måndag 13 juni 2011

Jaha, då är det ytterligare en sak som kan läggas till på ångestlistan.
Idag var vi på dagisfest. Själva dagisfesten var det verkligen inget fel på, tvärtom! Men detta var Hampus sista fest som dagisbarn. Det känns!
Men som sagt, det var verkligen inget fel på festen. Det var lek, uppträdande och härligt sällskap.
Våra barn har ju gått på ett annat dagis innan detta, men jag måste säga att även fast det var toppen så är det inte samma sak... man känner sig med hemma på detta dagis... Svårt att förklara.
Mina föräldrar var även med idag, och det är jag så glad över. Det är som sagt en lite speciell dag, min stora son börjar bli stor. Denna dag var faktiskt en del i hans övergång till skolan.
Jag bävar för den dagen Julia ska sluta... Det finns vissa kvinnor i hennes liv som har mer betydelse än andra. En av dom som betyder mycket är ju såklart hennes moster, inget slår moster (förutom mamma såklart!), men en som ligger tätt inpå är hennes fröken Petra. Det är så kul att se och höra, men det kommer göra ont för Julia när hon ska gå från dagis till skolan och skiljas från denna fröken. Är det inte moster Vickan det pratas om så är det fröken Petra. Men jag gillar det, hon har alltid en förebild, var hon än är.
Och jag måste ändå säga att dom kvinnorna Julia dragits till är bra! Alla har egenskaper som är att se upp till. Jag hoppas hon kommer göra lika bra resultat när det kommer till killar senare i livet...!

Så denna dag är vi nöjda med, minst sagt. Hampus fick leka med sina kompisar lite extra idag. Julia fick lite extratid med fröken. Jag fick prata bort lite tid med en god vän och hennes man. Wille fick träffa sina vänner och springa av sig lite av den extra energi som finns i dom små benen. Jimmy fick även han prata bort lite tid, umgås och leka (jodå, han lekte, bokstavligt talat). Och vi hann umgås med min mamma och pappa. Fick ett besked idag som verkligen gjorde ont. Man fick sig en tankeställare, så att mamma och pappa följde med betydde extra mycket idag.

(foton fram denna dag kommer, när jag orkar gå ut i köket och hämta kameran... känns långt just nu!)

2 kommentarer:

  1. Får jag lov att fråga vad det är för besked du fått? Var det från proverna?

    Tänker på dig, kram.

    SvaraRadera
  2. Det var tack och lov inte mins prover. Har inte hört något än, och jag har inte kunnat motivera mig till att ringa. Så feg!!
    Beskedet jag fick var att en bekant till mamma och pappa har gått bort. Hon var inte mer än 55, har barn och barnbarn. Hon fick besked att hon hade cancer för bara några månader sedan, och nu är det över :-( Känns så konstigt att för mindre än ett år sedan satt man och åt middag ihop och hade det trevligt. Ovetande om vad som skulle ske. Man får sig en tankeställare, allt kan vara över så fort :-(
    Kram på dig.

    SvaraRadera