Nu är vi på dag 4 med Julias toalett träning. Går inte bättre kan jag ju säga. Men en sak har jag förstått, hon gör inte ifrån sig på pottan. Det ska ske på toaletten. Men det gör inte mig nåt, nästan bättre det än med pottan. Men hon är ju så envis den där ungen. Det ska enbart ske när hon anser det. Men oftast så anser inte hon att hon behöver gå på toaletten förens det hamnat i byxorna. Om man tar med henne på toaletten innan olyckan är framme så håller hon igen tills vi tröttnar... Och nu snackar vi så pass länge att unge får kramp i benen för att hon suttit för länge. Fan ta denna envisa som tagit över min älskade dotter!!! Ska nog ringa en präst och be om en välsignelse... Kanske det får bot på skiten. Bokstavligt talat.

Idag var sista dagen på för barnen på deras "gamla" dagis. Det gick bättre än jag trott... Jag är en ganska känslosam person, och tänkte nu att det kommer bli jätte jobbigt att hämta barnen och se dom säga hej då för sista gången (ja det är ju inte sista gången, men sista gången för dom som dagisbarn där). Men det var inte så farligt... Bara lite. Det värsta är ju att säga hej då till Jenny... Hon är helt underbar. Både jag och barnen kommer sakna henne så mycket.
Vi lovade att vi ska komma och hälsa på, och det ska vi!
Men dom hade ett bra avslut ändå måste jag säga. Barnen hade med sig glass och godis till sina kompisar, och istället för blommor och saker till fröknarna så köpte vi två presenter till själva dagiset.
Sen var Hampus med en fröken och några kompisar och åkte turist tåget. Julia var med en fröken och några kompisar till ALV.
Helt perfekt!!!
Efter dagis så kom moster Vickan, kusin Thim, mormor och morfar på fika. Det blev chokladtårta (som jag bakat idag, och den var sjukt god för den som är intresserad, jag har även städat... Bara så ni vet... Jag sitter inte bara hemma och glor på tv, jag är faktiskt väldigt igång... Bara så ni vet.).
Så nu ska vi ha dom hemma tills den 16augusti.... Då ska alla 3 barn skolas in. Jisses vad dumt det känns, där kommer vi och tar nästan över dagiset... Känns inte bättre.
Men alla jag pratat med och berättat för att barnen ska börja på Hattstugan är väldigt positiva. Vi har verkligen valt rätt.
Men det som slog mig igår är att min lilla bebis ska börja dagis... Eller ja, uppenbarligen är han ju inge bebis... Jag pratar om Wille.

Imorgon är det dags att jobba igen. Hjälp vad veckorna går fort när man jobbar på helgerna! Det verkligen rusar fram.
Fast helt ärligt så ser jag fram emot att jobba imorgon, ingen jobbångest alls! Fasen vad skönt det känns. Hur kan jag ha haft en så otrolig tur? Men ja, det var väl min tur helt enkelt. Och inte för att vara sån, men jag är verkligen värd att få lite tur, och lite medgång... Det sker inte ofta i mitt liv.
Nu ska jag snart hänga upp tvätten, ska bara väta på att evighetsmaskinen ska pipa fram sitt klar läte... Verkar ta tid idag.

Wille förresten har nog börjat prata... Ja vilken koll man har! Men ialla fall, han säger:
*Mamma
*Pappa
Och *Vovve
Bra start faktiskt.
(däremellan så är det ett fasligt skrik på den där pojken, fikagästerna fick höra lite av hur han kan gapa... När man kommer hit så erbjuds det nu öronproppar... Man vill ju inte bli dragen till rättegång för skadad hörsel ;-) )