Idag var jag på ett möte, igen! Men det var ett givande möte...
Det är så att vi har genom familjeteamet (det är dom som ger oss stöd i vår föräldraroll och som jag och Jimmy tillsammans går på samtal hos) fått veta att jag kan ha rätt till LSS (lagen om stöd och service, eller lagen om särskilt stöd kan det även heta), och idag var det dags för möte med dom som bestämmer om detta.
Väl där mötte jag två jätte trevliga personer och så hade vi med vår kontakt från familjeteamet, jag berättade om allt, och tillsammans förklarade jag och Jimmy om allt som jag behöver hjälp med för att avlasta Jimmy.
Jag tänker inte här berätta om varför jag behöver LSS, vill ni veta något så får ni skriva till mig privat eller höra av er. Det känns på tok för privat för att öppet berätta om det här.
Men idag blev det klart, jag kommer få stöd i hemmet och med lite olika saker. Det kallas även boende stöd.
Vad det innebär är att jag får hjälp med olika saker, och dom är även till för att motivera och stötta mig i olika saker. Men som sagt, vad berättar jag inte här och varför jag nu fått detta. Jag är helt säker på att ni förstår och respekterar detta.
När detta blir klart vet jag inte riktigt än, men innan jul alla fall tror dom. Det känns otroligt skönt! Mest för att jag nu inte kommer "belasta" Jimmy på samma sätt som jag gjort. Inte för att Jimmy inte vill, detta ligger hos mig och gnager. Jag vill inte ses som en belastning hos min man... jag menar, han har så mycket med jobb, utbildning, barnen, möten... ja listan kan göras lång! Så nu är jag ett "problem" mindre. Det han förut stöttat mig med kommer han få avlastning i och det kommer finnas en annan person i mitt liv som istället ger mig det stöd i vissa saker som Jimmy förut stöttat mig i. Självklart kommer Jimmy ha störst roll i mitt liv och vara den som mest finns där, men det kommer bli lite mindre jobbigt för honom nu under en tid i mitt, eller vårt liv.
Att ha boende stöd kommer inte vara för evigt, detta är bara under en tid i mitt liv. Jag kommer aldrig bli frisk igen, jag kommer alltid ha min (mina) sjukdom (sjukdomar) men jag kommer inte alltid må som jag gör idag. Det kommer bli bättre.
Hur lång tid det kommer ta har jag inte den blekaste aning om, men med hårt jobb, mycket samtal och läkarnas hjälp så blir det bättre!
Åh vad bra att ni fått hjälp via lss.det måste kännas skönt.då behöver inte du känna dej som en belastning längre för även om jimmy inte sett det så,så känner man sej så ibland själv.jag hoppas det kommer igång här nu innan jul.kram madde
SvaraRaderaSå sant, han säger att det är lugnt, men jag kan ju se... det är för mycket för honom just nu. Jag vill ju inte att jag ska bli "problemet" som får han att gå in i väggen, det skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv för.
SvaraRaderaKram på dig :-)