Inget är nu som jag tänkt mig... På både gott och ont.

Jag tänker inte ens försöka förklara för det går inte...
Det finns alltid nån som anser sig ha det värre, må sämre eller ja... värre helt enkelt. Personer som tror livets krämpor, orosmoment, funderingar, glädjeämnen, känslor, allt, är en tävling.
Men vad vissa inte förstår att en person kan må dåligt över en situation som den andra inte tycker är nåt att bry sig om... Alla känner och tycker olika mycket för olika situationer, och ingen kan säga vad som är rätt och fel. Alla får känna och tycka olika och ingen kan säga nåt om det! En mänsklig rätt.
Vem det handlar om? Allt och ingen kanske?
Känner man sig träffad så kanske man ska tänka över sig liv och hur man bemöter andra, och ta sig en funderare?

Jag är trött... Så trött! Både fysiksikt och psykiskt, och det kommer inte bli bättre. Tvärtom misstänker jag. På alla sätt. Men nu är det nog bara att bita i det extremt sura äpplet och köra på, även fast jag hela tiden häller socker på.
Tack och lov att jobbet känns lika bra som vanligt, nåt som går som jag vill och önskar.