Iiihh!!! Jag tror mitt linne och min klänning kommit! Jag hade fått två paket som skulle hämtas ut... och det bör vara dom... HOPPAS!
Klänningen är jag osäker på om jag kan ha, men jag tänkte såhär: Kan jag inte ha den så kan jag ha den som min motivations grej för att banta ner mig lite. Jag vet inte om det går direkt lättare då, men man kan ju försöka!

Julia driver mig till vansinne förresten. Alla dessa dockor som hon fick i julklapp.... Skrållan dockan är ju helt klart mest populär, den följer med överallt! Nu sover hon visst, jag har fått uppgiften att vakta henne. Passar mig perfekt... då kan jag sitta här och bara ha det bra.
Men tro inte det varit lugnt.... Nono.... jag har fått leta fram barnens kläder som dom hade när dom var små, ni vet dom där 50-56kläderna och små strumpor. Efter det så skulle jag sminka en annan docka hon fick, och när det var gjort skulle den tredje dockan äta och kissa. Det är inte lätt att vara mamma när dottern fått så mycket leksaker.
Och Wille och fått dille på Bamse... det ska vara tidningar, filmer och kläder. Tack och lov så hittade jag allt förutom film idag, så nu är Wille nöjd, och då är jag nöjd.

Och så tanden.... den förbannade tanden! Den jäveln skapades nog för att göra mitt liv till ett helvete!! Märks det att jag har ont? Mmmm... tänkte väl det.
Skulle faktiskt ta tag i det idag, men det var stängt. Oj oj oj så synd...! Ska kanske göra ett nytt försök att få hjälp imorgon. Man kan ju tycka att smärtan borde få mig att bli motiverad att gå dit, men nej, så är det inte. Jag är så sjukt jäkla rädd för tandläkare!

Njae.... Nu är det dags att ta "mitt-på-dagen-medicinen". Lite sent men så kan det gå. Den har ingen tid som den ska tas på, när jag känner att jag behöver den helt enkelt. Det jag tar nu är två panodil mot ryggvärken och så en sobril. Sobrilen tar ner hjärtklappningen (dämpar stressen lite) och det är även dags för middag och för att jag ska kunna äta utan att drabbas av panik och tokgråta så tar jag sobril. Jag vet hur det låter, ta sobril för att kunna äta, sjukt! Men ja, det är just vad jag är, sjuk! Det är inget som jag håller tyst om, det vet ni som följt mig ett tag.
Sobrilen ska tas oavsett hur jag mår, den ska liksom hjälpa mig att hålla ångesten på en jämn nivå.
Jisses vad jag längtar tills den dag då jag kan hantera ångesten utan att medicineras... Det är en bra bit dit, men det kommer ske!