Sitter nu och väntar på att barnen ska somna snart. Wille kommer nog slockna ganska fort... det var en seg pojke som kollade bompa.
Men Hampus och Julia... När det gäller Julia så är det ren trots, så enkelt är det.
Och när det kommer till Hampus så vill han helt enkelt inte somna vid 19. Och det förstår jag, han är ju ändå 7år. Dessutom ikväll så tror jag nog nerverna spelar in... en stor dag imorgon!
Och jag har bestämt mig, jag kommer vara hemma och  vara med på kalaset.... Blir intressant att se hur det påverkar mig sen... spännande!!

Jag håller ju på att fylla i ett slags schema denna vecka och nästa. Jag ska hela tiden fylla i vad jag gör, hur jag mår... ja ni fattar. Det ser inte roligt ut idag kan jag lova er... rött är när jag mår dåligt, grönt när jag gör nåt jag gillar och mår bra. Idag är det så gott som bara rött. Och nej, jag har inte haft en bra dag, tyvärr. Men så måste det väl få vara... allt kan ju inte vara toppen jämt?! Eller?!
Nej, jag börjar inse att man får må dåligt, och att det är helt okej.

Jag har lydigt min kurator när det gäller det där med att bryta ner och dela upp jobbiga moment... som det med maten, jag lagar inte mat, det är för ångestladdat för att jag ska kunna göra det. Men nu har jag brutit ner det lite, så två dagar i rad har jag suttit med Jimmy i köket när han lagar mat, och jag har dukat fram tallrikar och bestick, och glas.

Jag vet att det ser fjantigt ut för er.
Lägga barnen och få dom att somna en kväll! Är man mamma så är det väl en självklarhet. Tro mig, det är det inte.
Sitta i köket och se på när någon annan lagar mat, och sen duka fram. Är väl inte så farligt att laga mat, bara att göra det ju! Men nej, kunde jag överföra känslan jag upplever så skulle jag, för har man inte mått som mig så vet man inte vad jag dagligen går igenom.

Nej gott folk... nu ska jag göra ingenting, bara för att jag kan!