Det börjar kännas av nu att en ny medicin ligger i kroppen och gör verkan. Dock så är det inte positiva känslor... men jag visste ju detta, det är jobbigt dom första veckorna, så är det och det kommer man inte ifrån. Och det blir ju bättre, det måste det ju bli. Är så jävla less på allt det här nu, jag vill bara må bra. Jag begär inte att jag ska gå runt på rosa små moln och vara överlycklig hela tiden. Men jag saknar att känna passion över något, se fram emot nåt roligt, känna lycka ibland över saker.
Nu vet jag att alla mediciner tynger ner mig, det vet jag. Antidepressiva gör även att man blir "avslagen" åt båda hållen, man blir lite känslolös.... men ändå, det kanske hjälper mig att få näsan över vattenytan. Kanske så jag slipper trampa vatten och hel tiden blir dragen ner under ytan. Men vi får se.
Hämtade även ut min nya sömnmedicin. Fick ju theralen i droppar utskrivet men det smakar så illa så det är en plåga att få i sig dom där jäkla dropparna.
Så nu är det bytt till alimemazin. Enlingt dom på apoteket så är den starkare än theralen, men det märks.
Theralenet påverkade mig inget direkt, eller om man säger såhär: Jag vaknade lika mycket men jag hade inte lika svårt att somna om, mycket positivt!
Men nu får vi se hur det går med alimemazinet, funkar det inte så får jag helt enkelt plåga i mig dom där läskiga dropparna... Usch!

Nej, nu ska jag hålla jimmy sällskap i köket när han fixar dagens middag.
Trevlig lördag till er alla.