Jaha... Idag fick jag och Jimmy prata med min läkare i Västervik igen. Fick inte godkänt så dosen ska höjas ännu mer. Alltså, när faan rent ut sagt ska detta bli bra, och när tusan ska jag bli bättre?!
Jag vet att man måste ge det tid, men jag orkar inte med detta. Min hjärna och min kropp jobbar så emot mig, och jag förstår inte varför!
Jag vill hitta mig själv igen, och känna igen personen som tittar på mig i spegeln. Inte möta den främmande personens blick och undra vem är jag?
Kram!
SvaraRaderaAlexandra, mamma till 3 underbara ungar. Gift med Jimmy som du älskar av hela ditt hjärta, en del av en ganska så knäpp(på ett bra sätt) familj (där jag också är en del nu, lika knäpp jag). Något i behov av ny frisyr och lite stilbyte(kan vara bra, lämna det gamla mörka bakom dig) kanske, men annars än person med ett gott hjärta (som kanske inte alltid lyst igenom på grund ut av inre demoner?). Kämparglöd (du har ju kommit så här långt och kommer att komma mycket längre). Träffar jag rätt kanske? :)
SvaraRaderaTack Nettan ♥
SvaraRaderaJoel: Tack ♥ Du har nog rätt till stor del. Har lite svårt att se den personen nu, men som det heter: What dosent kill you., makes you stronger.
Förhoppningsvis för allt detta med sig något bra, jag vet ju nu vilket helvete många går igenom varje dag. Kanske kan göra som en god vän sa, utbilda mig till sjuksköterska och jobba inom psykiatrin. Jag har ju erfarenheten nu :-)