Idag blev det klart, jag ska gå igenom ect-behandling. Jag känner mig nervös, orolig, rädd... Men samtidigt så tänker jag att detta är kanske sista utvägen så det är väl bara att gilla läget.... Men sen är jag orolig över att det inte ska funka, vad gör jag då? Ger upp?!
Jag vet att jag ska vara positiv och se hoppfullt på detta, för det funkar för många. Men det är svårt.
Det värsta är att jag kommer vara inlåst här under en lång tid nu, om jag inte får åka hem på permission vill säga, och det hoppas jag verkligen!!
Men inte som läget ser ut nu, får inte ens gå ut ensam.
Well well.... Annars då? Jag är trött, skulle vilja sova bort ett par dagar, kanske ska be dom under ect-behandlingen att inte väcka mig.... Nej, det är nog ingen bra idé, måste ju kunna ringa och prata med Jimmy och barnen.