När man tror en mardröm blir sann...

Jag drömmer mycket, vilket egentligen är ovanligt för en person med så mycket tabletter i kroppen... men jag gör det som sagt.
Det jag drömmer om oftast är att mina tänder lossnar... Igår lyssnade jag på radion och då berättade dom at det är ett "tecken" på att någon där eller kommer dö...

Inatt så drömde jag en mardröm, och jag vaknade ur den men inte så pass att jag "kom ut från den". Ni vet, man drömmer något och i drömmen så ber man om att få vakna.... och man vaknar men inte helt, så man somnar liksom om direkt och då fortsätter drömmen. Har ni varit med om det?
Detta är alla fall något som händer mig ofta. Och inatt var inget undantag.

Jag kom in mitt i drömmen. Jag fick ett samtal och där berättades det för mig att Jimmy, Julia och Hampus hade dött. Jag vet inte hur, men det var bara jag och Wille kvar. I drömmen så grät jag hela tiden och känslan av maktlöshet och förtvivlan slet i mig! Min mamma och pappa var med mig överallt, dom sov hos mig, dom var med mig när jag skulle någonstans och bara fanns där.
Detta var den jobbigaste dröm jag har haft på länge... Flera gånger i drömmen så bad jag om att få vakna för det måste vara en mardröm, och jag vaknade, och jag grät. Somnade om och hamnade i drömmen igen... och sådär fortsatte det tills jag vaknade av larmet vid 7. Men den där känslan av att ha förlorat någon är så stark idag... jag är inte främmande för denna känsla, det är något jag bär med mig dagligen, men just idag så är det så otroligt stark!

Saken blev inte bättre nu under dagen då jag trodde min värsta dröm skett. Jimmy la sig för att sova en stund på dagen när dom små ändå var på dagis. Sagt och gjort, han ställde 5 (ja ni läser rätt) larm och det var bestämt att han skulle hämta dom små vid 14.
14:30 ringer min mobil, det är dagis. Hela dagen har jag gått med en oro i kroppen och känt av drömmen.
När jag såg att det var dom så blev jag helt skakig... nej, nej nej!!!!
Svarade och dom undrade om vi hade samma tid uppsatt som dom. Och jo, det hade vi. Jimmy hade inte kommit och hämtat barnen! Dom hade ringt utan att få något svar! Jag la på och ringde upp Jimmy, inget svar... Så jag rusade och hämtade barnen för att sen rusa hem och se vad som hänt....
Och det som hänt var att Jimmy helt enkelt sovit för hört och inte hört telefonen.

Den där känslan när man drömt en så hemsk sak på natten... för att sen tro den gått i uppfyllelse... Fy faan för det!! Nu är det snart en timme sen jag kom hem och jag skakar fortfarande och mår illa.
Tänk om något hänt Jimmy?!
Detta är inget som är främmande för mig... Och jag tror jag vet varför jag är så rädd... Jimmys syster gick bort i sömnen... bara somnade in när hennes man och son var med oss. Så jag vet ju att detta kan hända!
Jag skulle inte klara mig utan Jimmy... eller jo, det skulle jag, men jag vill inte! Jag vill inte mista någon mer nu, det får vara slut på det!