Känner mig mycket positiv ikväll. Även om inte min kära familj ser skymten av den positiva energin. Eller ja, energi är väl att ta i.
Jag är sket slut! Kroppen skriker efter sömn, vet i fasen vad som är fel... Men nu till det positiva.
Jag var bjuden på tjejfest ikväll hos min syster. Och planen var att jag skulle dit, visserligen skulle jag avstå från alkoholen och åka hem tidigt, men dit skulle jag. Fast nu ikväll fick jag skriva till min syster och tacka nej. Jag känner att all sömn jag kan få är värdefull ikväll... Det är en ganska stor dag för mig på jobbet imorgon... Så nu krävs det att vara utvilad.
Och efter dom helt underbara nyheter jag fick höra igår så känner jag mig väldigt nöjd med mitt beslut att satsa på jobbet denna helg.
Och det kommer ju dyka upp fler fester, så jag står inte helt utlämnad.
Men snacka om att jag känner mig underlig... Aldrig har jag väl tagit ett jobb så seriöst i hela mitt liv, att jag tackat nej till fest? Och dessutom väljer sömn för att vara utvilad till jobbet, framför sällskap och att umgås?
Detta känns så helt jäkla underbart!! Det måste ju ändå betyda att detta jobb är det rätta jobbet för mig?
Fast som jag sagt innan, det är MYCKET som stämmer på jobbet... MYCKET!

Idag tog jag mitt första dopp för detta år i en sjö! Helt underbart, även om det tog en evighet innan jag klarade av att doppa mig! Men jag måste köpa en ny bikini... Det märks verkligen att jag gått ner i vikt. UNDERBART!!

Idag fick jag en chock förresten... Vi satt i köket och fikade, och då skojade jag med Jimmy och sa att jag har faktiskt fått muskler... Men ta mig faan, jag har fått muskler på mina armar! Det är verkligen en kula (av muskler, INTE fett). Och jag som skojade!! När jag märkte att det faktiskt var muskler och inget skämt så blev jag helt ställd! Snacka om att man inte hänger med i svängarna, fast man kan ju ändå tycka att när förändringarna sker på ens egen kropp så borde man ju märka det? Men nepp!

Så nu till det med positivet... Mycket positivt som händer (och fötter) men mitt humör är verkligen botten. Det borde nästan vara förbjudet att vara så sur som jag varit idag.
Men men, även jag som är en sjukt bra mamma, ska tilläggas, måste få ha dåliga dagar. Så möter du på mig, och jag är sur, prova att gå i mina skor ett par dagar innan du dömer mig.
Jag jobbar MASSOR och har 3 barn som alla är under 5år... Jag får ha dåliga dagar.
Behöver jag säga att ALLA mina barn är i olika trotts och utvecklingsfaser?
-Hampus 4-5års trots.
-Julia tidig 3års trotts och blöjträning.
-William tidig 1½års trotts, och dessutom en gnutta svartsjuk.
Ångrar jag mig? FAAN heller!! Inte för en sekund!! Och det är sant. Tro mig, det ÄR sant! Och johoo då, jag ska ha ett 4de barn... nångång... Just nu känner jag att jag kan nog tänka mig att vänta en sissodär 10-15år till nästa barn (läs detta som ironi, det är i stundens hetta jag skriver detta) .

Jag skulle visserligen inte satsa allt för mycket pengar på att jag nu, eftersom jag känner såhär, blir på sällen innan jag hinner fatta det själv. Men då blir det så, och då var det så det skulle bli. Punkt slut.