Igår var vi barlediga under kvällen. Det var nämligen stadsfest här i vår lilla by! Inte illa för denna håla.
Men alla fall så började vi dagen med att ta med barnen ner till min mamma och pappa där vi bjöds på god mat. Fy vad jag åt! Fördelen är att inte behöva oroa sig över vad man stoppar i sig, men det jobbiga är när man väl stoppat i sig och samvetet häller en kall hink över en. Jag vet egentligen att jag måste gå upp i vikt, men eftersom jag inte "ser" det så blir det ju dåligt samvete. Mina ögon skickar en signal som är väldigt vriden, och hur mycket jag än vet att den synen jag har på mig inte stämmer så blir det ändå kaksmet av allt. Ja ni hänger nog med.
Men alla fall, sen gick Jimmy hem med kottarna där farmor Binga väntade. Så när barnen somnat (ja, inte Hampus, han hade på tok för mycket att prata med farmor om så han somnade vid halv elva... han hann med att klippa fint mönster i håret bland annat... tokunge!!) så kom Jimmy nr och vi tog sällskap ner till stan.
Så härligt det var att bara strosa runt han och jag, prata om det vi ville och bara ha tid för varandra. Vi behövde verkligen detta och jag är så tacksam att svärmor kom ner och hjälpte oss med barnen. Guld värt!!
Senare under kvällen så såg vi Erik Amarillo (har inte orkat kolla upp hur han stavas). Efter det började jag må konstigt men ville inte g hem så vi stannade.
Sen började Danny Saucedo och då fick jag ge upp, så vi hann se kanske 3minuter av hans uppträdande.
Fy vad less jag blir! När man väl har banvakt så skiter det sig ändå.
Men vi fick ju lite tid ihop, och man får ta tillvara varje minut man får. Jag kan ju inte styra över detta, ingen kan det.
Men jag är trött, jag är less och jag vill inte mer.Vad har jag gjort för ont som gör att jag ska behöva ha det på detta sätt? Gjorde jag nåt fel i mitt förra liv eller vad?
Men men, det rer sig nog... så småningom.
Fast det jag blir mest arg över är att det vänder så fort... Det handlar om sekunder. På två sekunder så kan jag gå från "normal" till panikångest och tror att min sista stund är kommen.
Helt otroligt galet!

♥ Men det jag är glad över är alla vänner som ger mig sånt stöd, ni är underbara ♥