Jaha, då är Wille hemma.Han är visst lite dålig i magen... och inte så pigg??
Jag vet inte, men vi fick nog fel unge med oss hem... Den ungen jag har här hemma springer i trapporna för fullt, in i sitt rum och leka för att sen fort som tusan fram med massa lastbilar och leker.
Jag tror inte på att han var dålig, antingen ville han hem helt enkelt och fejkade allt. eller så ville personalen bli av med en unge till. Eftersom läget är som det är så gissar jag tyvärr på sistnämnda. Tyvärr.
Ska på möte där på onsdag.... men jag har skrivit en mindre novell för nu är jag trött på det här! Dom säger inte hej då till barnen knappt, på oss skäller dom att vi klär barnen dåligt (långkalsonger, strumpor, byxor, t-shirt, tunn långarmad tröja och så en tjockare tröja över det. Sen krage, mössa vantar (fodrade) och vinterstövlar). Om det hade varit för mycket så är det ju bara att ta av dom! Men nej, här ska det klagas på oss som inte redan har det fullt på schemat och inte orkar med så mycket mer. Det är väl det som är deras mål, bränn ut oss helt! För det vinner vi ju alla på... Faan så trött jag blir.
Jag försöker tänka positivt, bara ett halvår kvar med Julia och sen börjar hon F1an, helt underbart. Och nu vid årsskiftet ungefär så flyttar barnens dagis, hoppas verkligen dom blandar upp grupperna så mina barn få ny personal, nån som faktiskt gillar sitt jobb och barn. Hoppas hoppas hoppas!!

Mycket är nog att jag bara går hemma... för det är väl så dom ser det, jag går ju BARA hemma. Sen att jag jobbar varje minut på att bli Sandra igen är ju en annan femma... Det handlar ju bara om inställning.... Ooohhh nej just det, det var ju inte så... jag har ett rent helvete framför mig. För även fast det är saker som i längden kommer göra mig bra, så betyder det inte att jag får det lätt nu, nej, tvärtom, det är jäkligt mycket nu.