Nu har dom varit hemifrån sen 8:30 imorse... Behöver jag säga att jag inte gillar det? Alltså, att vara ifrån barnen en kort tid är en sak. Men nu på sista tiden så har allt handlat om jobb, jobb, jobb. När jag väl är ledig så måste jag sova... Eller så sover barnen. Jag vet att dom bara varit borta över dagen än så läge. Men det känns så jobbigt att dom inte är här... Jag kan inte bara öppna en dörr för att kolla till barnen, bädda ner dom, pussa på dom och bara se på dom... Det har inget med kontroll att göra om nån nu fått den sjuka ide för sig. Det handlar om att jag älskar mina barn.
Nu kommer dom ju tack och lov hem imorgon. Och jag kommer inte kunna vara speciellt aktiv med dom, men det känns underbart att bara luta sig tillbaka och titta på dom. Dom är underbara helt enkelt.