Än så länge så känns det som att denna dag är bättre än igår. Jag känner hoppet stiga som man skulle kunna säga!

Satt igår i min ensamhet och funderade på det där med barn.
Jag är inte speciellt sugen på att skaffa fler barn. Det skulle inte ens vara möjligt som det ser ut nu.
Dels så kan jag inte, skulle sluta olyckligt i såna fall, vilket jag inte vill (medicinerna jag äter får inte ätas om man är gravid, dessutom så skulle min rygg förstöras helt, går redan runt med ständig värk i korsryggen, bäckenet och höfterna pga graviditeter. Tänk er att vara gravid, föda barnet och kvar har du foglossningen från helvetet... not nice. Sen vet jag inte hur det skulle gå med mig efter förlossningen. Det går så fort, om vattnet går så kommer barnet... Med Wille tog det 3minuter från att jag var öppen 6cm, vattnet gick och han var ute. Det är fort! Tänk om vattnet går hemma, eller påväg till sjukhuset? Och tänk om det går som med Willes förlossningen då jag förlorade massor med blod! Bara tanken är skrämmande.) Så därför avstår jag hellre helt.
Sen måste jag säga att jag har haft en sån otrolig tur med mina barn.
Okej, dom kan bråka och vara mer livliga än vad jag egentligen okar med, men det positiva väger upp det negativa! Dom är friska, väldigt kloka,står med båda fötterna på jorden och har stor empati! Detta är bara lite av allt som är positivt med dom.
Klart det finns dåliga dagar, vem har inte det liksom? Men så är det så underbart med barn, för man kan bli arg, besviken eller upprörd över något dom gör, men så gör dom en bra sak och vipps så har man "glömt" det tråkiga som hände.
 Jag ser dessutom min syster, hon har det inte så lätt just nu. Men tro inte att Thilda är gråtig av sig, för det är hon inte, tösen kräver mycket närhet helt enkelt. Så fort hon får vara nära så är hon världens nöjdaste bebis. Underbara tös ♥
Men då började jag fundera över det där med tre aktiva barn och en bebis... ensam! Skulle aldrig funka... det skulle dra ner mig fullständigt tror jag. Tänk er att alltid bära på en bebis samtidigt som man ska fixa allt annat, städ, tvätt, mat och bara vara mamma! Det går inte... eller jo, det går, det är min syster ett levande bevis på. Men i min värld skulle det inte funka, jag har ju liksom tre ganska så små barn redan. Eller nej, inte små, men dom är så pass små så man behöver vara med hela tiden. Fast detta gäller mest Wille. Julia och Hampus sköter sig själva till stor del.
Så jag tar och gör ett klokt val, jag avstår från fler barn, just nu. Är ändå bara 28år och redan tre barn, tror det räcker för tillfället.... men vem vet om 10år.
Herregud... 10år! Då är Hampus nästan 17år... men hur är detta ens möjligt, 10år går ju fort!