NU äntligen har det hänt... Hampus har tappat sin tand!! Den har varit sådär läskigt lös länge nu, men han har inte velat ta tag i det så att säga. Men igår så skojade Jimmy med honom och sa att: -Om jag nyper lite i din arm, så sliter du ut tanden. Eftersom du då bara känner att jag nyper så gör det inte ont.
Jag trodde ju inte att Hampus skulle göra det, men han nappade direkt. Jimmy hann såklart inte ens börja nypa så var tanden ute, inte för att han ändå tänkt göra det.
Och det ansiktsuttrycket Hampus fick!!! Obetalbart!! Det var rädsla, glädje, förvåning, lycka, oro, förväntan, stolthet och mycket mer... ja ni kan ju tänka er. Och jag blev så glad att jag skrek!! Lustigt det där, för 5år sedan när han fick sin första tand trodde jag väl aldrig att jag skulle bli såhär glad när han tappar dom.
Men en röd tråd i detta, allt handlar om att växa. Att få tänder betyder att barnet blir äldre, att sen tappa dom och få dom där tokigt stora tänderna handlar även det om att bli äldre.
Och sen vet jag hur Hampus sett fram emot denna dag, han har sett sin kusin tappa tänder, kompisar... Hört om tandfen, att man är stor när man tappar tänder. Just det här att bli stor är väldigt viktigt för honom nu, man får aldrig säga att han är liten, aldrig! Så detta var en väldigt viktig del i min sons utveckling. Och även fast jag för lite sen mådde dåligt över detta så har jag nu kommit över det (till stor del, även fast jag många gånger torkar tårarna i smyg... det är hårt för en mamma att se sina barn växa upp).