Är ju lite träligt om inte annat.

Men alla fall, kommentar om ni vet vad det heter när man har snaggat på sidorna, eller vet ni nån bra sida med såna frisyrer så lämna gärna det med!

Funderar på att skapa en blogg till. En som jag skriver mer "sanning" i... ja alltså, tro nu inte att det jag skriver här är lögn, allt är sant, det lovar jag er!
Men jag funderar på att göra en blogg till som är låst och jag måste tillåta folk att läsa. Där jag berättar mer om vad som verkligen är fel... Förutom allt som jag redan berättat om, för det finns en stor sak till som händer här hemma, eller nej, två, men som jag ännu inte är redo att visa och berätta om för världen. Det finns två personer som vet om det, min kära vän Anki, och Jimmy (fler anar det nog men jag har inte erkänt, inte rakt ut, och jag kommer heller inte göra det på denna blogg så världen får veta).
Anki hjälpte mig att förstå att det problemet fanns där, även fast jag blundat. Så jag tackar henne enormt för det, hon är verkligen en sann vän, för trotts att hon fått veta allt så stannade hon kvar, äkta vän med andra ord ♥

Men innan jag öppnar den bloggen så skulle det vara bra att veta vilka som vill läsa den, så jag vet om det är nån ide alls. Men jag tror det kan vara bra för folk att veta, dom förstår nog mer då.
Men jag vet inte exakt när den bloggen kommer göras, måste bli redo att öppna upp... Det tar emot ska ni veta!

Fisa eller inte, det är frågan.

Sitter och kollar på Sex and the city just nu. Det visas ju gamla avsnitt varje vardag på 3an nu för tiden och dom spelar jag in! Avsnittet jag ser på nu handlar om en fis! Ja ni som denna serie vet vad jag menar. Carrie ligger i sängen med Big på morgonen, pang så släpper hon en fis och hela världen går under! Nej, den gör ju inte det, men för henne känns det så... och jag känner så väl igen mig i det. Jag kan än idag inte fisa framför Jimmy. Fatta, vi har varit ihop i 11år och jag vägrar göra det. Jag vet att det är sjukt, och jag har fött 3barn i hans närvaro, och gud vet vad jag gjort då får allt hemskt!
Men det är något med att fisa i hans närvaro jag inte kan, samma sak att bajsa med öppen dörr... jag gör det inte!
Barnsligt? Nej, jag tycker inte det! Det handlar om att ha något för sig själv. Jag vill inte, och så är det!
Men alla gör ju som dom vill.

Ja ni ser.... jag tänker för mycket... Inte konstigt att jag blivit galen...!

Det är ju helt galet egentligen hur vissa reklamfilmer påverkar en... En jag nu tänker på är fanta reklamen.
Ni som sett den vet nog vad jag menar, det är mycket gult, dans och skutt. När jag ser denna så vill jag bara ställa mig upp och hoppa i takt med musiken!! Helt galet... varför vet jag inte, men det är något med den musiken... jag vill hoppa!!
Men jag gör det inte, av många skäl. Ett är ork... jag är så trött... som jag nämnt tidigare så har jag en trötthet som inte är att leka med. Stackars Jimmy får undsätta minst en halvtimme varje dag för att få upp mig ur sängen. Sen spelar det ingen roll hur mycket jag sovit under natten, kan somna precis när som, var som och hur som! Är som att vara liten igen.
Men nåt jag inte gillar är att jag börjat drömma igen. Jag vet att man drömmer av en anledning, men jag är inte som andra... Jag drömmer saker som jag inte vill minnas, och jag minns dom under dagarna, lite som dagdrömmar. Det är väldigt obehagligt.
Än en gång, tack och lov för Jimmy. Och barnen, jag har verkligen en helt underbar familj!

Jaha.... ja.... Finns inte så mycket att skriva.... Skriver en vanlig dagbok nu faktiskt. Ni vet en sån där äkta, en sån som bara är för mig och man använder papper och penna. Känner mig lite gammal när jag sitter med den. Men den funkar så bra! I den skriver jag precis vad som faller mig in, jag behöver inte tänka på nån och behöver inte vakta tungan. Riktigt skönt!
Det negativa är väl att det inte blir så mycket övers till bloggen....
Men jag kan ju visserligen göra en liten uppdatering.
Imorgon ska Julia ha kalas för släkten. Kommer bli mycket trevligt... eller ja... Det blir ju jobbigt med, men det är ju med familjen och dom vet ju allt, så jag kan ändå vara mig själv. Det är skönt!
Igår var jag och Jimmy iväg på en barnfri utflykt med min syster och hennes man, väldigt trevligt och det hoppas jag kommer ske igen. Jag gillar verkligen att umgås med dom, ja min syster och hennes man (kommer som jag sagt förr aldrig vänja mig vid att skriva eller säga hennes man... säger ju pojkvän om min man trots att vi varit gifta i över 7år ;-D Hihi!!), dom är lite som Jimmy, jag slappnar av och mår bra i deras sällskap, och när jag skrattar så är det på riktigt... inte för att det passar situationen.

