Ja det blev ju en kreativ dag detta... Eller helg! Jimmy skulle ha jobbat men blev tvungen att stanna hemma, order från min läkare.
Det känns svårt det här, jag trodde väl aldrig att jag skulle hamna här?!
Men nu står jag här... eller ligger är nog en mer korrekt beskrivning.
Jag tror nog jag nådde botten igår! Är man tillräckligt nere så blockerar man tydligen minnen, och det har jag blivit så bra på.
Jag var i alla fall på stan med familjen, dom gör saker, jag går som en zombie bakom och säger inte så mycket, tänker desto mer. Men jag försöker alla fall, jag hänger på och jag är med barnen. Jag är mamma, hur dåligt jag än mår. Så jag gör mitt bästa, mer än så kan jag inte göra. Och barnen är nöjda, jag och Jimmy samarbetar bra, barnen blir inte lidande, tack vare Jimmy. Vad skulle jag göra utan honom!
Men jag fick en chock igår på morgonen, jag som faktiskt "jobbat" ganska hårt på att gå upp i vikt fick ett stort nedslag. Jag vill inte ha mer motgångar nu, jag behöver medgångar!