Usch vilken tung kväll detta är.... Vetskapen om att jag inte kommer träffa barnen på ett bra tag svider, gör ont är hemsk!
Jag har även dåligt samvete över att lämna Jimmy ensam med alla barn, men han säger att jag inte ska tänka på det, han klarar det. Och det vet jag att han gör... Men samvetet gör sig ändå påmint.
Det jobbigaste är att inte veta vad som händer, vad kommer ske, hur länge måste jag vara kvar?
Och eftersom detta inte är första gången jag är där så vet jag att jag kommer inte få svar på detta dom första dagarna.
Jag som är så beroende av rutiner och ha kontroll på vad som händer... Har jag inte det så blir det så fel...