Stadsfest!

Här kommer lite bilder från när vi var nere på stadsfesten med barnen. Dom lekte och hade väldigt kul, som ni nog kan se :-D

Känner för att skriva, men jag vet inte om vad...
Rensade ur mina kläder idag, tråkigt men nödvändigt! Det gick som jag trodde, har knappt inget kvar nu. Skulle inte gjort det! Efter det blev jag så trött och nere att jag la mig ner och somnade. Pang bara!
Har haft en jobbig trötthet hela dagen. Var hos mamma förut idag och låg på soffan, tog väl nån minut så somnade jag där... Är det inte deppighet så är det ångest och är det inte det så är det trötthet pga ångest och deppighet....
Allt bara hänger ihop och tar ut sin eländighet!
Men nu vet jag att jag kommer få hjälp... sen! Typiskt att det ska behöva ta sån jäkla tid!
Tur jag har min Jimmy som orkar ta tag i situationerna som uppstår. Vet inte alls hur det skulle gå om jag inte fick sån hjälp från honom.

♥ Min älskade man ♥

Idag var Jimmy och köpte färg till Hampus rum, det behöver verkligen fixas. Men innan vi (läs han) börjar måla så måste vi (läs han igen) ta ett snack med pojken... Han har börjat med en så eländig sak... riva tapeter! Hemskt ful och tråkigt. Men men...

Sen pratade jag med min läkare idag, och ja, det gick väl sådär. Han tyckte jag lät lite piggare... Tänk vad man kan luras... Men förlängde min sjukskrivning med 3veckor till att börja med. Jag ska även få träffa en person (vem vet vi inte än) här i Vimmerby så jag får en fast punkt här istället för i Västervik. Det känns skönt, om man nu får en bra läkare vill säga.

Nej, nu ska jag göra nåt kreativt, läsa en tidning... eller titta rättare sagt. Har gett upp läsningen då jag inte kommer ihåg vad jag läst och inte kan koncentrera mig. Kul....!

Hipp Hipp Hurra!!!

♥ Idag är ingen vanlig dag, idag är Julias födelsedagen! HURRA HURRA HURRA!!!
Tänk, precis såhär ser min 4åring ut, 4år! Vart tog dom åren vägen?
♥Min älskade vackra Julia ♥

Igår var vi barlediga under kvällen. Det var nämligen stadsfest här i vår lilla by! Inte illa för denna håla.
Men alla fall så började vi dagen med att ta med barnen ner till min mamma och pappa där vi bjöds på god mat. Fy vad jag åt! Fördelen är att inte behöva oroa sig över vad man stoppar i sig, men det jobbiga är när man väl stoppat i sig och samvetet häller en kall hink över en. Jag vet egentligen att jag måste gå upp i vikt, men eftersom jag inte "ser" det så blir det ju dåligt samvete. Mina ögon skickar en signal som är väldigt vriden, och hur mycket jag än vet att den synen jag har på mig inte stämmer så blir det ändå kaksmet av allt. Ja ni hänger nog med.
Men alla fall, sen gick Jimmy hem med kottarna där farmor Binga väntade. Så när barnen somnat (ja, inte Hampus, han hade på tok för mycket att prata med farmor om så han somnade vid halv elva... han hann med att klippa fint mönster i håret bland annat... tokunge!!) så kom Jimmy nr och vi tog sällskap ner till stan.
Så härligt det var att bara strosa runt han och jag, prata om det vi ville och bara ha tid för varandra. Vi behövde verkligen detta och jag är så tacksam att svärmor kom ner och hjälpte oss med barnen. Guld värt!!
Senare under kvällen så såg vi Erik Amarillo (har inte orkat kolla upp hur han stavas). Efter det började jag må konstigt men ville inte g hem så vi stannade.
Sen började Danny Saucedo och då fick jag ge upp, så vi hann se kanske 3minuter av hans uppträdande.
Fy vad less jag blir! När man väl har banvakt så skiter det sig ändå.
Men vi fick ju lite tid ihop, och man får ta tillvara varje minut man får. Jag kan ju inte styra över detta, ingen kan det.
Men jag är trött, jag är less och jag vill inte mer.Vad har jag gjort för ont som gör att jag ska behöva ha det på detta sätt? Gjorde jag nåt fel i mitt förra liv eller vad?
Men men, det rer sig nog... så småningom.
Fast det jag blir mest arg över är att det vänder så fort... Det handlar om sekunder. På två sekunder så kan jag gå från "normal" till panikångest och tror att min sista stund är kommen.
Helt otroligt galet!

