Ett tecken?

Jag vet inte vad jag tror på... Ja alltså, när någon dör.
Min önskan är att personen kommer till ett annat liv där den får uppleva alla lyckliga stunder, må bra och bara vara lycklig.
En drömvärld.
Men att när den vill så kan den komma tillbaka hit och besöka alla sina nära och kära. Vi ser dom självklart inte, men är vi bara tillräckligt öppna så får vi tecken från dom att dom är hos oss ibland.

Mycket skumma saker sker i våra liv. Alla har vi väl råkat ut för saker som vi inte riktigt kan förklara, men vi lyckas ändå alltid hitta en logisk förklaring för dom.
Tänk efter, visst har det hänt dig?
Något händer, du kommer på en bra förklaring till detta och går vidare i livet.
Men nu ska vi bara tänka lite annorlunda, tänk om... Tänk om det är din mormor som faktiskt gett sig ett tecken? Många anser att det är omöjligt. Många anser att det är så... Jag vet inte vad jag ska tro.

För några kvällar sedan hade jag en s.k dåligt kväll. Saknade min mormor så mycket att det gjorde ont.. Fina lilla mormor. Varje gång man var hos henne så såg hon till att man åt. En liten kopp kaffe förvandlades fort till ett bord fullt med pålägg, många olika sorters bröd, kakor och bullar. Älskade mormor.
Och så tänkte jag på min kära svägerska Ylva. Hon som alltid stöttat mig när jag varit ledsen., Trotts att vi många gånger varit osams så hittade vi alltid tillbaka till varandra. Men så ska det väl vara när man älskar varandra, alla känslor ska kunna visas och man ska kunna vara sig själv. Så funkade det med henne.
Jag satt då och tänkte för mig själv att om du finns här hos oss, ge ett tecken. Jag tänkte att jag ska vara öppen för allt!
Men inget hände... Så var det med det.

Men så inatt, jag drömde en dröm, om en sak som just hon och jag pratade om mycket, hon visste vad jag kände för detta och det är inte lite.
Detta drömde jag om, och mycket riktigt så var jag ledsen, så otroligt ledsen. Och vem kommer då in i drömmen? Jo Ylva. Som i verkligheten var det hon som tröstade och det var hon som kramade, så som det alltid varit.

Kan detta varit ett tecken?
Jag drömmer inte om nätterna längre av en förklarlig anledning. Men inatt gjorde jag det. Och just efter att jag bett henne om ett tecken. Och konstigt nog så handlade drömmen om just det vi pratat om, och jag blev så klart ledsen. Och just hon kommer in i drömmen som inget hade hänt....
Jag tror jag ska ta detta som ett tecken. Det känns skönast så.

Att träffa henne där igen var fint, konstigt att man minns varje del av henne så väl. Som att se ett foto, och till och med minnas hur kramar känns.
Jag kan fortfarande känns lukten av min mormor, och hennes kramar... Den dyker liksom bara upp i näsan, och allt stannar till för en liten sekund. När jag frågat Jimmy om han känner lukten så säger han nej. Den sitter tydligen i min näsa och är bara min.
Kanske är även det ett tecken?

Varför letar jag tecken så desperat kanske ni undrar. Ja av den enkla anledning att jag inte är beredd att släppa dom ännu. Jag vill att dom är kvar här hos oss.

Jo jag ska ta det som ett tecken.