Vet inte om det bara är tur, eller om det kanske är så att jag börjar komma in i andra rutiner... Men nåt är det.
Idag har jag nämligen jobbat 8-16 men känner mig inte alls trött! Lite mör i kroppen, men inte alls som det varit förut. Känns väldigt skönt måste jag säga.
Och bäst av allt är att jobbet tickar på som om jag varit där länge... Och faktiskt så firar jag ju en månad snart... Uuuhh...! Fast för mig är det stort, eller enormt rättare sagt!
Allt känns fortfarande lika bra som det alltid gjort, eller bättre kanske? Jo jag tror det. Nu är jag ju inne i rutinerna och känner mig ganska "hemma". En bra känsla.

Imorgon åker Jimmy till Nässjö med alla barnen. Jag hade mer än gärna hakat på,men eftersom jag ska jobba så blir det inte så. Alla får vi göra uppoffringar här i livet. Och det känns faktiskt helt okej, jag ser fram emot att jobba! Lite ensamt och tomt är det ju... Vad ska jag hitta på med all tid liksom? Ja förutom att jobba menar jag ju då... Fast det värsta är att sova ensam i det här huset... Jag är övertygad om att nåt inte står rätt till nämligen. Och tro nu inte att jag är en sån där som tror på spöken och sånt där, för det gör jag verklige inte. Men det är verkligen nåt fel, för Jimmy upplever det med... Och är det nån som inte tror på sånt, och dessutom är den mest kritiska person jag stött på, så är det han! Tack och lov så har jag fått min lillebror att sova här, han var visserligen inte svår att övertala... Får bara hoppas han håller vad han lovat!

Nu ska Jimmy ut och grilla, jag ska lägga mig ner på soffan. Min rygg tar kål på mig!!