Inte långt till tårar....

Jag vet inte vad det är för fel... eller så är det inte fel, men jag har så lätt att gråta nu för tiden.
Jag blir så lätt överväldigad... Som en sak som är väldigt "tydligt", olika reklamer! Unisef, friends ja ni vet.
När dom kommer och jag tittar så är det svårt att hålla tårarna tillbaka... Jag vet att reklamerna är gjorda för att man ska bli berörd på det sättet och genom det vilja göra en handling. Och ja, jag vill göra en handling när jag ser dom reklamerna, men vet inte hur!
Att skänka pengar varje dag är ju ett sätt men det känns så lite... hur mycket kommer egentligen fram till dom små barnen som behöver ha hjälpen? Visserligen är allt bättre än inget, men jag vill inte stötta dom rika knösar som"äger" namnen på olika hjälp organisationer.
Det dom barnen behöver är kärlek, kramar, känna sig älskade.
Jag skulle vilja göra skillnad för nåt barn alla fall, adoptera! Men jag jag inte adoptera som det ser ut nu, och det gör ju bara skillnad för et barn, Det finns tusentals barn som behöver vår vår hjälp.
Så kommer tårarna igen... jag kan inte göra något... och det känns hemskt!
Jag vill verkligen stötta och hjälpa dom små utsatta barnen. Dom har inte bett om at bli födda, det valet gjorde någon annan.... och den personen kan idag inte ta ansvar sina barn och handlingar. Barnen är helt utlämnade. Det får inte bara såhär!