Och ändå är jag så ung!

Igår fick jag en sån där kalldusch igen... Man får många såna när man blundar för att ens barn faktiskt växer.
Hampus satt alla fall i soffan och helt lugnt tittar han på mig och säger:
-Mamma, jag har en lös tand.
Eftersom en del av hans vänner har haft lösa tänder och tappat dom så har han sagt att han med haft lösa tänder, avundsjuka helt enkelt.
Så jag alla fall sa inte mycket mer än jasåååå.... Nämen... ojsan! Ni vet, sådär som man gör när man spelar med sina barns fantasier...
Han tittar då på mig och ger mig en konstig blick, sen säger han:
-Mamma, jag HAR faktiskt en lös tand!
Jag tänkte att det var väl bäst att kolla upp då, och känner efter och ja!! En framtand på underkäken är lös, och den är mycket lös! Jäklar vad kul det är. Men samtidigt skrämmande... På en vecka så har han varit på besök på sin skola, jag har varit på mig första föräldramöte som skolelevs förälder och nu har han en lös tand. Det är mycket för en mamma att ta in.
Men jag vet inte om jag eller han var gladast! För även om det känns läskigt att han är så stor nu, så är det ändå så häftigt!!
Tänk, jag har en som som ska börja skolan och ska fylla 6år. Och ändå känner jag mig inte en dag över 20. Och man är väl så gammal som man känner sig?
En sak till som är så kul, när Hampus tar studenten, när han alltså är 18år, myndig. Då är jag bara 38år. Jag är inte ens 40 när min son är myndig. Det känns så skönt.
Och bäst av allt, när mina barn får barn, då är jag "ung", orkar massor och kan verkligen njuta av livets efterätt, mina barnbarn.
Tänk att få se min barns barn... se hur dom påminner om mina barn. Som att få se mina barn små igen ju.
Jag har verkligen mycket härligt att se fram emot ♥