Så var dagen kommen.

Denna vecka har gått så rysligt fort, nästan så jag inte fattar att det är fredag idag!
Idag åker barnen iväg och jag och Jimmy är ensamma, och jag ska vara jäkligt ärlig mot er, det känns underbart!
Jag har inte haft fem minuter ensam sen dom var hos sina kontaktfamiljer för tre veckor sedan.
Nu är det säkert många moraltanter som får spelet, har man barn så får man se efter dom själv. Visst, visst!!
Så sant... eller inte.
ALLA behöver få rå om sig själva ibland, ALLA! Kom inte och säg att det inte stämmer, för antagligen så är du en fruktansvärt dryg människa som går dina barn på nerverna om du menar annat... mmhmmm....
Ja, jag är på hugget, men det finns anledning till detta... Det finns folk som anser att vi är lata, inte tar vårt ansvar och bla bla bla!
Jag ser det såhär, jag låter mina barn åka iväg var tredje helg, dom älskar det, faktiskt! Och jag och Jimmy får chansen att rå om oss själva och varandra. Tack vare att vi får hjälp så kan vi bygga upp lite energi och på det sättet orka mer när barnen är hemma igen.
Och det finns en anledning till att vi får hjälp, man ger inte vem som denna hjälp, det är mycket utredningar bakom beslutet.
När jag var frisk så hade inte jag en tanke på att be om hjälp, jag behövde det ju inte! Då räckte det med några timmar hit eller dit... men det funkar tyvärr inte så längre. Inte för tillfället alla fall.
Det kommer en dag då jag inte längre kommer behöva hjälpen som vi nu erbjuds, detta är ju inte skrivet i sten att såhär ska det vara nu för all framtid.
Jag känner inte heller att jag skäms över att få hjälp, som jag sagt till er innan, det är en styrka att be om hjälp.