Rofyllda stunder.

Finns det något mer rofyllt än ett barn som sover?
Nu syftar jag inte på att det blir tyst och lugnt, det blir det ju visserligen men tänk inte så nu.

Ett barn som sover ser så fint ut. Det är svårt att beskriva... Det liksom infaller sig ett sånt otroligt lugn över dom.
Ikväll hann Julia somna innan jag gick ut ur rummet, en trött liten tjej. När jag såg henne ligga där i sin lilla säng och sova, ville jag inget annat än krypa ner i sängen och stanna där ett bra tag. Bara få vara där hos henne och mysa. Nu gjorde jag inte det eftersom jag antagligen hade väckt henne då, och man ska ju inte väcka den björn som sover, det vet vi alla.
Men det är samma sak när Wille vaknar på natten och han somnar om innan man lämnat rummet, så mysigt! Jag har otroligt svårt att lämna rummet när dom tillfällena infinner sig.
Det kommer infinna sig ett sånt tillfälle till ikväll, och det är när jag ska släcka lampan inne hos Hampus och Julia, då ligger mina mysbollar där inne och sover, och då är det svårt att låta bli dom.
Om jag ska vara ärlig så brukar jag passa på att pussa lite extra på dom när jag släcker lampan, man får ta sina chanser.
Jag har visserligen en väldig tur med alla mina barn. Alla älskar att sitta i knät, pussas, krama och gosa. Tack och lov för det ♥