Ibland känns det som att hur man än gör så är det alltid någon som blir besviken.
Som nu, från och med fredag så går inte Jimmy på schema längre, han har timmar istället. Det innebär att han blir inringd med kort varsel, och vi vet inte när.
Nästa helg är vi barnlediga och skulle försöka åka till Nässjö och hälsa på, men som det ser ut så går inte det. Jimmy är antagligen inte ledig alls då fick vi veta. Han prtatade med sina chefer och dom förvarnade honom om att det kommer bli mycket jobb, med kort varsel.
Så det blir nog en rolig helg, jag sitter ensam och Jimmy är på jobbet.
Men jag börjar bli van, det är mycket med jobbet nu... och tyvärr eftersom Jimmy verkligen behöver och vill ha det här jobbet så måste det komma först.

Men det jag blir besviken på att som sagt att inte kunna åka iväg... det känns väldigt trist att vi inte ska kunna ha någon semester och resa iväg något denna sommar.
Dessutom finns det en person som blev besviken på att vi inte kan komma vilket inte känns så roligt.

Men gör vi rätt? Ska vi hålla oss hemma för att gardera oss att Jimmy kan ta sig till jobbet om dom ringer, eller ska vi chansa och åka ändå, om han är ledig?
Det innebär ju i såna fall att om dom ringer så måste han säga nej, vilket leder till att han går miste om ca 3000-4000:- och han får ju bara det han jobbar ihop, inte månadslön.

Jag är trött på jobbet just nu... det kommer i vägen hela tiden!
Men det är bara att hålla god min och se glad ut när dom ringer och vill att han jobbar hela tiden och dessutom extra utöver sitt schema.

Fast det är klart, jag är ju glad för hans skull, äntligen hittat ett jobb som han älskar och trivs på. Så jag är väldigt glad för hans skull :-)