Det är ingen bra dag detta...
Kan inte sätta fingret på vad som är fel, kroppen och huvudet vill inte helt enkelt.
Lustigt nog kan jag nästan känna att det går bakåt med mitt mående, jag ser inte framstegen. Eller så gör jag framsteg men jag kan helt enkelt inte se dom....
Jaja, skit samma... himla träligt att må såhär är det alla fall...
Ibland önskar jag att jag hade nåt som syns, en bruten arm eller nåt sånt, det syns ju till skillnad mot psykisk ohälsa!
Jag kan rabbla upp massor hur jag känner mig, både fysiskt (ja fysiskt, det psykiska blir fysiskt på nåt lustigt sätt.) och psykiskt, men det tänker jag inte. Knappast rolig läsning.
Nu vet jag ju inte om detta är speciellt roligt att läsa heller, men tydligen finns det lite intresse, för än en gång, läsarna bara ökar och ökar. Och missuppfatta mig inte nu,. jag tycker det är jätteroligt med alla nya och gamla läsare, skulle jag inte tycka det så skulle jag ju inte blogga.
Jag kan visserligen känna ibland att jag inte vågar vara så öppen som jag vill, för tro mig, det är mycket nu...
Men jag vet ju inte vem som läser, man måste tänka på barnen och hur dom påverkas och så vidare.

Nej, nu ska jag sluta gnälla och ta tag i dagen.