♥ Men det jag är glad över är alla vänner som ger mig sånt stöd, ni är underbara ♥

Charmör?

Jag har en son, eller ja, två. Men nu handlar detta om min äldsta son.
Han fick en dag ta med jordgubbar till fruktstunden i skolan. När väl det var dags att äta så sätter han sig mellan två tjejer... och ja, där var det bara bubbel som fattades. För han sitter där mellan dessa två flickor och matar dom med jordgubbarna :-D
Idag när han skulle gå hem så frågade jag om han sagt hej då till kompisarna. Och nej, inte alla. Han letar först upp en tjej och ger henne en stor lång kram. Han letar sen upp en tjej till och även där ger han en lång kram. Sen kom han fram till mig och sa:
-Så, nu har jag sagt hej då!

Så jag tror nog att denna lilla gosse kommer bli en riktig charmör, eller ja, det är han ju redan, men det kommer bli mycket om detta i framtiden känner jag på mig.

Tänk om man inte hade sina barn. Det är ju ändå dom som gör att man just nu orkar vakna och kliva upp ur sängen.

♥Tack och lov för att jag har mina barn, Jimmy, familj och vänner ♥
♥Ni är helt underbara, och ni vet vilka ni är ♥

Jaha... Idag fick jag och Jimmy prata med min läkare i Västervik igen. Fick inte godkänt så dosen ska höjas ännu mer. Alltså, när faan rent ut sagt ska detta bli bra, och när tusan ska jag bli bättre?!
Jag vet att man måste ge det tid, men jag orkar inte med detta. Min hjärna och min kropp jobbar så emot mig, och jag förstår inte varför!
Jag vill hitta mig själv igen, och känna igen personen som tittar på mig i spegeln. Inte möta den främmande personens blick och undra vem är jag?

Jag vet inte vad som flugit i mig... Fan kanske?!
Jag har så gott som alltid varit en person som tar skit och sväljer den. Försöker tysta ner, eller helt enkelt låter mig bli överkörd. Någon säger nåt dumt, och jag tar det. Patetiskt!
Men nu har jag märkt en sak, idag gick det upp ett ljus för mig.... Jag tror min nya medicin gett mig en underbar (för det mesta) gåva!
Idag hände detta:
Vi skulle hämta Hampus på fritids. Willie spatserade lugnt på gångvägen lite bakom oss (det kör inga bilar där, och det är gräs och staket åt alla håll, så han var inte utsatt för direkt fara). Vi möter två pojkar i 10års åldern som cyklar. Den ena pojken säger då:
-Vi siktar och kör på den där lilla ungen (dom syftade såklart på Wille)!
Den andra pojken på cykeln säger då:
-Ja det gör vi!!

Den "gamla" Sandra hade bara mumlat något och sprungit fram till Wille.
Men den nya Sandra gjorde nåt helt annat.
Jag ropade till killarna:
-MEN ALLVARLIGT! FÖRBANNAT MOGET AV ER ELLER???!!!

Dom blev snopna och svängde undan. Men jag var inte klar, så jag ropade när dom fort som tusan skulle ta sig iväg:
-JÄVLIGT MOGET AV ER! FÖRBANNADE SNORUNGAR!!

Jag vet att det var omoget att svära, men i den situationen ville jag inte vara mogen, jag ville skydda mitt barn.
När jag tänker tillbaka nu sen jag började med den nya medicinen så ser jag ett mönster. Det jag förr velat sagt men bara tänk, det säger jag nu. Och vet ni vad, det är härligt!!
Äntligen säger jag vad jag tycker, jag tänker det inte bara och fegar ur.
Jag står upp för min åsikt och folk får minsann veta vad JAG tycker!