Många undrar säkert varför jag skriver så öppet om mitt liv nu, när något så negativt sker så vill man ju gärna tysta ner.
Men jag vill inte, förhoppningsvis kanske nån som levt som mig läser min blogg och genom det kan ta tag i sitt liv. Finna lite motivation.
Jag lider av svår depression och ångestattacker. Det finns fler saker som beskriver mitt tillstånd men jag vågar inte berätta just nu.
Detta är inget ovanligt idag, många lider av detta, men det är också något som folk skäms över. Jag är verkligen inte stolt över att jag har fått denna diagnos, men jag är stolt att jag söökt hjälp. Även fast hjälpen är extremt jobbig.
Varför har jag drabbats av detta? Det vet vi inte, inte läkarna heller. Ibland blir det bara så, och det behöver inte "betyda" något, det bara blir.
Så nu vet ni. Och snälla, jag berättar för att ni som läser ska få veta, jag vet att många av mina släktingar och vänner läser. Så detta förklarar en hel del varför jag är som jag är. Jag är inte jag just nu. Men jag kommer snart tillbaka, det verkar bara ta lite längre tid än vi trodde.
Hej Sandra.
SvaraRaderaJag vet hur det är att leva i den världen och hur svårt det kan vara för omgivningen att förstå och tro på att man inte riktigt är sig själv. Vägen tillbaka kan vara lång men jag hoppas att din blir kort.
kram Mona
Hoppas det blir bättre.. o du ändå ser något ljus i det hela. Vill du skriva av dig.. så finns jag på fb.. kram Mia
SvaraRaderaMona: Tack, jag hoppas med vägen blir kort. Det är jobbigt att sitta i det här mörka rummet, som det just nu känns som att man gör... Tack och lov så har mina nära varit så förstående, och det är jag så tacksam över. Kram.
SvaraRaderaMia: Tack, det värmer att veta. Kram.
kram på dig gumman saknar dig :)
SvaraRaderaSaknar dig med Svandis. Önskar du var här. Många kramar till dig.
SvaraRaderajag vet hur det är för jag lider själv av panikångest så jag vet hur det känns men det känns skönt när man fått diagnosen och vet vad för behandling man kan få. jag själv får kbt och det hat hjälpt mej men som sagt allt är ju inviduellt och man får pröva sej fram.jag tänker på dej och hoppas vi ses snart många kramar från madde,magnus,alvin och henrik
SvaraRaderaTack snälla. Jag Är glad att jag har fått diagnos... man har ju vetat men det är ändå skönt att få det fastställt av läkare. Vägen till ett bättre mående ser just nu lång ut, men nu är det på gång alla fall... man får se det positivt.
SvaraRaderaSå skönt för dig att du får en behandling som du känner hjälper. Är väldigt glad för din skull.
Jag hoppas med att vi ses snart, det får inte gå såhär lång tid mellan träffarna :-D
Ta hand om er,kram på er.
Och ge Alvin en bamse kram från oss alla ♥