Jag har verkligen världens bästa man. Jag är säker på att det var ödet som gjorde att det blev just vi. Han ställer upp på mig hela tiden, stöttar, tar hand om mig och gör allt han kan för att jag ska må bra.
Som nu, jag vill vara på avd 23 men blev ju flyttad till 24. Så nu ikväll ringde Jimmy till avdelningen och nu är jag tillbaka på 23an!
Nu är det inte bara därför som jag är så tacksam.
Han tar nu ensam hand om alla barn och gnäller inte ett dugg om detta. Allt för att jag inte ska ha dåligt samvete och bara stanna här och bli frisk. Eller frisk... Det blir jag ju inte, men jag är i tryggt förvar och här kan jag inte göra mig själv illa.