Då är man tillbaka på avdelning 23... Det känns som att tiden stått stilla, jag har till och med fått mitt gamla rum. Jag vet inte alls vad som kommer hända och när. Jag vet att läkarna har en ny idé, och den känns otroligt läskig... Vad det är vill jag inte ta upp här just nu, vill vänta och se hur det blir först.
Jag saknar barnen redan, så detta kommer inte gå så vidare bra... Men vad ska man göra, det känns som att detta var oundvikligt... Om inte annat så får man se det som så att Jimmy får en välbehövlig paus.